Inget stöd i kontrollerade studier för att pyridoxin, folsyra eller vitamin B12 förebygger hjärtinfarkt, stroke eller demens

den 30 maj 2006

Resultat från tre studier sammanlagt omfattande cirka 13 000 patienter avseende preventiv effekt av pyridoxin, folsyra och vitamin B12 på hjärt-kärlsjukdom har inte bekräftat de hypoteser som genererats från epidemiologiska samband mellan homocysteinnivåer och kardiovaskulär risk.

Bakgrund

Flera observationella undersökningar har visat samband mellan förhöjda nivåer av aminosyran homocystein och ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Förhöjda homocysteinnivåer är en indikator på brist på framför allt vitamin B12 och folsyra, som i sin tur rapporterats vara en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdomar och demensutveckling. Nivån av homocystein faller vid intag av främst folsyra. Lågt intag av B6-vitamin har också förknippats med ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Marknadsföringen av läkemedel som innehåller en kombination av B-vitaminer och folsyra har indirekt alluderat på sådana samband.

År 2004 publicerades resultatet av the Vitamin Intervention for Stroke Prevention Trial (VISP). Sänkning av den totala homocysteinnivån med B-vitaminer kunde inte förhindra ny stroke, hjärtinfarkt eller död hos patienter som nyligen haft stroke. Två studier publicerade i New England Journal of Medicine den 13 april 2006 visar effekt på homocysteinnivåerna i blodet men inte någon effekt på hjärtinfarkt och i den ena studien heller ingen effekt mot uppkomsten av stroke.

Enligt SBU:s nyligen publicerade rapport om demenssjukdomar efter litteraturgenomgång ger det nuvarande kunskapsläget inget stöd för att behandling med vitamin B12 eller folsyra skulle förbättra den kognitiva funktionen hos personer med nedsatt kognitiv funktion.

Studieresultat

I VISP (1) utvärderades huruvida höga doser av folsyra, vitamin B6 och B12 givet för att minska homocysteinnivåer minskade risken för ny stroke jämfört med låga doser av dessa vitaminer. 3680 patienter =35 år gamla som haft ”nondisabling cerebral infarction” inkluderades och följdes under två år. Patienterna randomiserades till antingen
• 2,5 mg folsyra, 25 mg vitamin B6, 0,4 mg vitamin B12
eller
• 20 µg folsyra, 200 µg vitamin B6 , 6 µg vitamin B12

Primärt effektmått var återkommande cerebral infarkt. Behandlingen hade ingen effekt på förekomsten av cerebral infarkt. För att ytterligare studera sambandet mellan homocysteinnivå och risk för vaskulär händelse anser författarna att längre studier i olika patientpopulationer med förhöjda homocysteinnivåer är nödvändiga.

I den s k NORVIT-studien (2) utvärderades den sekundärpreventiva effekten av sänkning av homocysteinnivåerna hos 3749 30–85 år gamla män och kvinnor som haft akut hjärtinfarkt. Patienterna fick inom en vecka efter hjärtinfarkt påbörja daglig behandling med ett av följande fyra alternativ
• 0,8 mg folsyra, 40 mg vitamin B6, 0,4 mg vitamin B12
• 0,8 mg folsyra, 0,4 mg vitamin B12
• 40 mg vitamin B6
• placebo

Primärtt effektmått var den sammansatta variabeln ny hjärtinfarkt, stroke eller plötslig död knuten till kranskärlssjukdom. Behandlingstiden var i medeltal 40 månader. En signifikant sänkning av homocysteinnivåerna förekom i de två grupperna behandlade med folsyra och B-vitamin men inte i den grupp som behandlades med B6 enbart. Varken för folsyra plus B12 eller för B6 sågs några positiva effekter på primärt effektmått. I gruppen som behandlades med folsyra, B12 och B6 förelåg till och med en trend till ökad risk för hjärtinfarkt, stroke eller kardiovaskulär död.


I den s k HOPE 2-studien (3) inkluderades 5522 patienter 55 år och äldre med kärlsjukdom eller diabetes. De randomiserades till behandling med antingen
• 2,5 mg folsyra, 50 mg vitamin B6, 1 mg vitamin B12
eller
• placebo

Primärt effektmått var densamma som i NORVIT-studien, hjärtinfarkt, stroke eller kardiovaskulärt orsakad död. Behandlingstiden var i medeltal fem år. Homocysteinnivåerna minskade i den aktivt behandlade gruppen och ökade i placebogruppen. Aktiv behandling minskade inte risken för kardiovaskulära händelser sammantaget jämfört med placebo, men för delkomponenten stroke sågs en signifikant lägre risk.

I de här redovisade studierna har patienterna inkluderats oberoende av homocysteinnivå och får således i sin helhet anses utgöra en normalriskpopulation i detta avseende vilket potentiellt skulle kunna förklara den uteblivna effekten. I subgruppsanalyser baserade på homocysteinnivå vid baseline ses dock inget stöd för att större effekter skulle kunna förväntas vid mer förhöjda nivåer. Tvärtom, i NORVIT-studien sågs signifikant förhöjd risk för att uppnå primärt effektmått för de aktiva behandlingarna bland patienter med högre homocysteinnivåer vid baseline (>13 µmol/l) medan några påtagliga skillnader mellan subgrupperna ej sågs i de övriga studierna.

Slutsats

Resultat från tre studier sammanlagt omfattande cirka 13 000 patienter avseende preventiv effekt av pyridoxin, folsyra och vitamin B12 på hjärt-kärlsjukdom har inte bekräftat de hypoteser som genererats från epidemiologiska samband mellan homocysteinnivåer och kardiovaskulär risk. Det finns inget skäl att behandla med de aktuella vitaminerna enskilt eller i tillgängliga kombinationer annat än på godkänd indikation dvs förebyggande eller behandling av brist på dessa vitaminer. Med tanke på utfallet vid hjärt-kärlsjukdom bör jämförande studier komma till stånd vid andra sjukdomstillstånd som också förknippats med brist på B-vitaminer och folsyra.

Referenser

1. Toole JF, Malinow MR, Chambless LE, et al. Lowering Homocysteine in Patients with Ischemic Stroke to Prevent Recurrent Stroke, Myocardial Infarction, and Death. J Am Med Assoc 2004;291:565-75.
2. Bonaa KH, Njolstad I, Ueland PM, et al. Homocysteine Lowering and Cardiovascular Events after Acute Myocardial Infarction. N Eng J Med 2006;354(15):1578-88.
3. Lonn E, Yusuf S, Arnold MJ, Sheridan P, et al. Homocysteine Lowering with Folic Acid and B Vitamins in Vascular Disease. N Eng J Med 2006;354(15):1567-77.

 

Observera publiceringsdatumet på nyheten. Läkemedelsverket uppdaterar i normala fall inte nyhetstexter även om ny kunskap kan ha tillkommit.

 
 
 

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@lakemedelsverket.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies