Huvudlöss

Huvudlöss har funnits i människans närhet i tusentals år och kommer med all sannolikhet att så förbli.

Huvudbudskap

  • Hörnstenarna vid behandling av huvudlöss är noggrann och utförlig information och diagnostik samt väl genomförd behandling och kontaktspårning.
  • Endast personer med levande löss ska behandlas.
  • Samtliga med löss i en familj eller i en grupp bör behandlas samtidigt för att minska risken för ny smitta.

Om huvudlöss

Förekomst

Huvudlöss

  • är vanligt förekommande
  • lever enbart i huvudhåret och på hårbotten
  • lever även i rent hår
  • förekommer främst hos barn men även hos vuxna.


Det finns tre slags löss hos människan:
Huvudlusen (Pediculus humanus capitis), som lever i själva huvudhåret och på hårbotten.
Flatlusen (Phthirus pubis), som framför allt finns i könsbehåringen, i armhålorna, kroppsbehåringen och någon gång i skägg och på ögonfransar.
Klädlusen (Pediculus humanus humanus/corporis), som lever och lägger sina ägg i kläderna och som kryper in på kroppen bara för att suga blod.
Flatlöss och huvudlöss är allmänt förekommande i Norden, medan klädlöss är ovanligare.

Huvudlöss kan förekomma hos personer i alla åldrar men är vanligast i barnaåren. Huvudlössen förekommer i alla slags hår och hygienen har ingen betydelse. En tidigare undersökning i USA visade att huvudlöss var den vanligaste åkomman som sprids bland skolbarn, näst efter vanlig förkylning. Säkra siffror från Sverige saknas men med tanke på antalet försålda förpackningar av lusmedel – över 100 000 per år på apotek – är problemet uppenbart.

Utseende

Huvudlössen är grå (genomskinliga), bruna eller svarta, eller ibland röda (om de nyss sugit blod), 2–3 mm långa, vinglösa och blodsugande insekter.

Huvudlössen

  • är helt beroende av människoblod som föda
  • lever endast på människa
  • överför inte bakterier eller virus

Tecken på att man har huvudlöss

  • Klåda (inte alltid).
  • Infektion i rivsår i hårbotten.
  • Lusavföring/lusskinn på kudden eller kragen.

Det vanligaste tecknet på att man har huvudlöss är att det kliar i hårbotten. Det är lusens saliv som innehåller ämnen som gör att det kliar. Men man ska tänka på att barn som nyligen smittats och vuxna personer med löss ofta saknar symtom, och därför kan utgöra en viktig smittkälla. Sönderrivna lusbett kan medföra sår och infektioner. Svart puder på kudden eller kragen, kan vara lusens avföring eller ömsade lusskinn, och är ibland tecken på löss.

Spridning

Lössen sprids genom kontakt huvud mot huvud och de kan inte flyga eller hoppa. Utanför hårbotten är huvudlusen oförmögen att på nytt etablera sig i huvudhår och överlever högst ett dygn. Därför är sanering av sängkläder, leksaker etc. onödigt. Det finns dock en viss möjlighet att lössen kan spridas via hår på kammar och borstar, varför man som försiktighetsåtgärd bör rengöra dessa.

Huvudlöss är mycket specialiserade insekter som endast finns i människans hårbotten. De lever endast av människans blod. Löss från andra djurarter överlever inte på människa och vice versa.

Hur hittar man lössen?

  • med hjälp av luskam och förstoringsglas.
  • fynd av levande löss och ägg nära hårbotten.

Man ska kamma igenom fuktigt hår med balsam mycket noggrant med en fin luskam. Det utkammade materialet kan granskas med förstoringsglas. Balsam i håret vid finkamning underlättar kamningen och dessutom ser man lössen lättare eftersom de då sitter still. Enbart lusägg på hårstråna är inget säkert tecken på pågående lussmitta – äggen kan vara kläckta eller döda. Deras läge på hårstrået kan avslöja när lössen överfördes till personen, eftersom äggen i allmänhet läggs nära hårbotten och håret växer en centimeter per månad. En noggrann undersökning med luskam bör göras så snart man hör talas om löss i omgivningen eller på annat sätt misstänker smitta. Hela familjen och andra närstående som till exempel far- och morföräldrar bör undersökas en gång i veckan när huvudlöss förekommer i omgivningen. Finner man levande löss ska behandling utföras enligt de instruktioner som följer med förpackningen.

En detaljerad instruktion om luskamning finns på Sjukvårdsrådgivningens webbplats.

Kontaktspårning

När väl huvudlöss upptäckts inom en grupp, till exempel en skolklass, bör man omsorgsfullt ägna sig åt kontaktspårning. Varje person i gruppen måste noga tänka efter vilka personer han eller hon haft tillräckligt nära huvudkontakt med den senaste månaden och berätta för dem att det finns en risk att även de kan vara smittade. Föräldrar bör alltid informera barnets förskola eller skola om huvudlöss förekommer i familjen, så att de i sin tur kan informera övriga föräldrar. För att begränsa utbredningen bör skolsköterskan eller motsvarande kontaktas på ett tidigt stadium för hjälp med smittspårning.

Samordna luskamning och behandling

Samtliga personer med löss i en familj eller i en skolklasseller förskola bör behandlas samtidigt för att minska risken för återsmitta. Att bestämma en särskild ”lushelg” när samtliga föräldrar uppmanas att luskamma och eventuellt behandla sina barn kan vara ett sätt att göra detta.

För att förebygga smittspridning bör föräldrar även uppmanas att kontrollera barnen inför varje terminsstart, då förekomsten av huvudlöss brukar vara som störst på skolor och förskolor. Efter terminsstart bör barnen helst kontrolleras varje vecka under två månader och sedan några gånger under skolåret.

Åtgärder och behandling vid konstaterad lussmitta

  • Samordna luskamning och behandling.
  • Endast de som har levande löss behandlas.
  • Behandling med lusmedel.

Rekommendation – val av lusmedel

  • I första hand medicintekniska produkter som appliceras i hårbotten. 
  • I andra hand läkemedel innehållande kombinationen bensylbensoat och disulfiram.
  • I tredje hand läkemedel innehållande malation i beredningsformen kutan lösning.
  • I fjärde hand läkemedel innehållande malation eller permetrin i beredningsformen schampo.

Läkemedel

  • Malation (organisk fosforförening).
  • Permetrin (en syntetisk pyretroid).
  • Bensylbensoat och disulfiram.  

Medicintekniska produkter

  • Dimetikon (silikonolja)
  • Växtoljor (vegetabiliska och eteriska)
  • Luskam

Resistensutveckling

I flera länder, även i Sverige, har löss visat sig ha motståndskraft mot vissa läkemedel. För de medicintekniska produkterna finns inga uppgifter om resistensutveckling. Men risken för resistensutveckling mot dimetikon är sannolikt mycket liten.

Därför är medicintekniska produkter i dag förstahandsval av lusmedel.

Behandlingsmisslyckanden

Det är mycket viktigt att noga följa bruksanvisningen som finns i bipacksedeln. Om upprepade behandlingsförsök med samma medel trots detta har misslyckats bör man noga fundera över orsakerna. I de fall alla åtgärder har vidtagits för att ett gott behandlingsresultat ska uppnås och levande löss ändå finns kvar, bör en rapport om utebliven effekt sändas in till Läkemedelsverket. För läkemedlen används en biverkningsblankett för detta. För de medicintekniska produkterna används en särskild blankett för rapportering. Båda dessa finns att hitta på Läkemedelsverkets webbplats.


 

 
 
 

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@mpa.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies