Färgämnen som tillsatser i läkemedel kan i sällsynta fall ge överkänslighetsreaktioner

den 27 oktober 2006

Färgämnen i läkemedel tillsätts av två skäl. Dels vill man dölja t.ex. det flammiga utseende som många tablettkärnor har och dels vill man minska risken för förväxling av tabletter eller kapslar. Olika styrkor av samma läkemedel kan skilja sig med avseende på innehållet av färgämnen. Det är viktigt för patienter med känd överkänslighet mot färgämnen att kontrollera om dessa ingår i de läkemedel patienten ska inta.

I ett läkemedel finns det verksamma ämnen (aktiva substanser) och oftast också hjälpämnen,  såsom utfyllnadsmedel (t.ex. laktos), bindemedel (t.ex. stärkelse eller cellulosa), smakämnen (t.ex. socker och frukt-smaker), konserveringsmedel (t.ex. natriumbensoat) och färgämnen (t.ex. indigokarmin E 132, titandioxid E171, järnoxid E172, och paraorange E110).

Biverkningar av hjälpämnen

I det svenska biverkningsregistret SWEDIS fram till augusti 2006 fanns det totalt 311 biverkningsrapporter där ett hjälpämne var anmält som misstänkt orsak till biverkningsreaktionen.

Färgämnen

Av de 57 SWEDIS-rapporter där färgämnen misstänktes ha orsakat biverkningsreaktionen, var Waran (warfarin, innehållande färgämnet indigokarmin E 132 och stabiliseringsmedlet povidon) vanligast förekommande (n=39) och hudbiverkningar oftast rapporterade. Waran är ett läkemedel med snäv terapeutisk bredd, dvs. dosen/koncentrationen blir lätt för låga eller för höga, vilket kan få allvarliga konsekvenser. Det är således viktigt att patienter, ofta äldre, kan identifiera Warantabletter för att undvika felmedicinering.

Färgämnena titandioxid E 171 och järnoxid E 172 var misstänkta i några av fallen, t ex. i ett fall av asthma bronchiale förvärrad i samband med intag av Persantin (dipyridamol), i ett annat fall av exantem/flush/klåda med Telfast (fexofenadin), och i ytterligare ett fall av exantem med Lanzo (lansoprazole).

Exemplet glukosaminpreparat

Det är vanligt att olika preparat med samma aktiva substans innehåller olika tillsatsämnen. Ett exempel är glukosaminpreparat (se Tabell I). Av de glukosaminpreparat som är godkända i Sverige (observera att inte alla finns på marknaden) är det några som innehåller färgämnena E 110, E 171 och E 172 (t.ex. Artrox, Aussiamin, Comfora, Glufan, Glukosamin Pfizer, Novamin, Osteoeze) och några innehåller endast E 171 (Glukosamin Chephasaar, Glukosamin Pharma Nord, Perigona). Det finns även glukosaminpreparat som inte innehåller några av nämnda färgämnen (t.ex. Donacom, Glucomed, Glucosine).

I Sverige är Artrox och Glucosine de mest sålda glukosaminpreparaten. I SWEDIS finns det tre fall av förvärrad astma bronkiale associerad med behandling av Artrox. Ett av fallen har diskuterats i en tidigare publikation (1), i vilken färgämnet E 110 misstänktes ha orsakat reaktionen. Eftersom tidigare rapporter i SWEDIS givit upphov till misstanke om att färgämnena E 171 och E 172 skulle kunna orsaka överkänslighetsreaktioner, inklusive förvärrad asthma bronchiale, torde även dessa färgämnen betraktas som misstänkta i det berörda fallet. Man vet dock inte säkert om dessa tre fall av Artrox-relaterad förvärrad astma bronkiale är associerade till glukosaminsubstansen eller till olika färgämnen eftersom inget provokationstest utfördes.

Tabell I. Innehållet av några tillsatsämnen i de godkända glukosamin produkterna i Sverige 

Glukosamin produkter

E171 titandioxid

E172 järnoxid

E110 paraorange

Artrox

X

X

X

Aussiamin

X

X

X

Comfora

X

X

X

Donacom

-

-

-

Glucomed

-

-

-

Glucosine

-

-

-

Glufan

X

X

X

Glukosamin Chephasaar

X

-

-

Glukosamin Copyfarm

-

-

-

Glukosamin Gelenk

-

-

-

Glukosamin Pfizer

X

X

X

Glukosamin Pharma Nord

X

-

-

Glukosamin Recip

-

-

-

Novamin

X

X

X

Osteoeze

X

X

X

Perigona

X

-

-

Tabletter med olika styrka

Olika styrkor av samma läkemedel kan få olika färg för att undvika att tabletter eller kapslar ska förväxlas. Det finns rapporterat att patienter som har tolererat en styrka av ett läkemedel har fått biverkningar vid byte till en annan styrka, innehållande färgämnen, av samma läkemedel. Ett exempel är Kredex (karvedilol) 12,5 mg tabletter, innehållande färgämnet E 172, och styrkan 25 mg, vilken inte innehåller något färgämne. En 63-årig kvinnlig patient med paroxysmalt förmaksflimmer hade behandlats med Kredex  en tablett 25 mg per dag utan problem. Vid byte till tablett 12,5 mg två gånger dagligen utvecklade hon makulopapulärt exantem dagen efter behandlingsbytet. Hudbiverkningen försvann när styrkan 12,5 mg utsattes och 25 mg återinsattes. Ett annat exempel är Simvastatin Arrow 20 mg tabletter, innehållande paraorange E110, som inte finns i övriga styrkor eller i andra simvastatinprodukter.     

Biverkningar i samband med generiskt utbyte

För att läkemedel ska vara utbytbara, s.k. generika,  ska de ha bedömts som likvärdiga av Läkemedelsverket vad gäller effekt och säkerhet. I en analys av biverkningsrapporter i samband med utbyte av läkemedel (2) finns det ett antal hudbiverkningar associerade med vissa simvastatingenerika. Simvastatin Arrow och Simvastatin Hexal är vanligast förekommande i rapporterna, vilket dock kan bero på en stor försäljningsvolym. I många av fallen har symtomregress eller upphörande av symtom angivits i samband med återgång till originalpreparatet eller den generiska produkten som patienten tidigare har tagit. Analyserna av stickprov på den aktiva substansens halt, renhet, identitet och frisättning kan inte förklara de uppkomna biverkningarna, varför en tänkbar förklaring i några fall skulle kunna vara skillnader i tillsatsämnen mellan olika produkter.

Werkström et al (3) har beskrivit ett fall med överkänslighet mot povidon, vilket finns som hjälpämne i många läkemedel, se artikel i detta nummer av Information från Läkemedelsverket. I detta fall hade en patient med pollenallergi behandlats med Zyrlex (cetirizin), vilket byttes på apoteket till Cetirizin IVAX utan problem. Patienten reagerade dock med andningsbesvär då medicinen vid nästa tillfälle byttes till Cetirizin Copyfarm, innehållande povidon.

Det bör understrykas att det vid en genomgång som Läkemedelsverket tidigare gjort framkom att, frånsett ett begränsat antal fall där biverkningar skulle kunna knytas till tillsatsämnen, ingenting fanns som talar för ett samband mellan generikasubstitution och ett ökat problem med biverkningar. Det innebär dock inte att man kan utesluta en sådan risk.

Referens

1. Järhult B. Artrox – Skolmedicinens paradox? Marknadsföring i perspektiv av ett biverkningsfall. Läkartidningen 2004;101:3820–3.
2. Biverkningsrapporter i samband med utbyte av läkemedel. 3. Werkström V, Ekman E, Hansson C, Vinge E. Överkänslighet mot povidon.

 

 

 

Observera publiceringsdatumet på nyheten. Läkemedelsverket uppdaterar i normala fall inte nyhetstexter även om ny kunskap kan ha tillkommit.

 
 

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@lakemedelsverket.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies