Immunglobuliner för intravenöst bruk (ivIg) – åtgärder för att minimera risken för tromboemboliska biverkningar

den 18 januari 2005

Under senare år har flera artiklar publicerats och rapporter inkommit om sällsynta fall av tromboemboliska komplikationer i samband med användande av immunglobuliner för intravenöst bruk (ivIg). Trots att dessa risker varit kända och omnämnda i produktresuméerna har rapporterna fortsatt att komma in.

Ett av de svenska fall som rapporterats till Läkemedelsverkets Biverkningsenhet/Regionala biverkningscentrat i Göteborg beskrivs nedan.

57-årig man med myastenia gravis diagnostiserad år 2000. Initialt behandlades han med Mestinon (pyridostigmin) och steroider. På grund av försämring erhöll patienten i maj 2001 högdos Endobulin (immunglobulin), 0,4 gram/kg, i fem dygn. Samtidigt påbörjades behandling med Imurel (azatioprin). En månad senare behandlades patienten med Gammagard (immunglobulin). Fortsättningsvis pågick behandling med immunglobulin ungefär en gång/månad.

I samband med en immunglobulininfusion ett halvår senare uppkom ljusfenomen i form av blixtar i en båge i endera vänster eller höger öga. Symtomen minskade när infusionshastigheten sänktes.
På grund av diarré i samband med antibiotikabehandling i början på december avslutades behandlingen med Imurel.

Inkom två veckor senare för Gammagardbehandling, dos 60 g motsvarande 0,8 gram/kg kroppsvikt. Han hade vid detta tillfälle normal puls och blodtryck, men fick synfenomen som gick över efter vila.
Mannen stoppades av polis samma kväll då han kört vingligt fram och tillbaka på vägen. Hustrun påtalade sned mungipa. Inga svagheter eller yrsel hade noterats.

Datortomografiundersökning av hjärnan två dagar senare visade på höger sida ett lågattenuerande, rundat område förenligt med färsk infarkt. Halskärlsdoppler visade inga påtagliga kärlväggsförändringar. Ultraljud hjärta utan hållpunkter för embolikälla. Hyperviskositetssyndrom misstänktes.

I produktinformationen angavs vid tiden för ovanstående rapport att höga doser av intravenöst immunglobulin kan ge en ökning av plasmaviskositeten. Sällsynta fall av övergående ischemiska anfall eller tromboemboliska komplikationer hade observerats vid redan känd hyperviskositet och/eller kärlsjukdomar med risk för ocklusion.

I litteraturen finns sedan tidigare beskrivet en ökad risk för utveckling av tromboemboliska komplikationer vid intravenös immunglobulinbehandling i högdos inklusive betydelsen av riskfaktorer. Infusionshastigheten har också beskrivits vara av betydelse för utveckling av allvarliga vaskulära biverkningar.

Ny information i SPC:n

Efter genomgång på Europanivå har förtydligande av informationen i produktresuméerna (SPC) gjorts. I juli 2004 antogs den nya grund-SPC:n (core-SPC) för alla ivIg av den europeiska läkemedelsnämnden (CHMP).

Under rubriken ”Varningar och försiktighet” är särskilt viktigt att notera att:

  • det finns kliniska bevis för ett samband mellan ivIg-användning och tromboemboliska händelser såsom hjärtinfarkt, stroke, lungemboli och djup ventrombos hos riskpatienter
  • orsaken till detta anses vara en ökning av blodviskositeten orsakad av snabb tillförsel av immunglobulin
  • särskild försiktighet bör iakttas vid förskrivning och användning av ivIg hos patienter med känd ökad risk för trombosbildning såsom: hög ålder, hypertoni, diabetes mellitus, och anamnes på kärlsjukdom eller trombos, trombocytdysfunktion, immobilisering, uttalad hypovolemi samt patienter med sjukdomar som medför hyperviskositet.

Infusionshastighet och dos bör vara lägsta möjliga hos patienter med risk för njursvikt eller tromboemboliska biverkningar.

 

Observera publiceringsdatumet på nyheten. Läkemedelsverket uppdaterar i normala fall inte nyhetstexter även om ny kunskap kan ha tillkommit.

 
 
 

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@lakemedelsverket.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies