Om information och rådgivning vid distanshandel med läkemedel

Kraven på information och rådgivning är desamma vid distanshandel som vid expediering i ett apotek utlämnandet direkt till patienten i apotekets lokal. Förutsättningarna är dock annorlunda.

Läkemedelsverket skickade i maj 2016 ut en enkät till alla apoteksaktörer som bedriver distanshandel med förordnade läkemedel. Enkäten innehöll frågor gällande hur apoteket lämnar information och rådgivning i samband med receptexpedition av förordnade läkemedel. Utifrån enkätsvaren ser Läkemedelsverket att det finns behov att förtydliga hur gällande krav på information och rådgivning kan appliceras vid distanshandel.

Skillnader och likheter mellan försäljning i apotekets lokaler och distanshandel

Vid distanshandel sker inte utlämnandet direkt till patienten i apotekets lokal utan patienten får läkemedlet till sig antingen via exempelvis post, via ett bud eller genom att det hämtas ut på ett avhämtningsställe.

Vid en expedition som sker i öppenvårdsapotekets lokal kan farmaceuten i patientmötet förvissa sig om att patienten kan använda sitt läkemedel på rätt sätt genom att ställa frågor och utifrån de svar som patienten lämnar ge den information som patienten kan behöva. Läkemedelsverket vill understryka att kraven på information och rådgivning är desamma vid distanshandel även om förutsättningarna ser annorlunda ut eftersom farmaceuten inte har kunden vid disken.

Vad ingår i begreppet information/rådgivning?

I begreppet information och rådgivning ingår normalt kommunikation angående eventuella utbyten av generika, upptäckt interaktionsproblematik eller dylikt i samband med receptexpedition. I begreppet innefattas även den farmaceutiska omvårdnaden i form av kommunikation om exempelvis tydliggörande av hanteringen och administration av läkemedlet, eventuella matinteraktioner och dylikt, liksom diskussion av vad patienten kan förvänta sig av sitt läkemedel. Den information och rådgivning som ges till patienter som köper läkemedel ska bidra till en god läkemedelsanvändning.

Krav gällande information/rådgivning

Av 13 kap. 1 § läkemedelslagen (2015:315) framgår att den som förordnar eller lämnar ut läkemedel särskilt ska iaktta kraven på sakkunnig och omsorgsfull vård samt på upplysning till och samråd med patienten eller företrädare för denne.

Sådan information om ett läkemedel som har särskild betydelse för att förebygga skada eller för att främja en ändamålsenlig användning ska lämnas skriftligen när läkemedlet tillhandahålls en användare.

Enligt 2 kap. 6 § 11 lagen (2009:366) om handel med läkemedel ska apotek tillhandahålla individuell och producentoberoende information och rådgivning om läkemedel, läkemedelsanvändning och egenvård till konsumenter samt se till att informationen och rådgivningen endast lämnas av personal med tillräcklig kompetens för uppgiften.

Vid försäljning av läkemedel som förordnats på recept finns krav även i 8 kap. 26 § Läkemedelsverkets föreskrifter (HSLF-FS 2016:34) om förordnande och utlämnande av läkemedel och teknisk sprit. Apotekspersonal ska, genom att ge individuellt anpassad information, så långt det är möjligt förvissa sig om att patienten kan använda läkemedlet på rätt sätt. Detta gäller även information till djurägare. Vid distanshandel ska apotekspersonalen säkerställa att ovanstående krav uppfylls i rimlig tid och på ett sätt som konsumenten eller dennes bud kan ta del av (9 a § Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2009:10) om distanshandel vid öppenvårdsapotek). 

Enligt 25 § Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2009:9) om detaljhandel vid öppenvårdsapotek ska öppenvårdsapotekets egenkontrollprogram innehålla en instruktion för, eller beskrivning av, hur de krav som anges i 2 kap. 6 § lagen (2009:366) om handel med läkemedel ska uppfyllas. Likaså framgår det av 12 § 8 LVFS 2009:10 att det ska finnas instruktioner som säkerställer att öppenvårdsapoteket uppfyller de särskilda krav på att lämna information och rådgivning som distanshandel medför.

Hur apoteken kan säkerställa att kraven på information och rådgivning uppfylls

Som anges ovan ska apoteket ha instruktioner för att säkerställa att de särskilda krav på att lämna information och rådgivning som distanshandel medför uppfylls. Det finns naturligtvis många sätt att säkerställa att kraven på information och rådgivning vid distanshandel följs. Nedan föreslås några vägledande förslag på olika tillvägagångssätt.

I dagsläget upplyser ett flertal apotek patienten om möjligheten att ta kontakt med apoteket för att få information/rådgivning i samband med att läkemedel köps på distans utan någon närmare information om vilken slags information det är fråga om. Det kan vara svårt för patienten att förstå vilken information hen missar om hen avböjer erbjudandet. Ett alternativ skulle kunna vara att apoteket utformar informationen på ett sådant sätt att patienten ges möjligheten att göra ett medvetet/informerat val att kontakta eller inte kontakta apoteket för information och rådgivning. Vid ett informerat/medvetet val får patienten information som gör att denne får bättre kunskap om vad valet gäller. Det innebär att patienten får information om att det kan finnas särskilda anvisningar för hur läkemedlet ska användas för att få en optimal behandling, så att denne blir medveten om vad hen väljer att avstå ifall patienten tackar nej till att få mer information/rådgivning. Om detta alternativ används bör apoteket kunna visa hur de försäkrar sig om att patienten har gjort ett medvetet val.

Ett annat exempel på hur kraven kan uppfyllas kan vara att skriftlig information, i tillägg/som förtydligande av informationen som finns i bipacksedeln, lämnas till patienten om de specifika anvisningar som gäller för det läkemedel som patienten har beställt. Utifrån den informationen kan patienten fatta ett mer genomtänkt beslut huruvida hen vill kontakta apoteket för ytterligare information om läkemedlet eller dess användning. Patienten bör också informeras om hur ytterligare information kan fås.

Utöver det ovan beskrivna kan det ändå finnas tillfällen där apotekets ansvar att förmedla viktig information eller rådge patienten om viktiga delar i läkemedelsanvändningen går före patientens val att inte bli kontaktad om sitt läkemedel. Ett exempel på detta kan vara att apoteket alltid väljer att kontakta patienten om receptet som expedieras förefaller vara första gången patienten ska använda läkemedlet.

Det ingår också att apoteket gör en riskbedömning utifrån läkemedelspreparat för att identifiera om det finns läkemedel som på grund av sin speciella karaktär (ökad risk för felanvändning med anledning av hjälpmedel, speciella matinteraktioner etc.) vid en expedition alltid måste inkludera en kontakt med patienten för information och rådgivning.

Avslutningsvis, utöver de ovan nämnda exemplen, har en farmaceut alltid möjligheten att själv göra en bedömning om det finns behov av att kontakta en patient. Behov kan bland annat uppstå om farmaceuten ser att det finns risk för läkemedelsrelaterade problem såsom exempelvis dubbelmedicinering, överdosering, interaktioner, handhavandeproblem eller dylikt utifrån den information som farmaceuten har tillgång till.

 
 

Distanshandel

 
 

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@lakemedelsverket.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies