Läkemedelsbehandling av nervsmärta

Nervsmärta, neuropatisk smärta, uppstår på grund av en skada eller sjukdom i nervsystemet.  Den åtföljs ofta av nedsatt känsel eller smärtsam överkänslighet. Det är inte ovanligt att nervsmärta förekommer tillsammans med annan typ av smärta, till exempel vid cancer eller efter en operation.

De läkemedel som vanligen används för att behandla nervsmärta är läkemedel som annars främst används vid behandling av depression och epilepsi. Även morfinliknande läkemedel används.

Vad är nervsmärta?

Det finns många olika orsaker till nervsmärta. Till nervsmärtorna hör endast de smärtor som orsakas av en skada eller sjukdom i i nervsystemet. Vid så kallad ”central nervsmärta” finns skadan i hjärnan eller ryggmärgen (i det centrala nervsystemet), medan den vid ”perifer nervsmärta” är belägen längre ut i nervsystemet (i det perifera nervsystemet). Central nervsmärta kan förekomma vid till exempel stroke (blodpropp eller blödning i hjärnan), multipel skleros (MS) eller efter ryggmärgsskada. 

Man kan även klassificera smärtan utifrån den troliga orsaken till smärtan. Det kan till exempel vara infektioner, läkemedel, tumör, blödning, blodpropp, strålbehandling, operation, störning i kroppens ämnesomsättning eller en skada till följd av yttre våld.

Även om orsakerna till nervsmärta är kända vet vi ännu inte exakt vad som händer i nervsystemet när den uppkommer, det vill säga nervsmärtans mekanismer är till stor del okända. 

Nervsmärtor kan ha många olika karaktärer. De kan till exempel vara brännande, svidande, molande, stickande, tryckande, isande, skärande. Ofta upplever den drabbade flera av dessa samtidigt eller vid olika tillfällen. Ett speciellt inslag är när smärtan har karaktär av sekundkorta hugg, som elektriska stötar. En del personer har en mycket besvärande smärtsam överkänslighet för beröring eller kyla.

Hur vanligt är nervsmärta?

Nervsmärta är vanligare hos kvinnor än hos män. Grovt uppskattat så lider minst 75 000 kvinnor och minst 55 000 män i Sverige av nervsmärta som är så svår att den behöver behandlas. Det motsvarar ungefär 1,5 procent av den svenska befolkningen. Antalet nya fall per år beräknas vara 4 700, varav 2 700 är kvinnor och 2 000 män. De som har cancer och personer som genomgått en operation drabbas oftare än andra av nervsmärta.

Hur ställs diagnosen?

För att läkaren ska kunna avgöra om patienten lider av nervsmärta så måste det göras en samlad bedömning av patientens sjukhistoria, kroppsundersundersökning och en undersökning av känseln. Ibland behövs ytterligare undersökningar.
Kriterier för nervsmärta är:

  • Sjukhistoria som tyder på att en skada eller en sjukdom i nervsystemet har gett upphov till smärtan.
  • Att smärtans utbredning stämmer överens med hur nervsystemet breder ut sig.
  • Att känseln är störd i smärtans utbredningsområde.

I de flesta fall ska alla dessa kriterier vara uppfyllda.

Läkemedelsbehandlingen

Nervsmärta ger upphov till olika typer av besvär, och behandling med läkemedel har olika stor effekt mot dessa. Läkemedel ger bäst effekt mot besvär såsom vilovärk, dålig koncentrationsförmåga och sömnproblem. Besvär som är kopplade till fysisk aktivitet, till exempel att gå, stå och sitta på en obekväm stol, påverkas bara marginellt av läkemedel.

De läkemedel som vanligen används för att behandla nervsmärta är läkemedel som annars främst används vid behandling av epilepsi och depression. Även opioider, som till exempel morfin, används.

Följande läkemedelssubstanser används vid behandling av nervsmärta, och återkommer i rekommendationerna nedan.

Läkemedel som vanligen används mot depression

Amitriptylin (tricykliskt antidepressivum)
Duloxetin (serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare)
Nortriptylin (tricykliskt antidepressivum)
Venlafaxin (serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare)

Läkemedel som vanligen används mot epilepsi

Gabapentin
Karbamazepin
Lamotrigin
Oxkarbazepin
Pregabalin

Smärtstillande läkemedel av opioidtyp

Metadon
Morfin
Oxikodon
Tramadol

Lokalbedövningsmedel

Capsaicin
Lidokain

Läkemedelsval vid olika typer av nervsmärta

Det finns få vetenskapliga studier där man direkt jämfört olika läkemedel vid behandling av nervsmärta. Utifrån praktisk erfarenhet och indirekta jämförelser av studieresultat (resultat från olika studier jämförs med varandra) tycks tricykliska antidepressiva läkemedel vara mest effektiva, följt av gabapentin eller pregabalin (läkemedel mot epilepsi) och antidepressiva läkemedel som tillhör gruppen serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI).

Trigeminusneuralgi (då ansiktets känselnerv nervus trigeminus är drabbad)
Vid trigeminusneuralgi, eller ”ansiktsneuralgi”, används i första hand karbamazepin eller oxkarbazepin. 

Perifer nervsmärta

Mot perifer nervsmärta används i första hand gabapentin eller ett tricykliskt antidepressivt läkemedel (amitriptylin eller nortriptylin). I andra hand pregabalin. I tredje hand duloxetin eller venlafaxin. I fjärde hand rekommenderas tramadol och i femte hand starka opioider såsom morfin eller oxykodon. Vid cancersmärta kan starka opioider användas tidigare än i femte hand.

Central nervsmärta

Vanligen behandlas central nervsmärta med amitriptylin i första hand, sedan gabapentin eller pregabalin och härefter möjligen opioider.

Vid central nervsmärta efter stroke (hjärninfarkt) används i första hand amitriptylin och i andra hand lamotrigin. Vid central nervsmärta efter ryggmärgsskada rekommenderas pregabalin eller gabapentin. Central nervsmärta vid multipel skleros (MS) behandlas som annan central nervsmärta. Det har även visats att cannabinoider (ämnen som finns i cannabis) kan ha effekt. Några sådana läkemedel är dock i dagsläget inte godkända i Sverige.

Smärta vid lätt beröring (beröringsallodyni)

Vid små områden med beröringsallodyni kan medicinska plåster som innehåller lokalbedövningsmedlet lidokain användas.

Dosering

Generellt rekommenderas en låg startdos, ofta ännu lägre än den lägsta dos som normalt ges vid behandling av andra sjukdomar med det aktuella läkemedlet (t.ex. epilepsi och depression). Dosen ökas sedan gradvis, för att minska risken för att behandlingen måste avbrytas på grund av biverkningar. Läkemedlets effekt och biverkningar utvärderas flera gånger under behandlingens gång. När läkemedelsbehandlingen ska avslutas kan dosen behöva minskas gradvis för att undvika så kallade utsättningsbesvär.

Tid till effekt

Det varierar hur lång tid det tar tills behandlingen ger full effekt. För en del läkemedel kan det röra sig om cirka en vecka, för andra kan det ta 3-4 veckor.

Annan icke-läkemedelsrelaterad behandling

Vid TENS (”Transkutan Elektrisk NervStimulering”) använder man en svag elektrisk ström för att aktivera kroppens egna smärtlindrings-mekanismer. Strömmen ges via elektroder som fästs på huden (transkutan = ”genom huden”) och stimulerar nerver i närheten av elektroderna. TENS används bland annat vid perifer nervsmärta.

 
 
 
Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@mpa.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies