Uppdaterad rekommendation för läkemedelsbehandling av hepatit C

Utvecklingen inom hepatit C-området har gått mycket snabbt de senaste åren. Under 2014 tog Läkemedelsverket i samverkan med Referensgruppen för antiviral terapi (RAV) fram ett kunskapsunderlag om behandling av hepatit C-virusinfektion. Dokumentet har nu uppdaterats då flera nya läkemedel har godkänts och kunskapen om läkemedlen har ökat.

 

 Behandlingsrekommendation
Referens: Läkemedelsbehandling av hepatit C-virusinfektion hos vuxna och barn – behandlingsrekommendation: Information från Läkemedelsverket 2015;26(4):44–56.

 

 Bakgrundsdokumentation
Ange referens till bakgrundsmanus: Efternamn, Förnamn. Titel. Information från Läkemedelsverket 2015;26(4):sida–sida.

 

Tryckt version:
 Information från Läkemedelsverket 2015:(26):4.


Behandlingsrekommendationen är resultatet av ett expertmöte som hölls i april och den ersätter ”Läkemedelsbehandling av hepatit C-virusinfektion – kunskapsunderlag” som publicerades sommaren 2014. De främsta skillnaderna mot 2014 års dokument är:

  • Behandlingsrekommendationen fokuserar på interferonfria behandlingar. Interferon bör endast ges i undantagsfall efter en individuell risk-nyttabedömning.
  • Patientgruppen som är prioriterad för behandling vidgas så att även de med måttlig leverfibros (F2) och kvinnor som behöver IVF-behandling omfattas.
  • Rekommendationerna för handläggning av vissa patientkategorier (dekompenserad leversjukdom, inför och efter levertransplantation) har uppdaterats.
  • Avsnittet om behandling av patienter med pågående missbruk har utökats.

Hepatit C är ett virus som smittar via direktkontakt med blod. De flesta personer som smittas av hepatit C-viruset (HCV) får en kronisk infektion med leverinflammation (hepatit). Obehandlad kronisk HCV-infektion kan leda till levercirros. Levercirros medför en risk för allvarliga komplikationer, till exempel leversvikt och levercancer. Det är därför viktigt att HCV-infektionen behandlas innan cirros uppkommit, men beroende på situationen kan det vara olika bråttom att påbörja behandling.
 
För HCV-infekterade som redan har cirros minskar risken för allvarliga komplikationer om de blir av med viruset. Målet med behandlingen är att bota HCV-infektionen och för att ge så goda förutsättningar för det som möjligt måste behandlingen anpassas individuellt. För att få god effekt av behandlingen och minska risken att viruset blir resistent (motståndskraftigt) mot läkemedlen används kombinationer av olika mediciner. Behandlingstiden kan också behöva anpassas beroende på förutsättningarna.

De nya läkemedlen verkar genom att hämma olika processer som är nödvändiga för att hepatit C-viruset ska kunna föröka sig. De kan delas in i tre grupper:

  • NS3/4A-proteashämmare
  • NS5B-polymerashämmare
  • NS5A-hämmare

Fram till för några år sedan var läkemedel med interferon och ribavirin basen i behandling av HCV-infektion. Både interferon och ribavirin kan ge besvärliga biverkningar, och alla personer klarar inte att ta dessa läkemedel. Med de nya läkemedlen har behovet av att använda ribavirin minskat och interferon bör bara användas i undantagsfall.

 
 
 

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@mpa.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies