Rapport från diskussionsmöte om skabb och huvudlöss

den 8 mars 2006

Problemen med huvudlöss har blivit allt vanligare och försäljningen av lusmedel har ökat under många år. Diskussioner kring resistensutveckling och nya medicintekniska produkter mot löss har gjort att frågorna kring behandling blivit fler. Även problemen med skabb tycks på sina håll ha förvärrats. Flera hudkliniker uppger att de idag har fler patienter med skabb än tidigare.

Med anledning av detta anordnade Läkemedelsverket i december 2005 ett möte för att diskutera hur läget ser ut i landet när det gäller skabb och huvudlöss. I mötet deltog bland annat regionala kontaktpersoner på hudkliniker, representanter från Smittskyddsinstitutet och Apoteket.

Skabb

Har det blivit vanligare med skabb?

Det finns en periodicitet när det gäller skabbepidemier, med toppar då det är vanligare. Intervallen mellan topparna har ibland legat på cirka femton år, men någon tydlig generell periodicitet finns inte. Nu tycks det som att problemen med skabb åter igen ökar på vissa håll i landet.

Lill-Marie Persson, läkare på hudkliniken vid Skaraborgs sjukhus, presenterade resultatet av en enkätundersökning. Ett frågeformulär hade i samråd med Läkemedelsverket skickats ut till alla verksamhetschefer vid landets hudkliniker. Formuläret innehöll frågor om förekomst av skabb och behandling.

Det gick inte att utifrån denna enkät utläsa någon tydlig trend av ökade problem, men på några platser upplevde man en ökning eller kraftig ökning av antalet patienter med skabb. Hur vanligt det är med skabb vet man dock inte. Frågeformuläret ger inte tillräckligt svar, dels för att inte alla hudkliniker svarade, men framförallt för att många patienter behandlas i primärvården. Försäljningssiffrorna för skabbläkemedlet Tenutex ger inte heller någon tydlig vink om förekomsten, eftersom detta medel även används mot huvudlöss och flatlöss.

Tenutex är förstahandsmedel

Tenutex är det medel som används i första hand vid behandling av skabb. En viss uppgång i försäljningen kan ses, men kan bero på ökade problem med huvudlöss då ju medlet också används. Nix kräm är ett alternativ till Tenutex, framförallt till barn och gravida, men används enligt försäljningsstatistiken i mycket liten utsträckning. Vid svår skabb finns även licensläkemedlet ivermectin att tillgå.

Ett antal punkter som kan vara problematiska vid diagnostisering och behandling av skabb diskuterades under mötet. En av svårigheterna ligger i att Tenutex är receptfritt, medan skabb av flera skäl inte är lämpligt för egenvård.

Viktig smittspårning och svåra gränsdragningar

En person med skabb kan smitta utan att själv ha några nämnvärda symtom. Smittspårningen blir därför mycket viktig. Alla tänkbara kontakter måste följas upp för eventuell behandling, vilket kan vara svårt för den enskilde patienten att göra på egen hand.

Vilka personer i patientens kontaktnät som ska behandlas finns det olika rutiner för på olika kliniker. Det vanliga rådet är att alla som bor i samma hushåll ska behandlas, samt andra närstående (”kramkontakter”). Här är det viktigt att tänka på vem patienten är, hur gammal personen är, vilka fritidsintressen han eller hon har osv. Bland tonåringar kan det vara särskilt viktigt att behandla kompisar. Hos äldre kan det finnas vårdpersonal som behöver behandling.

Diagnostiska svårigheter

Det tycks ofta finnas diagnostiska svårigheter på vårdcentralerna. Olika rutiner finns när behandling ska sättas in och när patienten ska remitteras till hudklinik. Några övergripande riktlinjer för att komma tillrätta med dessa problem diskuterades:

  • Agera om möjligt enligt principen ”först diagnos, sedan behandling”.
  • När en kund på apoteket frågar efter läkemedel mot skabb bör apotekspersonalen hänvisa till vården för diagnos.
  • Om man i primärvården misstänker skabb, men inte kunnat hitta några djur, bör en remiss till hudklinik utföras. Här är det dock viktigt med en snabb handläggning så att inte patienten behöver vänta på rätt diagnos och behandling.
  • På varje hudklinik bör det om möjligt finnas någon (läkare eller sjuksköterska) som har huvudansvaret för att diagnostisera skabb, och därmed lär sig och blir duktig på att se skabbgångar och hitta djur.

Behandla en eller två gånger?

Rutinerna ser idag lite olika ut beträffande om man behandlar en eller två gånger med Tenutex. Många tycks rekommendera det senare i svåra fall, eller alltid när patienten har symtom. Thomas Jaensson, professor i medicinsk entomologi vid Uppsala universitet, menar att det av biologiska skäl är bättre att behandla två gånger. Vid det andra behandlingstillfället har eventuella ägg hunnit kläckas, och de aktiva stadierna är mer känsliga för medlet. Även risken för resistensutveckling torde bli mindre om man behandlar två gånger. Det finns dock ingen evidens för vilken strategi som bör följas. Ett problem är att behandlingseffekten sällan följs upp. Det är därför svårt att veta om det varit tillräckligt med en behandling, eller om patienten kanske gjort ytterligare en behandling på egen hand. Ett annat problem är att behandlingsanvisningen som följer med förpackningen är otydlig. Flera kliniker uppgav i frågeformuläret att de därför har egna skriftliga anvisningar som de ger patienterna.

Smittvägar och sanering

När skabb påvisats bör man göra en viss sanering i hemmet. Kläder som man haft de senaste dygnen bör tvättas, liksom sängkläder. Skor och handskar vädras två dygn.

Skabbdjuren trivs bäst där det är fuktigt och varmt, eller kallt. I varmt och samtidigt torrt klimat trivs de inte lika bra. Är klimatet riktigt gynnsamt kan de överleva några dagar. Förutom via kroppskontakt, kläder och sängkläder kan skabbdjuren även smitta via handdukar och solarier.

Information till sjukvården

Primärvården kommer oftast i kontakt med patienterna först. Eftersom problemen med skabb tycks ha ökat, i alla fall i vissa regioner, och rutinerna för diagnostisering och behandling ser olika ut, bör primärvården nås med information och tydligare riktlinjer. Även på apoteken och på hudklinikerna bör problemen uppmärksammas. Någon möjlighet att utarbeta riktlinjer fanns dock inte vid detta möte.

Huvudlöss

Hur ser lusläget ut?

Det finns ett stort intresse i samhället när det gäller huvudlöss. Läkemedelsverket, Smittskyddsinstitutet och apoteken får mycket frågor som rör allt från lössens biologi till hur man på bästa sätt blir av med dem. Enligt Apotekets statistik har försäljningen av läkemedel mot huvudlöss fortsatt att öka fram till nu. På hudklinikerna ser man också till viss del att problemen med huvudlöss förvärrats, även om diagnostik och behandling oftast sker i hemmen. Några hudkliniker har mycket samtal och rådgivning kring svårbemästrade lusepidemier på skolor och förskolor. Ett problem som togs upp under mötet var att det fortfarande finns väldigt mycket tyckande och ”troende” när det gäller lusbehandling. Många vill gå ”den enkla vägen”, och välja den behandlingsmetod som verkar smidigast. Man använder olika medel på olika sätt, - med olika behandlingsresultat, vilket bidrar till svårigheterna att få bukt med lusepidemierna.

Nya medel mot huvudlöss

Förutom de läkemedel som finns på den svenska marknaden (Prioderm, Tenutex och Nix), har Apoteket nyligen tagit in två medicintekniska produkter i sitt sortiment. Det finns även liknande produkter till försäljning på Internet och i hälsokosthandeln. Dessa är inte klassade som läkemedel eftersom de sägs ha en fysikalisk, kvävande effekt på lössen. I och med att de är klassade som medicintekniska produkter styrs de av ett helt annat regelverk än läkemedel.

De innehåller olika typer av växtoljor och de framställs ofta i reklamen som naturliga och ofarliga. En risk finns därför att patienter överbehandlar, och behandlar alla i familjen för säkerhets skull. Ett annat problem kan vara att det för kunden på Apoteket inte syns någon skillnad mellan medlen. Alla lusmedel kan uppfattas som läkemedel och därmed framstå som dokumenterade på samma sätt.

Thomas Jaenson presenterade en genomgång av växtoljor, deras innehåll och effekter. Det finns två olika typer av oljor från växter; vegetabiliska respektive essentiella (eteriska).

Kokosolja är en vegetabilisk olja, medan anisolja och ylang-ylangolja är eteriska oljor. De senare innehåller många sekundära växtmetaboliter som kan vara relativt högtoxiska i låga koncentrationer. Det är potenta substanser som skulle kunna ge upphov till biverkningar. De vegetabiliska oljorna är däremot icketoxiska, men kan vara allergena.

De nya medlens effektivitet och troliga verkningsmekanism diskuterades. Enligt Thomas Jaensons slutsatser har anisolja och ylang-ylangolja en biokemisk-toxisk effekt på lössen, medan kokosolja troligtvis har en fysikalisk effekt på lössen. Risken för resistensutveckling mot växtoljor är enligt Thomas Jaenson mycket liten, eftersom de innehåller så många olika komponenter. Än finns inte så stor erfarenhet av dessa medel, men ytterligare jämförande studier med befintliga läkemedel vore önskvärt.

Resistensproblematik

I en nyligen genomförd resistensundersökning i Danmark drogs slutsatsen att det i Danmark finns en utbredd resistens mot malation och permetrin. Studien är ännu inte publicerad i referee-bedömd tidskrift, och det bör också påpekas att undersökningen gjordes i orter som rapporterat stora problem med huvudlöss. Huruvida resultatet är representativt för hela Danmark är därför oklart. Studien har också blivit kritiserad för den metod som användes (s.k. dropptest).

Någon liknande undersökning har inte gjorts i Sverige och det är därför oklart hur resistensläget ser ut här. Troligen förekommer resistens, men vi vet inte i vilken utsträckning. Vilken metod som skulle användas vid en eventuell resistensundersökning, och hur den praktiskt skulle genomföras måste fortsatt diskuteras. Oavsett metod är en resistensprövning komplicerad på det sättet att man måste vara på plats där lössen förekommer.

Prioderm kutan lösning i första hand

Prioderm kutan lösning rekommenderas fortfarande i första hand. Om det inte fungerar rekommenderas behandling med Tenutex. Mötesdeltagarnas erfarenhet är att detta är en strategi som för närvarande fungerar. Denna behandlingsrekommendation måste dock fortlöpande utvärderas. Om större problem med misstänkt resistens uppstår är det önskvärt att detta undersöks med lämplig metod och att val av förstahandsbehandling därefter omvärderas.

Luskamning kan förhindra etablering

Det finns en mängd olika luskammar på marknaden, med skillnader i material och utformning. Det går inte rekommendera en viss sort, eftersom olika kammar kan fungera bäst för olika hår. Oavsett kam är det viktigt med tekniken, att man benar upp håret och tar lite hår i taget. Det är viktigt att vara medveten om att kamningen tar tid, och att den måste få göra det. En grundlig våtkamning tar åtminstone 20-30 minuter, kanske ännu längre om håret är långt och tjockt. Att kamma i vått hår med balsam i kan underlätta.

Kamningen är framförallt viktig för att upptäcka lössen, förhindra etablering av smitta och för att kontrollera behandlingsresultat. Luskammen kan även användas som enda behandlingsmetod. Detta kräver dock mycket noggrann kontinuerlig kamning under ca två veckor.

Viktigt med upprepad information

Ansvaret för undersökning och behandling är föräldrarnas. Det kommer hela tiden nya barn och föräldrar in i barnomsorg och skola, och därför måste informationen om hur huvudlöss ska upptäckas och behandlas ges återkommande. Skolsköterskorna har ett stort informationsansvar, men det är viktigt med upprepad, likartad information från alla instanser (myndigheter, skolhälsovården, apoteken m. fl.).

De viktigaste hållpunkterna, oavsett behandlingsmetod, är

  • noggrann diagnostik och smittspårning
  • noggrann och korrekt behandling med efterkontroll.

För att fortsatt kunna utvärdera behandlingsrekommendationerna är det viktigt att misstankar om resistens rapporteras till Läkemedelsverket. Det är likaså viktigt att rapportera eventuella problem med de nya medicintekniska produkterna.

 

 

Observera publiceringsdatumet på nyheten. Läkemedelsverket uppdaterar i normala fall inte nyhetstexter även om ny kunskap kan ha tillkommit.

 
 
 

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@lakemedelsverket.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies