Lus-läsning

den 26 februari 2002

Under olika perioder, särskilt vid terminsstarter, ställer huvudlusen till stora besvär i många skolor och familjer. För att lyckas med huvudlusbekämpningen och samtidigt minska risken för resistensutveckling, är det viktigt att läkemedlen används på ett rationellt och riktigt sätt.

Läkemedelsverket gick redan 1995 ut med information om huvudlöss och risken för resistensutveckling, och 1996 och 1999 även med nya behandlingsrekommendationer. En nyligen genomförd enkätundersökning bland skolsköterskor och apotek visar på vikten av tydlig information och samordnade insatser för att kunna komma tillrätta med lusproblematiken.

Människan - huvudlusens bästa vän?

Huvudlöss har varit människans följeslagare sedan urminnes tider. Man har funnit rester av huvudlöss på 9 000 år gamla människokvarlevor och den äldsta funna finkammen/luskammen är cirka 2 000 år gammal. Löss omnämns även i Gamla testamentet.

I vår tid talar tillgänglig statistik för att problemet ökat sedan 1960-talet. Det är framförallt barn i tre till elva årsåldern som idag drabbas. Karakteristiskt är en säsongsvariation med toppar efter sommarferierna och i någon mån också efter julferierna. Lössen trivs bäst nära hårbotten och kroppsvärmen.

Det fodras alltså en nära kontakt hår mot hår för att lusen ska krypa över och smitta en ny individ. De flesta barn och vuxna har idag en stor "kontaktyta", det vill säga träffar många, vilket rimligen ökar möjligheten för smitta.

Lusenkät till skolor och apotek

Frågor om lusförekomst och erfarenheter

Att det främst är barn på låg- och mellanstadiet som drabbas av huvudlöss, och att problemen är som störst vid terminsstarter, bekräftas i en nyligen genomförd enkätundersökning bland skolsköterskor och apotek i Sverige. I oktober 2001 skickades en enkät ut till 120 slumpvis utvalda skolsköterskor och till lika många apotek i hela landet. 70 enkäter besvarades av skolsköterskor och 99 av apotekschefer eller informationsapotekare.

Eftersom kunskapen här i landet är bristfällig vad gäller rådande förhållanden och förekomst av huvudlöss, innehöll enkäten frågor om detta. Skolsköterskorna fick även besvara frågor som rörde de egna kunskaperna och erfarenheterna av lusbehandling. Apotekarna fick bland annat besvara frågor om när det är som mest frågor om huvudlöss på apoteket och vilka råd och behandlingsrekommendationer som apoteket förmedlar.

Lusförekomsten oklar


Ungefär hälften (46%) av skolsköterskorna i denna enkät betraktar huvudlöss som ett problem på skolorna. Någon uppskattning av hur många procent av barnen som haft huvudlöss i de olika kommunerna gick dock inte att göra utifrån enkäterna, då de allra flesta besvarat dessa "uppskattningsfrågor" med "vet ej". Försäljningsstatistik av lusmedel talar dock för en ökning av lusproblematiken. 27% av apotekarna uppger att de i genomsnitt får frågor om huvudlöss flera gånger om dagen, och ungefär lika många att de får frågor en gång om dagen (23%) eller en gång i veckan (29%). Även detta tyder på att lusförekomsten under vissa perioder är ett stort problem.

Samordnad information efterlyses!

Apotekarnas och skolsköterskornas svar stämmer till stor del överens vad gäller till exempel rådgivning och behandlingsrekommendationer. Prioderm liniment är till exempel det preparat som de allra flesta apotek i undersökningen (81%) rekommenderar i första hand, vilket även 31% av skolsköterskorna gör (de flesta skolsköterskorna i undersökningen uppgav dock att de inte rekommenderar ett bestämt medel utan hänvisar i stället till apoteket). Både skolsköterskor och apotekare påpekar dock att rekommendationerna vid huvudlöss ofta ser olika ut ifrån olika instanser och att det behövs en mer samordnad information för att bättre komma tillrätta med lusproblematiken. Det har i enkäterna även framkommit att läkemedelskommittéer i vissa fall går ut med olika rekommendationer vad gäller preparatval, vilket bör följas upp.

Hur ser informationen ut?

De flesta apotek i undersökningen (77%) har någon form av rutinmässig muntlig information vid försäljning av lusmedel. Ännu fler (82%) delar regelbundet ut skriftligt material om behandling mot huvudlöss. I de flesta fall är det Apoteket AB själva som utformat denna skriftliga information, i några fall är det läkemedelsfirmor eller läkemedelskommittéer.

På frågan vilka behandlingsråd som apoteket ger när huvudlöss påvisats hos ett barn uppger 98% att de talar om att bara den eller de som har löss ska behandlas. Nästan alla ger även råd om kontaktspårning och finkamning. Drygt hälften ger även rådet att kammar/mössor etc. bör rengöras. Samtliga apotek i undersökningen rekommenderar att man efter behandlingen ska kamma håret med finkam/luskam för att kontrollera om behandlingen med lusmedlet varit effektiv.

Även skolsköterskorna fick frågan om vilka åtgärder som vidtages på de skolor där huvudlöss påvisas. 90% av skolsköterskorna svarade här att de skickar med någon form av besked till föräldrarna, antingen i berörd klass eller i hela skolan. Denna skriftliga anvisning om behandling av huvudlöss hade i de flesta fall utarbetats av skolsköterskan (76%), ofta tillsammans med skolläkare eller apotek. De flesta skolsköterskorna i undersökningen informerar liksom apoteken om att endast de som har löss ska behandlas och att man ska kontrollera behandlingen genom luskamning.

Trots att de allra flesta skolsköterskor på olika sätt går ut med information till föräldrarna uppger 66% av skolsköterskorna i denna enkät att föräldrarnas insats i allmänhet är otillräcklig och att detta är av stor betydelse för att det kan vara svårt att bli av med huvudlöss. Sociala och ekonomiska problem samt språksvårigheter är andra faktorer som av både skolsköterskor och apotekare uppges försvåra huvudlusbekämpningen.

Kunskapskällor och kunskapsbehov

På frågan varifrån apotekspersonalen har sina kunskaper om huvudlöss och deras behandling svarar nästan alla, 93%, att det är en del av den interna utbildningen. 32% uppger även att de får information från länets läkemedelskommitté och 22% att de får information via läkemedelsfirmor. Apotekspersonalens kunskaper återspeglas troligtvis även i skolsköterskornas, då dessa på samma fråga svarar att de inhämtat sin kunskap från apoteket (91%), från kollegor (53%) och från läkemedelsfirmor (50%).

I enkäten uppger både skolsköterskor och apotekare att de behöver mer kunskap om resistens hos lössen och vad man skall göra då behandlingen inte hjälper. Nästan hälften uppger även att de behöver mer kunskap om vad som bör göras och inte göras i omgivningen/hemmet när löss påvisats.

Behandlingsprinciper vid huvudlöss

Viktiga punkter för framgångsrik behandling

All erfarenhet har visat att följande punkter är viktiga för att behandlingen av huvudlöss ska bli framgångsrik:

  • Undersök alla i familjen samtidigt genom noggrann kamning med finkam/luskam ned på ett vitt papper eller spegel. Gör en vidare kontaktspårning och undersök alla personer som kan vara aktuella, exempelvis klasskamrater, andra lekkamrater, mor- och farföräldrar etc. Behandla sedan bara dem som har löss, och om möjligt samtidigt för att minska risken för återsmitta.
  • Behandlingen skall utföras enligt medföljande bruksanvisning. Tillräckligt mycket medel måste användas, masseras in noggrant och få vara i kontakt med håret angiven tid.
  • Minsta möjliga mängd vatten ska vara kvar i håret då schampoberedningen används, dock tillräckligt för att kunna fördela schampot. Är håret för vått späds lusmedlet ut och har mindre effekt (ökar också risken för resistensutveckling). Liniment används i torrt hår och är därför generellt säkrare att använda än schampo.
  • Undersök sex till åtta timmar efter behandlingen (eller följande morgon) om lössen har dött.
  • Upprepa alltid behandlingen efter åtta dagar.
  • Följ upp behandlingen (noggrann inspektion med luskam) varannan dag i två veckor. Hela familjen bör kammas, även icke behandlade personer.
  • Fortsätt gärna att kolla hela familjen en gång i veckan under terminen.

Risk för kamspridning mycket liten

Risken för spridning av löss via kammar, hårborstar, mössor etc. bedöms av experter som mycket liten. Lössen klarar sig dåligt utan den värme och relativa fuktighet som finns nära hårbotten, och stannar därför helst kvar där. Om en lus trots allt fastnar i exempelvis en mössa kan den överleva där i ungefär ett dygn, men efter endast fyra timmar är den i så dåligt skick att den inte längre kan fortplanta sig. Efter cirka fyra timmar är det alltså "ofarligt" att ta på sig denna mössa. Om man vill vara helt på den säkra sidan kan man naturligtvis lägga misstänkta föremål i frysen en till två dygn.

Vad göra vid behandlingssvikt?

Trots genomförd behandling kan det ibland hända att man finner levande löss i håret, vilket naturligtvis kan skapa oro och ifrågasättande av behandlingens effektivitet.

Kontrollera vid behandlingssvikt:

  1. att behandlingen utförts korrekt
  2. att alla kontakter är ordentligt undersökta och att samtliga med huvudlöss har behandlats
  3. att ingen nysmitta skett som förklaring till levande löss

Om inte en ordentlig kontaktspårning gjorts där man undersökt, det vill säga finkammat, alla tänkbara kontakter och behandlat dem som haft huvudlöss, är risken stor för återsmitta.

Alla löss dör inte omedelbart efter behandling. Lämplig tid att undersöka om lössen dött är därför sex till åtta timmar efter behandlingens avslutande, eller följande morgon om behandlingen skett på kvällen. Med de koncentrationer som används tar det nämligen en viss tid för lössen att helt dö. Kontrollerar man effekten av behandlingen omedelbart efteråt finns därför risken att man finner några löss som fortfarande lever, vilket då felaktigt tolkas som behandlingssvikt.

De vid hårstråna fastkittade lusäggen (gnetterna) försvinner inte vid behandling, även om de dör. Att dessa sitter kvar i håret efter genomförd behandling behöver således inte heller vara ett tecken på behandlingssvikt. Behandlingen dödar dock inte alltid alla ägg, varför det är viktigt att upprepa behandlingen efter åtta dagar. De ägg som klarat sig efter den första behandlingen har då hunnit kläckas, och de unga lössen behandlas innan de blivit fullvuxna och i stånd att lägga nya ägg. De unga lössen (nymferna) är betydligt mindre än de fullvuxna, endast cirka 1 mm långa. Har man en vecka efter behandlingen fullvuxna, 2-3 mm långa löss i håret, talar detta för ny smitta.

Finner man levande löss i håret trots noggrann kontaktspårning och korrekt genomförd behandling, finns risken att behandlingssvikten orsakats av resistens. Det finns utländska rapporter (bland annat från England och USA) om att lössen utvecklat resistens mot använda medel. Några motsvarande undersökningar har inte gjorts i vårt land, men en arbetsgrupp försöker i nuläget etablera en beredskap att vid behov kunna göra resistensprövningar. Vid misstanke om resistens bör detta anmälas till Läkemedelsverket.

Prioderm liniment fortfarande förstahandsmedel

De medel som idag finns tillgängliga för behandling av huvudlöss är Prioderm liniment eller schampo (malation), Nix schampo (permetrin) samt Tenutex (benzylbensoat och disulfiram).

Både Prioderm och Nix är effektiva preparat då de används på rätt sätt, utom i de fall då lössen blivit resistenta. Tenutex är ett gammalt preparat som i klinisk erfarenhet visat sig verksamt. Det är relativt besvärligt att använda, men utgör ett alternativ då behandling med förstahandsmedel misslyckats.

För närvarande rekommenderas i första hand Prioderm liniment. Detta appliceras i torrt hår, vilket medför att risken för stark utspädning av medlet undanröjes. Dessutom är verkningstiden längre än för schampot. Sammantaget bedöms dessa faktorer öka möjligheten till effektiv avdödning och därigenom också minska risken för resistensutveckling.

Gamla huskurer och nya naturmedel

Liksom inom andra medicinska områden kommer ibland frågan upp om användningen av alternativa behandlingsmetoder. Det kan gälla både gamla huskurer och/eller nyare naturmedel och oljor. Inställningen måste dock vara att så länge dessa medel inte prövats vad gäller effekt och toxicitet, så kan de inte rekommenderas.

Samordning och information är grundstenar

Det är av största vikt att alla inblandade parter informeras ordentligt vad gäller huvudlusens spridningsvägar, kontaktsspårning och behandling. Det är också viktigt att se till att denna information är samordnad ifrån olika instanser såsom skola, dagis, apotek etc. Den skriftliga informationen som delas ut bör vara kortfattad och innehålla de punkter som nämndes tidigare. Dessa punkter återfinns även i Apoteket ABs informationsbroschyr.

 

Observera publiceringsdatumet på nyheten. Läkemedelsverket uppdaterar i normala fall inte nyhetstexter även om ny kunskap kan ha tillkommit.

 
 
 

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@lakemedelsverket.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies