Förskrivande läkare och idrottare bör känna till vilka läkemedel som är dopingklassade

den 9 november 2005

Läkare bör fråga om en patient är idrottsutövare eller ej. Samtidigt borde det vara en grundregel att alla idrottsmän vid läkarbesök aktivt informerar om att hon/han är idrottare.

Nyligen figurerade i tidningarnas sportspalter att en elithandbollsspelare hade testat positivt för finasterid. Han hade fått Propecia utskrivet av en distriktsläkare, som inte hade kontrollerat om finasterid stod på listan över dopingklassade läkemedel eller ej. Läkaren hade inte heller frågat om mannen ifråga var idrottsman. Indikationen för receptskrivningen var håravfall.

Finasterid verkar som hämmare av det enzym (typ II 5alfa-reduktas), som överför testosteron till dihydrotestosteron. Substansen används för att motverka prostatahypertrofi men också mot håravfall. Hårsäckarna är känsliga för dihydrotestosteron och pga. dess effekt får man håravfall.

Men finasterid finns uppsatt på dopinglistan som en ”maskerande substans”. Studier från Dopinglaboratoriet i Köln har visat att om finasterid intas kan det dölja bruk av nandrolon eller testosteron. Idrottsutövaren kan alltså undgå upptäckt vid en doping-test, om han dopar sig med dessa anabola steroider. Därför är finasterid doping-listat som ”maskerande substans”.

Handbollsspelaren hade ingen intention att dopa sig. Han ville bara förhindra håravfall. Nu riskerar han ändå att fällas för dopingbrott. Hur långt straff han kommer att få är just nu inte klart, sannolikt ett eller två års avstängning från ”all idrottslig verksamhet”. Idrotten har regeln om strict liability. Idrottsutövaren är ansvarig för vad som kan påvisas i hans urin oavsett hur det kommit dit. Att denna regel finns beror på att idrottsutövarna annars skulle skylla på att någon okänd hade lagt substansen i hans vattenflaska eller ölglas. Därmed skulle egentligen ingen idrottsutövare kunna fällas för dopingbrott.

Detta är inte det första kända exemplet på förskrivning av doping-listade substanser till idrottsmän i Sverige. För flera år sedan åkte en känd elitishockey spelare fast för intag av dextropropoxifen. Han hade fått substansen, som ingår i Paraflex comp., utskrivet att sin klubbläkare. Denne idrottsläkare skulle ha kunnat bli fälld för ”Medhjälp till doping-brott”, men då receptet var utskrivet för mer än sex månader sedan och preskriptionstiden för dopingbrott på den tiden var sex månader fick han inget straff.

En styrkelyftare testade också positivt för dextropropoxifen. Den idrottsläkare som ordinerat denna substans ifrågasatte Dopingkommissionens handläggning. Han ansåg att dextropropoxifen inte hade någon prestationsökande effekt och inte borde stå på doping-listan. I sak hade denna läkare rätt och dextropropoxifen togs senare bort från listan.

En Stockholmsklubb i simning hade förlagt ett träningsläger till Göteborg inför SM-simningarna någon/några veckor senare i denna stad. En av klubbens simmare blev sjuk och sökte på en vårdcentral i Göteborg. Vederbörande läkare på vårdcentralen skrev då ut tre dopingklassade mediciner till simmaren trots att han fått upplysning om att hans patient var elitidrottsman. I detta fall kontaktade simmarens tränare mig, och jag ordnade annan medicin åt simmaren. Hade simmaren använt de ordinerade medicinerna inför tävlingen och det hade blivit doping-kontroll hade han åkt fast.

I dag finns nära tre miljoner personer registrerade inom idrottsrörelsen i Sverige. Det innebär att en patient i aktiv ålder som en läkare möter mycket väl kan vara idrottsman. Det borde därför vara en självklarhet att läkaren frågar om hans patient är idrottsutövare eller ej. Samtidigt borde det vara en grundregel att alla idrottsmän vid läkarbesök aktivt informerar om att hon/han är idrottsman. Likaså borde det vara en självklarhet att den receptförskrivande läkaren kontrollerar om den ordinerade medicinen finns upptagen på doping-listan. Det finns ett kapitel om doping i Läkemedelsboken. Här finns tabellerat alla doping-listade läkemedel. Likaså finns det ett kapitel i FASS och Patient-FASS. Och dessutom ger Apoteket AB i samarbete med Riksidrottsförbundet ut ”Idrottens Röda Lista”. Denna nytrycks varje år i 100.000 ex och finns på alla apotek. Den kan också rekvireras från Riksidrottsförbundet (RF) eller från Apoteket AB. Listan finns också på RF:s hemsida (se nedan). Det finns alltså stora möjligheter för förskrivande läkare att ta reda på om ett läkemedel är dopingklassat. Ett misstag i detta avseende kan få stora konsekvenser för den utövande idrottaren.

Skulle det nu vara så att medicineringen är verkligt nödvändig och ingen alternativ, tillåten medicinering finns, kan idrottsutövaren begära dispens för bruk av medicinen. Detta görs på speciella blanketter, som kan hämtas hem från RF:s webbplats. Idrottsutövaren söker själv dispens men behandlande läkare måste intyga medicineringen med sin namnteckning på ansökningsblanketten. Dispens kan också sökas retroaktivt, dvs. om man måste akutbehandla med något läkemedel och inte kan invänta dispens.

 

 

 

 

Observera publiceringsdatumet på nyheten. Läkemedelsverket uppdaterar i normala fall inte nyhetstexter även om ny kunskap kan ha tillkommit.

 

Relaterad information

   
 

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@lakemedelsverket.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies