Biverkningsrapporter i samband med utbyte av läkemedel

den 4 november 2004

Så kallat generiskt utbyte av läkemedel infördes på apoteken i oktober 2002 och innefattar både generika och parallellimporterade läkemedel. För att läkemedel ska vara utbytbara ska de ha bedömts som likvärdiga av Läkemedelsverket vad gäller effekt och säkerhet.

För att läkemedel ska anses utbytbara ska läkemedlen:

  • innehålla samma aktiva beståndsdel(ar) (i vissa fall kan olika salter accepteras)
  • innehålla samma mängd av de aktiva beståndsdelarna
  • ha samma beredningsform (undantag gäller för kapslar och tabletter med snabb upplösning i mag-tarmkanalen)
  • ha motsvarande förpackningsstorlekar

Sedan starten av generikautbyte har vid sökning i SWEDIS 17/8 2004 totalt 234 rapporter om biverkningar inkommit till Läkemedelsverket. Av dessa har 18 rapporter felaktigt kodats som generikautbyte, vilket kommer att korrigeras. En rapport beskriver hur två olika läkemedel har bytts ut mot respektive generika vid samma tidpunkt, varför tolkning blir svår. Denna rapport tas inte med i analysen. En ytterligare rapport saknar fallbeskrivning och tas inte heller med i analysen. Totalt kvarstår 214 rapporter, vilka nästan uteslutande kommer från förskrivande läkare. En stor del av rapporterna gäller SSRI-preparat, i synnerhet citalopram, samt det blodfettsänkande läkemedlet simvastatin. En sammanställning av alla rapporter återges i Tabell I, se dokument i högermarginalen.

Beträffande SSRI-preparaten gäller rapporterna framförallt minskad terapeutisk effekt, neurologiska och psykiatriska biverkningar såsom huvudvärk, muskelkramper, förvärrad epilepsi, ångest, aggressivitet, oro och yrsel. I de flesta fall föreligger troligen korrekt uppgift om vilket generikum patienterna har bytt till, och som misstänkts ha orsakat den oönskade effekten.

Läkemedelsverket har analyserat stickprov av Cipramil (citalopram) och de två vanligaste angivna generiska produkterna. Vid analyserna har Läkemedelsverket funnit att halt, renhet, identitet och frisättning är jämförbara mellan de olika produkterna.

Beträffande simvastatin gäller rapporterna framförallt biverkningar i mag-tarmkanalen såsom illamående och buksmärtor, neurologiska biverkningar såsom yrsel, samt hudbiverkningar såsom klåda och exantem. Även stickprov av simvastatinprodukter har genomförts vid Läkemedelsverket och totalt har 12 preparat testats. Samtliga preparat har haft tillfredsställande frisättning och endast ett prov har haft aningen låg halt av aktiv substans och kommer att testas igen. Beträffande renhetsbestämning har små mätbara nivåer av föroreningar påvisats i alla produkter, men de mängder som uppmätts ligger inom godkända nivåer för samtliga preparat.

Diskussion

Många olika typer av biverkningar är angivna i rapporterna och inget slående mönster framkommer. Flest rapporter föreligger för citalopram och simvastatin. Ett stort antal generiska produkter är representerade, men Citalopram Sandoz, Simvastatin Hexal och Paroxetin Hexal är vanligast förekommande. Förklaringen är sannolikt att dessa preparatgrupper har en stor försäljningsvolym i förhållande till övriga produkter på marknaden. Överlag beskriver de flesta rapporterna kända biverkningar, vilket gör bedömningarna svåra beträffande betydelsen av generikautbytet. I drygt hälften av fallen har dock angetts symtomregress/upphörande av symtom i samband med återgång till originalpreparatet. Värt att notera är dessutom att en rad hudbiverkningar förekommer. En tänkbar förklaring kan i några fall vara skillnader i tillsatsämnen mellan olika produkter. I fem fall har patienten utvecklat samma symtom vid återexponering (s.k. positiv rechallenge) i samtliga fall rörande simvastatin. Två av dessa rörde hudbiverkningar (två fall av exantem och i ett fall tillsammans med angioödem), ett fall rörde myalgi, ett fall trötthet, klåda och huvudvärk, samt ett fall buksmärta och värk.

Minskad terapeutisk effekt, huvudsakligen subjektivt upplevda, förekommer nästan uteslutande för SSRI-preparat. En möjlig förklaring till detta kan vara minskat innehåll av aktiv substans i utbytespreparatet. Detta har emellertid kontrollerats vid Läkemedelsverket och inga relevanta skillnader har noterats i fråga om halt, frisättning och bioekvivalens. Detta talar starkt emot en sådan förklaring. Sannolikt kan dessa rapporter förklaras av osäkerhet hos den enskilde patienten vid utbytessituationen, placebo/noceboeffekt eller av naturalförloppet av grundsjukdomen. Dessutom är det väl känt att symtomgenombrott kan förekomma under en behandling även med samma produkt.

I elva fall har biverkningarna klassats som allvarliga (5 %), och ett dödsfall är registrerat (metformin). Orsaksdiagnosen i det senare fallet (laktatcidos) är en känd biverkningsrisk vid användning av metformin. Som jämförelse har under samma rapporteringsperiod sammanräknat inkommit 6 831 rapporter till biverkningsenheten. Av dessa bedömdes 2 627 som allvarliga (38 %) och av dessa var i sin tur 174 dödsfall, där sambandet mellan reaktion och dödlig utgång bedömdes som troligt. Även om en lägre andel allvarliga biverkningar rapporterats vid generikautbyte jämfört med gängse rapportering bör en sådan jämförelse tolkas försiktigt eftersom Läkemedelsverket har uppmanat sjukvården att rapportera in alla fall av misstänkta reaktioner i samband med generikautbyte. Samma försiktighet bör också gälla för tolkningen av frekvensen av totala antalet rapporterade biverkningar.

Läkemedelsverket har uppmanat sjukvården att fortsatt rapportera eventuella symtom som uppträder hos patienter i samband med generiskt utbyte samt att i samarbete med apoteken härleda den oönskade effekten till rätt läkemedel.

Frånsett ett begränsat antal fall där biverkningar skulle kunna knytas till tillsatsämnen så finns i nuläget ingenting som talar för ett samband mellan generikasubstitution och ett ökat problem med biverkningar. De aktuella fynden innebär dock inte att man kan utesluta risker såsom felmedicinering (dubbel dos eller utebliven dos) eller att frekvensen byten som en patient utsätts för kan spela en roll för felmedicinering.
 

 

 

Observera publiceringsdatumet på nyheten. Läkemedelsverket uppdaterar i normala fall inte nyhetstexter även om ny kunskap kan ha tillkommit.

 
 

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@lakemedelsverket.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies