Behandling med penicillin kan ge missfärgning av tänder

den 1 juni 2001

Två fall av tandmissfärgning i samband med amoxicillinbehandling av barn har rapporterats i Sverige. Ett hundratal fall, både vuxna och barn, finns rapporterade internationellt i WHO:s databas.

Missfärgning av tänder förekommer vid behandling med i stort sett alla penicilliner och är troligen ett relativt vanligt fenomen. Rapportering sker sällan eftersom bieffekten vanligen är av extern natur och reversibel och kan putsas bort av tandläkare efter behandlingen. Patient och föräldrar bör informeras. Uppstår en bestående missfärgning skall den rapporteras och orsaken utredas.

Missfärgade tänder som bieffekt av penicillinbehandling är vanligare hos barn än hos vuxna mest beroende på att barn ofta får penicillin förskrivet som suspension och mixtur, det vill säga med lokalpåverkan i munhålan.

Orsaken till missfärgningar är en pigmentering av tandbeläggningar (dentalt plaque), det vill säga en ytlig missfärgad hinna utanpå emaljen, beroende på en viss selektion av mikroorganismer som bidrar till bindning av till exempel metalljoner (oftast järn och koppar) till tandbeläggningarna. God munhygien under och efter sjukdomsperioden, eller professionell tandputs, eliminerar problemet som alltså är reversibelt med relativt enkla åtgärder.

Varför barn oftare än vuxna drabbas av missfärgade tänder är således dels att mixturer av penicilliner oftare används till barn och dels att munhygienen kan bli eftersatt, framför allt under sjukdomsperioden.

Det är för närvarande okänt huruvida amoxicillin oftare ger reversibel plaque-missfärgning än andra penicilliner och andra grupper av antibiotika. Eftersom rapportering sker ytterst sporadiskt saknas uppgifter om hur vanlig denna biverkan är och om det förekommer några svårigheter att eliminera den efter behandlingen.

Det är välkänt sedan tidigare att klorhexidinlösningar för munsköljning ger liknande missfärgningar av tänder och även tunga. Mekanismen är med all sannolikhet densamma som för suspensioner av antibiotika, det vill säga en störning av den lokala mikrofloran med en extern inkorporering av svavel och metallföreningar i befintligt dentalt plaque. Detta problem, och lämpliga åtgärder, finns beskrivet i FASS.

Vid längre behandlingsperioder med penicillin som sträcker sig över flera veckor, eller vid upprepade behandlingar, bör man vara uppmärksam på att innehållet av fermenterbara sockerarter (till exempel sackraros) i suspensioner och siraper kan ge missfärgning på grund av utveckling av karies. Detta är en allvarligare och irreversibel komplikation som kan undvikas genom val av sockerfria lösningar (med till exempel aspartat som sötningsmedel). Man bör råda oroliga föräldrar och vårdnadshavare att uppsöka tandläkare för kontroll och åtgärd.

När det gäller frågan huruvida amoxicillin kan ge någon systemisk påverkan på emaljbildningen som kan ge bestående defekter i tandens hårdvävnader så är detta oklart och en rätt osannolik biverkan av såväl amoxicillin som övriga penicilliner. Eftersom bland annat febersjukdomar i sig, både pre- och postnatalt, när tandanlagen anläggs, kan ge emaljdefekter i vuxen ålder (missfärgade hypoplasier och interna färgförändringar), så är grundsjukdomen mera sannolik som orsak än en direkt systemisk läkemedelsbiverkan på tandemaljen av penicillin. Hypoplasier med missfärgning av tandvävnader förekommer också spontant utan påvisbar orsak och som genetiskt betingad defekt. Vid tveksamhet när det gäller bestående tandmissfärgning, som ofta uppdagas i det permanenta bettet flera år efter behandling av sjukdom under havandeskapet eller under nyföddhetsperioden, så bör en noggrann utredning och rapportering göras för att man skall kunna fastställa vad som är sannolik orsak.

Tetracykliners effekter på ben och tandvävnader under fosterstadiet och under de tidiga barnaåren är väl kända och är en systemisk störning av aktiva hårdvävnadsbildande celler. Behandling under havandeskapet kan ge gulbrun missfärgning och eventuellt hypoplasier av de permanenta framtändernas emalj. Behandling av barnet med tetracyklin under de första levnadsåren ger motsvarande problem i tänder längre in i munnen - allt eftersom tandanlagens kronor utvecklas. Detta är beskrivet i FASS sedan många år tillbaka. Det är således kontraindicerat att behandla gravida och barn under sju år med tetracykliner.

 

 

Observera publiceringsdatumet på nyheten. Läkemedelsverket uppdaterar i normala fall inte nyhetstexter även om ny kunskap kan ha tillkommit.

 
 
 

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@lakemedelsverket.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies