Behandlingsrekommendationen riktar sig främst till förskrivare inom primärvården.

Behandling av barn och ungdomar

• En bred kartläggning av symtom, funktionspåverkan och stressorer är en viktig grund för att behandlingen ska bli framgångsrik.

• Information om barnets sjukdom med individuella råd om vad familjen kan göra själv är alltid det första steget i behandlingen. Informationen ska riktas till både barnet/ungdomen och vårdnadshavare. Effekten ska alltid utvärderas inom ett par veckor och en plan för aktiv uppföljning skapas.

• Basala råd för att häva sjukdomstillståndet ska ges och utvärderas vad gäller effekt. Det handlar främst om att tillgodose barnets/ungdomens behov av adekvat sömn, mat och fysisk aktivitet.

• Läkemedel är ibland en del av den multimodala behandlingen. Inom sjukvården sker läkemedelsbehandling av barn och ungdomar vanligen inom specialiserad barn- och ungdomspsykiatri. Den är effektiv med god nytta/risk-balans vid korrekt indikation utifrån skede i behandlingen samt tillståndets svårighetsgrad.

Behandling av depression hos vuxna

• De flesta depressioner går över inom 3–6 månader. En komplicerad depressionsepisod varar dock ofta sex månader eller längre och kan vara återkommande.

• Antidepressiva läkemedel är ett av förstahandsalternativen vid behandling av medelsvår till svår depression.

• Både antidepressiva läkemedel och depressionsspecifik psykoterapi som kognitiv beteendeterapi, interpersonell terapi och beteendeaktivering har påvisad effekt vid medelsvår och svår depression.

• Vid lindrigare symtombild saknas evidens för att specifik psykoterapi är mer effektivt än rådgivning och stöd. Det kan också finnas anledning till läkemedelsbehandling.

• Information och psykologiskt stöd är viktigt och om möjligt bör närstående engageras.

• Kombination av antidepressiva läkemedel och psykoterapi kan i många fall ytterligare förbättra effekten av behandlingen.

• För personer som drabbats av två eller flera depressionsepisoder under en femårsperiod finns indikation för profylaktisk långtidsbehandling.

Behandling ångestsyndrom och tvångssyndrom hos vuxna

• Kognitiv beteendeterapi bör erbjudas som ett förstahandsalternativ.

• Det finns effektiv behandling för samtliga specifika ångestsyndrom och tvångssyndrom.

• Bensodiazepiner rekommenderas inte och bör enbart i undantagsfall övervägas som korttidsbehandling för ångestsymtom.

Behandling av depression och ångestsyndrom och samtidigt substansbrukssyndrom

• Samsjuklighet medför en signifikant ökad risk för svårare och allvarligare förlopp i både beroendesjukdomen och den depressiva sjukdomen eller ångestsjukdomen.

• Behandling av beroendesjukdom och av depression och/eller ångesttillstånd bör integreras och samordnas. Farmakologiskt stöd liksom psykologiskt stöd bör ges för båda tillstånden.

• Att minska substansintaget underlättar följsamhet till insatt behandling och förbättrar behandlingens effekt, men ibland kan behandling av depression och ångestsyndrom behöva påbörjas för att individen ska klara av att ta emot vård för sin beroendesjukdom.

Behandling av depression och ångestsjukdomar hos äldre

• Ålder i sig är ingen kontraindikation för något av behandlingsalternativen vid depression eller ångestsyndrom.

• För en psykoterapeutisk behandlingsframgång är patientens motivation till förändring och förmåga att minnas vad som sagts det väsentligaste.

• Samma behandlingsstrategi som för övriga vuxna bör tillämpas för den äldre individen, med hänsyn tagen till samsjuklighet, njurfunktion och övriga läkemedel.

• Läkemedel med kort halveringstid är att föredra. Det saknas tillräcklig kunskap om vilka äldre patienter som svarar snabbast, bäst eller inte alls på olika antidepressiva läkemedel.

• För de patienter som tar andra läkemedel är det viktigt att välja läkemedel med så lite interaktionspotential som möjligt.

• Behandlingstiden bör vara cirka ett år. Behandlingsmålet för depressionsbehandling är symtomfrihet och återgång till tidigare funktionsnivå. För att uppnå detta kan en kombination av farmakologiska, pedagogiska, psykoterapeutiska och anhörigstödjande åtgärder vara nödvändig.

• På grund av ökad risk för biverkningar bör bensodiazepiner undvikas som behandling av ångestsymtom hos äldre.

Behandling av depression och ångestsyndrom i samband med graviditet och amning

• Ångest- och depressionssjukdomar tillhör de vanligaste komplikationerna under graviditet och postpartumperiod och kan ha allvarliga konsekvenser för mor, barn och hela familjen.

• Under graviditet/amning bör, om möjligt, väl beprövade läkemedel väljas. Risk med behandling ska vägas mot risk vid obehandlad sjukdom för mor och foster/barn.

• Rekommenderad läkemedelsbehandling för respektive psykiatrisk sjukdom i allmänhet bör ligga till grund för all rådgivning.

• Psykoterapier är effektiva för lindriga och måttliga depressioner samt ångestsyndrom, men kvinnor med måttliga till svåra perinatala psykiska sjukdomar bör inte undanhållas farmakologisk behandling.

Informationen i en rekommendation bör vid förskrivningstillfället alltid kompletteras med informationen i aktuell produktresumé.

Kortlänk till sidan, www.lakemedelsverket.se/depression-angest

Relaterad information

Behandlingsrekommendation

Citeras som: Depression, ångestsyndrom och tvångssyndrom hos barn och vuxna - behandlingsrekommendation: Information från Läkemedelsverket 2016;27(6):26–59.

Bakgrundsdokumentation

Citera bakgrundsdokument som: Efternamn, Förnamn. Titel. Information från Läkemedelsverket 2016;27(6):sida–sida.

Biverkningsschema

Hantering av jäv