Ny rekommendation för sexuellt överförbara bakteriella infektioner

den 25 februari 2015

Läkemedelsverket har i samarbete med Folkhälsomyndigheten tagit fram en ny behandlingsrekommendation för sexuellt överförbara bakteriella infektioner. Vi ser idag ett ökande problem med antibiotikaresistens vid behandling av gonorré, men resistens har på senare tid även uppträtt vid behandling av infektion med Mycoplasma genitalium. Det är mycket viktigt att sexuellt överförbara infektioner handläggs och behandlas på rätt sätt, både för att undvika smittspridning och för att minska risken för resistensutveckling.

Antibiotikaresistens är idag ett ökande problem. Bakteriestammar som är resistenta mot antibiotika innebär risker både för samhället och för den enskilda patienten. Vanliga infektioner kan bli svårbehandlade, eller till och med omöjliga att behandla. Mot den bakgrunden har Läkemedelsverket tillsammans med Folkhälsomyndigheten fått i uppdrag av regeringen att utarbeta en behandlingsrekommendation för sexuellt överförbara bakteriella infektioner.

– Tyngdpunkten i denna behandlingsrekommendation är det allt allvarligare resistensläget. Vi har en fortsatt oroande resistensutveckling för de antibiotika som används vid behandling av gonorré och det börjar även komma rapporter om resistens för de antibiotika som kan ges för Mycoplasma genitalium, säger läkaren Carin Anagrius, specialist inom venereologi. För att undvika utveckling av antibiotikaresistens är det viktigt att provtagning och handläggning vid misstanke om en sexuellt överförbar infektion görs på rätt sätt och att rätt antibiotikum ges. På grund av risken för resistensutveckling bör endosbehandling med 1 g azitromycin undvikas. Att undvika smitta blir allt viktigare!

Rekommendationen tar också upp riskerna med självtester och självmedicinering med antibiotika inköpta på nätet, utan kontakt med sjukvården.

Sexuellt överförbara infektioner (STI, Sexually Transmitted Infections) är vanligast bland sexuellt aktiva individer under 30 år. Infektionerna är ofta symtomlösa och det kan därför vara svårt att veta att man har en STI. Om man misstänker att man har en STI eller om man har haft oskyddat sex ska man kontakta sjukvården för att bli undersökt och få rätt diagnos och behandling. Det är viktigt både för att förhindra att man smittar någon annan och för att undvika att man drabbas av komplikationer. 

Klamydia är den vanligaste bakteriella STI i Sverige med cirka 35 000 rapporterade fall årligen. För både gonorré och syfilis, som är mindre vanliga, har man under 2000-talet sett en ökning av antalet diagnostiserade fall. På senare år har man noterat att lymfogranuloma venereum, som orsakas av varianter av samma bakterie som ger klamydiainfektion, har börjat spridas i Sverige, främst i Stockholm bland män som har sex med män. För Mycoplasma genitalium saknas statistik då sjukdomen inte omfattas av smittskyddslagen, men infektionen är troligen ungefär lika vanlig som klamydia.

Gonorré, klamydia (inklusive lymfogranuloma venereum) och syfilis lyder under smittskyddslagen (2004:168). Om man misstänker att man har smittats med någon av dessa sjukdomar har man en skyldighet att låta sig undersökas av vården. Undersökning, vård och behandling är kostnadsfri för patienten vid dessa sjukdomar. Behandlande läkare ansvarar för att förhållningsregler ges, smittspårning genomförs och att fallanmälan görs enligt smittskyddslagen. 

Behandlingsrekommendationen tar endast upp STI som orsakas av bakterier och de läkemedel som rekommenderas vid de olika infektionerna är därför uteslutande olika typer av antibiotika. Diagnostik vid misstanke om STI tas också upp i rekommendationen.

 

Observera publiceringsdatumet på nyheten. Läkemedelsverket uppdaterar i normala fall inte nyhetstexter även om ny kunskap kan ha tillkommit.

 

Relaterad information

 

Kontakta oss

Carin Anagrius
Specialist inom dermatovenereologi
070-675 98 21

 

   
 

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@mpa.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies