Inte bara brandmän - könsfördelning och könsskillnader i kliniska läkemedelsprövningar

den 1 april 2004

I olika sammanhang framförs uppfattningen att effekt och säkerhet av nya läkemedel endast studeras på män. Vidare påstås att skillnaderna mellan hur män och kvinnor omsätter läkemedel är så stora att dosrekommendationerna borde vara könsspecifika.

I  SOU 2002:30 Märk-värdig jämställdhet anges exempelvis att "Idag är endast ett fåtal läkemedel testade på kvinnor när de kommer ut på marknaden". En konsekvens av sådana påståenden är bland annat ett antal motioner i riksdagen med förslag om förändrad lagstiftning. Läkemedelsverket menar att det föreligger missuppfattningar om hur könsfördelningen verkligen ser ut i dagens kliniska prövningar samt okunskap om vilka överväganden som Läkemedelsverket gör i detta avseende inför ett godkännande av läkemedel. Att godkänna ett nytt läkemedel för användning i båda könen som inte är dokumenterat säkert och effektivt för såväl kvinnor som män vore inte förenligt med gällande krav. Att dessa missuppfattningar ändå existerar beror troligtvis på att denna dokumentation inte framhålls tillräckligt av läkemedelsindustri och myndigheter. Som ett led i Läkemedelsverkets strävan att bli tydligare i dessa frågor sammanfattas nedan den rådande situationen.

Könsfördelning i kliniska läkemedelsprövningar

Kvinnor och män inkluderas i kliniska läkemedelsprövningar i de fall läkemedlet är tänkt att användas av båda könen. Efter en genomgång av fördelningen män/kvinnor i alla ansökningar om klinisk läkemedelsprövning i Sverige, 1990, 1995 respektive 2000 kan konstateras att 80 % eller mer av alla studier på patienter (Fas II och III) avser att studera båda könen (se Figur 1). De återstående 15-20 % avser studier av könsspecifika sjukdomar, t.ex. bröstcancer, prostatahyperplasi etc. Då det gäller studier på friska frivilliga (Fas I) ses en obalans mellan könen. Detta kan förklaras av att de första studierna av ett nytt läkemedel många gånger utförs innan resultaten från de reproduktionstoxikologiska studierna föreligger. Om så är fallet inkluderas ej kvinnor av säkerhetsskäl. Den enda påtagliga förändringen över tid är att andelen Fas I-studier som omfattar båda könen har ökat.

 

Figur 1 Kliniska prövningar i Sverige 1990, 1995 och 2000 fördelade på kön

 

 

Det faktiska utfallet vad gäller könsfördelningen i den kliniska dokumentation kan illustreras av data från en nyligen utförd genomgång av knappt 90 läkemedel godkända under åren 1998-2003. För 37 % av läkemedlen finns könsfördelningen redovisad i den vetenskapliga sammanfattningen av dokumentationen (European Public Assessment Report, tillgänglig på EMEAs hemsida och/eller i produktresumén. För indikationer/indikationsområden där data finns för mer än ett läkemedel framgår könsfördelningen av Tabell 1 (baserad på ett tjugotal produkter). Könsfördelningen avspeglar i regel sjukdomens könsspecifika prevalens. Således dominerar kvinnor exempelvis i studier av depression, demenssjukdomar och reumatoid artrit medan män dominerar inom hjärta-kärlområdet. Avvikelser från den könsspecifika prevalensen kan i regel förklaras av in- och exklusionskriterier som samvarierar med kön, såsom ålder och co-morbiditet. Den stora variationsvidden för hypertoni beror t.ex. på att en del studier inkluderat många äldre hypertoniker medan andra studier exkluderat dessa.

Tabell 1 Könsfördelningen i den kliniska dokumentationen för några vanliga indikationer bland godkända läkemedel 1998-2003

Indikationer Andel (%) kvinnor, variationsvidd
Akut koronart syndrom, hjärtinfarkt 23-39
Allergi 54-66
Demenssjukdomar 54-63
Depression 67-72
Diabetes 36-44
Hypertoni 33-67
Intraokulärt tryck 51-55
Reumatoid artrit 75-77

Könsskillnader i kliniska läkemedelsprövningar

För varje ansökan om godkännande av ett nytt läkemedel görs en klinisk och farmakokinetisk värdering av eventuella könsskillnader. Normalt baseras den kinetiska värderingen på såväl data från specifika kinetikstudier som på plasmaprover från kliniska effekt- och säkerhetsstudier. Om farmakokinetiska könsskillnader föreligger görs en klinisk värdering av betydelsen av denna skillnad. Denna värdering utgår bl.a. ifrån samband mellan dos och effekt/biverkningar samt hur stor skillnaden mellan kvinnor och män är i förhållande till den totala variation som ses i populationen. Samma värdering görs för övrigt om exponeringen är beroende av t.ex. ålder, nedsatt njurfunktion eller kroppsvikt.

När skillnader observeras skall detta anges i den vetenskapliga sammanfattningen och/eller i produktresumén. För kinetiska skillnader anges då om de har klinisk relevans medan kliniska skillnader oftast anges utan värdering. Resultaten av den könsspecifika värderingen för centralt godkända läkemedel 1998-2003 framgår av Tabell 2. Endast undantagsvis (3 fall) bedömdes de kinetiska skillnader som observerats ha klinisk relevans. Övriga observerade skillnader mellan könen bedömdes som små jämfört med den totala kinetiska variationen. De kliniska skillnader som observerats för 14 läkemedel rör sig i de allra flesta fall om skilda biverkningsmönster. Det kan noteras att för en stor andel av läkemedlen (46 % och 65 % för den kinetiska respektive kliniska dokumentationen) saknas tydlig uppgift om att några könsskillnader ej observerats.

Tabell 2 Utfall av den könsspecifika värderingen av 82 centralt godkända läkemedel 1998-2003

Könsskillnad Kinetisk dokumentation
Antal läkemedel (%)
Klinisk dokumentation
Antal läkemedel (%)
Ej angivet 38 (46) 53 (65)
Ingen skillnad 22 (27) 15 (18)
Skillnad, ej kliniskt relevant 19 (23) 1 (1)
Skillnad 3 (4) 13 (16)
Summa 82 (100) 82 (100)

Slutsats

Sammanfattningsvis är prevalensen av sjukdomen avgörande för könsfördelningen i de kliniska studierna. Vid utvärdering av ett läkemedels effekt och säkerhet granskas att båda könen är representerade och eventuella skillnader värderas. I händelse av att könsrelaterade skillnader av betydelse identifieras, påverkar detta produktresumén. Information om könsfördelning i de kliniska studierna i underlaget för godkännandet och utfallet av den könsspecifika granskningen redovisas dock inte optimalt. Detta förhållande kommer Läkemedelsverket ta upp för diskussion inom EU-samarbetet. Nationellt kommer LV i fortsättningen kommentera könsrepresentativiteten i dokumentationen i de läkemedelsmonografier som skrivs i samband med godkännandet av läkemedlet.


 

 

Observera publiceringsdatumet på nyheten. Läkemedelsverket uppdaterar i normala fall inte nyhetstexter även om ny kunskap kan ha tillkommit.

 
 
 

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@lakemedelsverket.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies