Bactroban-salva bör undvikas vid impetigo!

den 14 maj 2002

Mupirocin (Bactroban® och Bactroban Nasal®) är ett lokalantibiotikum som endast bör användas vid försök att eliminera meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) då dessa koloniserat patienter eller personal. Vi har nu en alldeles för hög förskrivning av preparatet i både öppen- och slutenvård och tendens till resistensutveckling, vilket kan medföra behandlingsproblem inom kort.

Under de senaste åren har antalet MRSA-bärare ökat i Sverige med stora vårdproblem och ökade kostnader som följd. Lokalt har flera epidemiska utbrott förekommit och den senaste tiden har situationen i framförallt Stockholm blivit problematisk. MRSA-bärarskap är svårt att behandla och resultaten är ofta nedslående. Mupirocin är ett av ytterst få antibiotika som har effekt mot MRSA-bärarskap och är därför ett preparat som vi måste värna om.

Internationellt har man uppmärksammat snabb resistensutveckling hos stafylokocker vid hög mupirocinanvändning (1,2,3). Ett flertal rapporter om spridning på sjukhus av MRSA-stammar med samtidig mupirocinresistens har publicerats, bland annat från England 1989 då ett utbrott av en epidemisk MRSA-stam med samtidig höggradig mupirocinresistens rapporterades. Eradikering av denna stam krävde omfattande åtgärder (4). Resistensläget i Sverige är ej känt, då man ej rutinmässigt gör resistensbestämning mot mupirocin. Vid en studie av ett 100-tal kliniska stafylokockisolat vid Universitetsjukhuset i Lund från avdelningar med hög mupirocinanvändning under år 2000, var dock 10% av stammarna höggradigt mupirocinresistenta. Mupirocin utövar sin antibakteriella effekt genom att hämma proteinsyntesen via specifik inbindning till bakteriellt isoleucyl-tRNA-syntetas (IRS). Man skiljer mellan låggradig resistens som orsakas av mutationer i genen för IRS och höggradig resistens som orsakas av ett unikt IRS, kodat av mupA-genen lokaliserad på en plasmid överförbar inom och mellan stafylokockarter (5,6).

Den ökade användningen av mupirocin som nu ses i Sverige är dock inte främst en följd av MRSA-problemet. Under det senaste året har man vid de fyra infektionsklinikerna i Skåne endast skrivit ut sammanlagt 32 recept på Bactroban® och Bactroban Nasal® till patienter med MRSA-bärarskap. Sedan flera år finns Bactroban® registrerat på indikationen impetigo. Riskerna med användning av preparatet på denna indikation har framförts vid flera tillfällen. Den totala förskrivningen av Bactroban® och Bactroban Nasal® i Region Skåne under år 2001 var närmare 1600 recept. Recepten har skrivits ut på mottagningar och kliniker i alla delar av Skåne och förskrivarna finns såväl inom privat som offentlig vård. Vid genomgång av nationella siffror visar det sig att Skåne ligger klart under riksgenomsnittet och att vissa län (till exempel Kalmar, Uppsala, Stockholms och Hallands län) använder ungefär dubbelt så mycket mupirocin per invånare som Skåne. Sammanlagt skrevs cirka 18 000 recept på mupirocin i öppenvård i Sverige år 2001. Det är rimligt att anta att majoriteten av öppenvårdsförskrivningen av mupirocin har skett på indikationen impetigo. Lindriga och okomplicerade fall av impetigo kan dock lokalbehandlas utan antibiotika. På grund av det förändrade resistensläget hos hudstafylokocker, där även en ökad resistens mot fucidin ses, har planer på ett nationellt expertmöte om impetigobehandling initierats.

Bactroban® utgör ett nyckelpreparat i kampen mot MRSA och bör reserveras för denna indikation. Internationellt har man uppmärksammat snabb resistensutveckling vid hög mupirocinanvändning. Vi får inte förslösa mupirocin för att uppnå mycket måttliga och övergående terapivinster vid relativt okomplicerade infektionstillstånd.

För STRAMA (Strategigruppen för Rationell Antibiotikaanvändning och Minskad Antibiotikaresistens) och RAF (Referensgruppen för Antibiotikafrågor).

Referenser

  1. Schmitz FJ, Lindenlauf E, Hofmann B et al. The prevalence of low- and high-level mupirocin resistance in staphylococci from 19 European hospitals. J Antimicrob Chemother 1998;42:489-95.
  2. Leski TA, Gniadkowski M, Skoczynska A et al. Outbreak of mupirocin-resistant staphylococci in a hospital in Warsaw, Poland, due to a plasmid transmission and clonal spread of several strains. J Clin Microbiol 1999;37:2781-88.
  3. Szewczyk EM, Piotrowski A, Rozalska M. Predominant staphylococci in the intensive care unit of a pediatric hospital. J Hosp Infect 2000;45(2):145-54.
  4. Irish D, Eltringham I, Teall A et al. Control of an outbreak of an epidemic methicillin-resistant Staphylococcus aureus also resistant to mupirocin. J Hosp Infect 1998;39:19-26.
  5. Cookson, BD. The emergence of mupirocin resistance: a challenge to infection control and antibiotic prescribing practice. J Antimicrob Chemother 1998;41:11-18.
  6. Udo EE, Jacob LE. Mathew. B. Genetic analysis of methicillin-resistant Staphylococcus aureus expressing high- and low-level mupirocin resistance. J Med Microbiol 2001;50:909-15.
 

Observera publiceringsdatumet på nyheten. Läkemedelsverket uppdaterar i normala fall inte nyhetstexter även om ny kunskap kan ha tillkommit.

 
 
 

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@lakemedelsverket.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies