Realistiska förväntningar på utveckling av NSAID med ökad selektivitet för Cox-2

den 31 augusti 1999

Prostaglandiner bildas av två isoformer av cyklooxygenas, Cox-1 och Cox-2. Cox-1 finns konstitutivt i magslemhinna, njure, blodplättar och sädesblåsa, medan Cox-2 förekommer i centrala nervsystemet, macula densa, och i placenta i graviditetens slutskede. Både Cox-1 och Cox-2 kan bidra till prostaglandinbildning vid inflammation, men Cox-2 tilldrar sig stort intresse då denna isoform induceras vid akut och kronisk inflammation och induktionen hämmas av kortison.

De flesta NSAID vi har tillgängliga idag hämmar båda isoformerna i ungefär samma dosområde (även om enstaka läkemedel kan ha högre effekt på Cox-2 än Cox-1 i vissa dosintervall) och är oselektiva. Sedan början av 90-talet har industrin arbetat med hypotesen att terapeutiska effekter av NSAID kan bero på hämning av Cox-2 och biverkningar som t ex magblödning på hämning av Cox-1. Målet har varit att utveckla selektiva hämmare av Cox-2. De första läkemedlen som utvecklats med selektivitet för Cox-2 som mål kommer nu att introduceras i EU inom kort. Vi kan förmodligen vänta oss läkemedel med ännu större selektivitet i framtiden. Kommer de nya medlen att infria förväntningarna på tillfredsställande klinisk effekt vid smärta, feber och inflammation med färre biverkningar?

Två aktuella läkemedel är celecoxib och rofecoxib. Hämning av enbart Cox-2 kan inte förväntas ge samma kliniska effekt som hämning av båda isoformerna, men enligt tillgänglig information från tillverkarna tycks både celecoxib och rofecoxib ha tillfredsställande effekt vid reumatoid artrit och osteoartros. För båda medlen tycks effekten sannolikt vara mindre vid akut smärta (tandextraktion) och vid feber än gängse NSAID.

En avgörande fråga är om de selektiva Cox-2-hämmarna har väsentligt färre biverkningar än de oselektiva. NSAID ger idag upphov till gastrointestinala biverkningar, som förorsakar sjukhusvård och dödsfall, speciellt hos äldre. För både celecoxib och rofecoxib gäller att vid rekommenderad dosering är effekten på blodplättar ringa. Blödningsbenägenheten bör därmed minska och medlen skiljer sig här positivt från de flesta andra NSAID. Gastroskopiska undersökningar visar också att korttidsbehandling med rekommenderad dos av dessa medel tycks förorsaka mycket få gastrointestinala lesioner i jämförelse med oselektiva hämmare i hög rekommenderad dos. Sådana jämförelser fodrar dock att medlen värderas i ekvipotenta doser och det är svårt att bedöma vad som är ekvipotenta doser av nya och gamla läkemedel. Frågan kvarstår: Kommer förväntningarna om lägre frekvens gastrointestinala biverkningar att infrias när Cox-2-hämmare nu blir allmänt tillgängliga för långtidsbehandling av stora befolkningsgrupper? Först om ett par år kan det bedömas när epidemiologiska data publiceras. Detta skulle i så fall vara ett väsentligt framsteg i behandling av smärta, speciellt hos äldre.

En rad kontraindikationer för NSAID gäller även för selektiva Cox-2-hämmare. De bör inte användas i graviditetens slutskede, vid ASA-astma, blödningssjukdomar och vissa neurologiska och psykiska sjukdomar. NSAID kan också ge njurbiverkningar. De kan minska njurgenomblödning och glomerulusfiltration och förorsaka natriumretention hos patienter med t ex hjärt- eller njursvikt. Informationen om de selektiva Cox-2-hämmarnas effekt på njurfunktion är ännu ofullständig, men frekvensen av ödem tycks vara likvärdig med jämförda NSAID. Medlen bör därför tills vidare användas med samma försiktighet som andra NSAID.

 

Observera publiceringsdatumet på nyheten. Läkemedelsverket uppdaterar i normala fall inte nyhetstexter även om ny kunskap kan ha tillkommit.

 
 
 

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@lakemedelsverket.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies