Rätt användning av antibiotika och miljökrav på tillverkningen är avgörande

den 30 mars 2015

Läkemedelsverket har tillsammans med ett tjugotal svenska myndigheter - under ledning av Socialstyrelsen och Jordbruksverket - tagit fram en nationell handlingsplan mot antibiotikaresistens och vårdrelaterade infektioner. Viktiga insatser är fortsatt korrekt användning av antibiotika och tydligare miljöhänsyn i reglerna för läkemedel.

Läkemedelsverket deltar i det gemensamma arbetet utifrån sitt sektorsansvar inom miljö och breda ansvar inom produktområden som läkemedel, kosmetika och medicintekniska produkter.

– Korrekt användning av antibiotika är den viktigaste frågan för att minska antibiotikaresistens, säger Agneta Aust Kettis, infektionsläkare och utredare på Läkemedelsverket. Detta är en fråga som redan engagerar patienter, läkare, veterinärer och många andra grupper.

Läkemedelsverket lade 2011 fram ett förslag till regeringen om hur EU:s miljökrav vid läkemedelstillverkning kan skärpas. Detta är ett av många exempel på hur man kan arbeta via lagstiftning för att öka fokus på hållbar utveckling inom området.

– Vi arbetar intensivt med att få in ökad miljöhänsyn i lagstiftning och regelverk för läkemedel, säger Susanne Zakrisson, enhetschef med ansvar för miljö och läkemedel vid Läkemedelsverket. Detta är en fråga där vi arbetar inom Sverige såväl som i internationella sammanhang.

Läkemedelsverkets utmaningar och uppdrag

I den gemensamma handlingsplanen finns en rad insatser som ligger inom Läkemedelsverkets ansvarområden:

  • Arbeta för att ökad miljöhänsyn införs i EU:s läkemedelslagstiftning och internationellt senast år 2020 med målet att begränsa utsläpp av aktiva substanser vid läkemedelstillverkning.   
  • Systemen för insamling och destruktion av kasserade läkemedel optimeras. Dialog med berörda aktörer avseende information kring läkemedelskassation initieras.
  • I kontakter med branschen understryks vikten av att ingredienser eller konserveringsmedel som skulle kunna orsaka antibiotikaresistens, undviks i kosmetiska produkter.
  • Komplettera, vid behov, befintliga branschriktlinjer för häst samt hund och katt med fördjupade riktlinjer genom expertmöten.
  • Utreda möjligheten till automatisk uppföljning av veterinärers förskrivning och rekvisition av antibiotika, särskilt de för vilka förskrivningsrätten begränsats.
  • Säkerställa att rapportering av försäljning av djurläkemedel från apotek till eHälsomyndigheten är fullständig genom tillsyn och kvalitetssäkring av rapporterad statistik.
  • Kartlägga luckor avseende antibiotika som är tillgängliga för behandling av djur genom dialog med veterinärmedicinsk klinisk och vetenskaplig expertis och påtala eventuella identifierade brister i terapiarsenalen till läkemedelsindustrin.
  • Bidra i arbetet med samnordisk märkning av förpackningar och verka för att i framtiden vid angelägna fall möjliggöra undantag från krav på svensk förpackningstext.
  • Utveckla bedömningskriterierna för licensansökan så att mer fördelaktiga egenskaper vad gäller risk för resistensutveckling för licensläkemedlet kan vara grund för ett beviljande – om det icke godkända läkemedlet har bättre egenskaper än det godkända ska licens kunna beviljas.
  • Regelbunden uppföljning och revision av behandlingsrekommendationer för vanliga infektioner i primärvården.
  • Verka för att stävja illegal handel med antibiotika och kommunikation om hur man handlar läkemedel på rätt sätt.
  • Verka för att godkända antibiotika finns tillgängliga för direktexpediering på den svenska marknaden för vanliga och allvarliga infektionssjukdomar.
  • Upprätta en nationell och helst nordisk lista över antibiotika som är önskvärda men svåra att få tag på, samt bilda en samverkansgrupp för detta ändamål.

Kunskap ett verktyg mot antibiotikaresistens

Inom området vanliga infektioner i öppenvården har Läkemedelsverket, i samarbete med bland annat Strama och Folkhälsomyndigheten (tidigare Smittskyddsinstitutet), under den senaste tioårsperioden tagit fram kunskapsunderlag och rekommendationer för behandling av;

  • halsfluss
  • öroninflammation
  • bihåleinflammation
  • nedre luftvägsinfektioner
  • nedre urinvägsinfektioner hos kvinnor
  • hud- och mjukdelsinfektioner
  • antibiotikaprofylax i tandvården
  • behandling av akne 
  • sexuellt överförbara bakteriella infektioner.

Behandlingsrekommendationer har också under de senaste åren tagits fram för korrekt dosering av antibiotika hos gris.

Läkemedel i miljön ökar problemet

Handlingsplanen belyser även hur läkemedel och antimikrobiella ämnen i miljön kan förvärra situationen med antibiotikaresistens. Läkemedelsverket arbetar såväl nationellt som internationellt för att förbättra regelverk och sätta mål avseende läkemedel och miljö. Miljökrav vid läkemedelstillverkning, strategier mot antibiotikaresistens och regeringens nationella läkemedelsstrategi är några exempel.

Läkemedelsverket bidrar även med att lyfta miljöns betydelse för utveckling av antimikrobiell resistens vid den stora internationella konferensen Uppsala Health Summit 2015. Mötet har temat ”A world without antibiotics” och riktar sig till intressenter och beslutsfattare världen över.

 

Om antibiotikaresistens
Resistens betyder motståndskraft och förmodligen finns det enormt många olika resistensegenskaper bland jordens alla bakterier. Resistensegenskaper kan ge viktiga fördelar i konkurrensen mellan olika mikroorganismer.
 
Resistens uppstår genom mutationer av bakteriens DNA och spridning sker genom att den resistenta bakterien delar sig eller genom att den utbyter genetiskt material med en icke-resistent bakterie. Mutationer kan uppstå av slump men det har visat sig att ju mer man använder ett visst antibiotikum desto större risk är det att bakteriestammar utvecklar resistens mot detta antibiotikum.
 
Många antibiotika  består av ämnen som inte bryts ner av kroppen och de kan därmed spridas i miljön i sin ursprungliga form. Där förblir de aktiva och kan bidra till att bakterier utvecklar resistens. Att resistenta bakterier sedan ofta finns kvar i miljön beror på att dessa bakterier har en fördel när det gäller överlevnad än icke resistenta.

Resistens mot antibiotika
Att bakterier utvecklar resistens mot antibiotika är ett av vår tids största folkhälsoproblem. Bristen på effektiva antibiotika försvårar och försenar behandlingen av vanligt förekommande infektioner. Ökad dödlighet, förlängda vårdtider och ökade välfärdskostnader medför stor belastning på sjukvården (WHO, 2014).

Bakteriell resistensutveckling är inget nytt fenomen. Resistenta bakterier förekommer naturligt eftersom andra mikroorganismer alltid producerat antibakteriella ämnen. Resistensgenerna hos bakterier i miljön tros därför kunna utgöra en reservoar för överföring till sjukdomsalstrande bakterier. Vatten är det viktigaste mediet i den yttre miljön där antibiotikaresistens kan uppstå och spridas. Sannolikheten för att resistens överförs mellan bakterier och sprids ökar då olika bakterier möts och kontinuerligt utsätts för antibiotika.

När det gäller utsläpp av antibiotika finns dels en direkt effekt på lokala mikrobiella samhällen, dels en indirekt risk för människor. Risken är att utsläppen driver på utveckling och spridning av resistenta bakterier. Detta är ett uppmärksammat problem både i Sverige och internationellt eftersom de flesta av dagens reningsverk inte är anpassade för att ta hand om antibiotikarester (eller läkemedel över huvud taget). Resistenta bakterier tenderar att sprida sig över jorden – var resistensen utvecklas spelar därför mindre roll på sikt.

Även ansamlingar av antibakteriella ämnen i vattenmiljöer gynnar sannolikt utvecklingen av resistenta bakterier. Forskning pågår för att ta reda på mer information i vad mån utsläpp av antibakteriella ämnen och metaller ger en ökad spridning av antibiotikaresistens i miljön. Om ett bakteriesamhälle exponeras för ett antibakteriellt ämne så kommer bakterier som är resistenta mot just detta ämne att överleva.
 
Vidare kan överföring av resistens mellan olika bakterier ske genom utbyte av plasmider när dessa innehåller DNA som ändrats så att det kodar för resistens. Resistens genom dessa mekanismer kan uppkomma i olika miljöer där halterna av biocider är högre, t.ex. i och utanför reningsverk.
 
Att den snabba resistensutvecklingen globalt är ett resultat av den omfattande användningen och ibland felaktiga användningen av antibiotika står klart. De senaste åren har antibiotikarester i miljön uppmärksammats alltmer som en möjlig riskfaktor för resistensutveckling vid sidan av användningen hos djur och människor.

 

Observera publiceringsdatumet på nyheten. Läkemedelsverket uppdaterar i normala fall inte nyhetstexter även om ny kunskap kan ha tillkommit.

 

Relaterad information

 

Kontakta oss

Susanne Zakrisson
Enhetschef med ansvar för miljö och läkemedel
018-17 82 09

Agneta Aust Kettis
utredare, infektionsläkare
018-17 48 05

   
 

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@lakemedelsverket.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies