Halsfluss i öppenvård

Behandlingsrekommendationen har tagits fram i samarbete med Smittskyddsinstitutet.
Halsfluss, faryngotonsillit, är en infektion i halsmandlarna orsakad av virus eller bakterier. Halsmandlarna blir ofta inflammerade, röda och svullna ibland med gulvita beläggningar. Man får feber och det gör ont att svälja.
Virusinfektioner är den vanligaste orsaken till halsfluss, och då ofta med samtidig snuva och hosta. Vid en bakteriell infektion är det oftast grupp A-streptokocker (GAS) i svalget som orsakar sjukdomen. Hos barn under 3 års ålder är det mycket ovanligt med bakteriell infektion orsakad av GAS.
En del patienter behöver genomgå ett snabbtest för GAS i svalget för att få rätt diagnos. Klinisk undersökning och bedömning av läkare ska alltid föregå eventuellt beslut om att ta ett snabbtest.
Oftast blir man bra efter några dagar, men vid GAS-orsakad infektion behövs ibland antibiotika. Vid antibiotikabehandling är vanligt penicillin, penicillin V, förstahandsvalet. Vid överkänslighet mot penicillin kan andra typer av antibiotika, till exempel klindamycin, ges. Vid behov kan patienter med mycket ont i halsen och hög feber rekommenderas symtomlindring i form av smärtlindrande och febernedsättande läkemedel (paracetamol, ibuprofen eller acetylsalicylsyra)
Återkommande infektioner behandlas med klindamycin eller cefadroxil. Vid upprepade insjuknande i halsfluss, tre till fyra gånger per år och om patientens förmåga till dagliga aktiviteter påverkas, kan operation av halsmandlarna vara motiverad. Ungefär 12 500 sådana operationer utförs årligen i Sverige varav cirka hälften föranleds av upprepade halsflussepisoder.

Bakgrund

Halsfluss innebär en inflammation i svalget med rodnad och/eller svullnad i svalget eller halsmandlarna, med eller utan beläggningar. Vanligtvis har man halsont, feber och ont när man sväljer.
Halsfluss är en av de vanligaste infektionsdiagnoserna som gör att patienter söker vård i primärvården i Sverige och uppskattas årligen leda till cirka 370 000 läkarbesök. Den vanligaste orsaken till halsont är olika luftvägsvirus. De bakteriella infektioner som leder till halsfluss är oftast orsakade av GAS-streptokocker.
Det finns en viss risk för komplikationer till halsfluss, i form av halsböld eller andra infektioner. Dessutom finns en del andra sjukdomar som har liknande symtom som halsfluss. Därför är det viktigt med rätt diagnos. Vid behov behandlar man med penicillin V. För personer som är överkänsliga mot penicillin eller för dem som inte tillfrisknade efter en penicillinkur är klindamycin eller cefadroxil lämpliga behandlingsalternativ. Antibiotika hjälper inte mot virus och det är angeläget att patienter som har halsinfektioner orsakade av virus inte behandlas med antibiotika. Hos barn under tre års ålder beror inflammation i svalget och/eller halsmandlarna i de allra flesta fall på en virusinfektion.
Mindre än 10 % av dem som behandlas med penicillin V får en ny streptokockorsakad halsfluss inom en månad. Återfall inom en månad bör verifieras med odling eller snabbtest. Om det krävs antibiotika är det lämpligt med en annan typ av antibiotika. Det kan dock hända att återinsjuknande beror på dålig följsamhet till behandlingen.
Vid upprepade återinsjuknanden är det angeläget att försöka kartlägga eventuella smittkällor i patientens närmaste omgivning. Streptokocker kan finnas på andra lokalisationer hos patienten, till exempel i sår eller eksem.

Antibiotikabehandling

Vid bakteriell halsfluss orsakad av GAS rekommenderas i första hand behandling med penicillin V i tio dagar till både vuxna och barn. Vid penicillinallergi rekommenderas klindamycin. Vid återfall behandlar man infektionen med klindamycin eller cefadroxil i tio dagar.

Biverkningar vid antibiotikabehandling

Penicillin V kan ge upphov till olika typer av magbesvär. Cefadroxil, som tillhör samma grupp antibiotika, ger samma typ av magbesvär. Leverbiverkningar rapporteras dock i högre utsträckning för cefadroxil.
Det är viktigt med följsamhet till behandlingen för att kunna få optimal behandlingseffekt.
Möjligheten att som patient rapportera biverkningar finns numera. Se länk till höger. 

Ekologiska effekter av antibiotikabehandling

Trots utbredd användning av penicillin V under decennier har inte någon penicillinresistens hos GAS-streptokocker rapporterats. Vid penicillinbehandling, liksom vid behandling med andra antibiotika, störs den skyddande normalfloran i svalget. Detta kan få negativa följder för den enskilde patienten, till exempel ökad känslighet för ny infektion.
Klindamycin, cefadroxil samt antibiotika av klassen makrolider används ofta som behandlingsalternativ vid penicillinallergi och vid återinsjuknande. Samtliga dessa medel har större påverkan på den normala mikrofloran än penicillin V, och behandling med dem innebär en högre risk för resistensutveckling.

Bärarskap och smittspridning

Att bära grupp A-streptokocker utan att ha något symtom kallas asymtomatiskt bärarskap. Cirka 12 % av barn upp till 18 år och 4 % av barn under fem år bär bakterierna utan att ha något symtom. Hos barn under två år förekommer bärarskap hos endast 1–2 % av barnen.
Vid enstaka fall av insjuknande på grund av infektion orsakad av GAS kan 20–50 % bli bärare och vid utbrott då flera insjuknat kan förekomst av GAS vara ännu högre. Bärarskapet har dock låg smittsamhet och kräver normalt sett inte heller antibiotikabehandling. Däremot bör man söka läkare för åtgärd vid fler än två återfall inom familjen och där det finns nära kontakt med någon som har akut reumatisk feber .
Barn i ålder fem till tolv år är största smittkällan och blir också lättast smittade av GAS. Risken för smittspridning är störst i barnfamiljer, framför allt bland syskon och i andra barngrupper. Fuktiga, salivbemängda föremål är också en smittkälla medan sällskapsdjur mycket sällan är reservoarer för smitta. Frikostig antibiotikabehandling eller hygienåtgärder har inte visats minska smittspridning inom familjen eller förskolan, men vid utbrott kan dessa åtgärder ändå vara motiverade.

Utbrott i förskolan

När cirka en tredjedel eller fler av barnen på en förskoleavdelning har konstaterad eller misstänkt streptokockinfektion kan en kartläggning och intervention vara motiverad. Man bör då verifiera utbrottet med hjälp av provtagning av dem som har insjuknat. Det är bra om alla barn med symtom på halsfluss då behandlas samtidigt.
Det är viktigt med hygienråd till förskolan om flera barn där har insjuknat i halsfluss.
För ytterligare råd hänvisas till lokala riktlinjer eller Socialstyrelsens skrift ”Smitta i förskolan” 2009. www.sos.se

 

 
 
 

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@lakemedelsverket.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies