Veltassa (patiromer sorbitex kalcium, patiromer)

Veltassa är ett läkemedel för oral behandling av hyperkalemi. Kalium binds av substansen patiromer i tarmen vilket minskar upptaget. Effekt nås 4-7 timmar efter intag varför Valtessa inte kan användas för akut behandling av hyperkalemi.

Indikation

Veltassa är avsett för behandling av hyperkalemi hos vuxna.

Dosering

Veltassa (patiromer) är ett pulver som löses upp till oral suspension.

Rekommenderad startdos är 8,4 g Veltassa en gång dagligen.

Den totala dygnsdosen kan justeras med 8,4 g i intervall på en vecka eller längre för att uppnå önskat serumkaliumnivå, upp till en maximal dygnsdos på 25,2 g.

Det måste gå minst 3 timmar före och efter administrering av patiromer Veltassa och administrering av andra orala läkemedel.

Den kaliumsänkande effekten sätter in ungefär 4-7 timmar efter intag. Veltassa kan därför inte ersätta akut behandling av hyperkalemi.

För fullständig information om dosering, se produktresumén.

Bakgrund

Njursvikt och behandling med läkemedel, speciellt hämmare av Renin Angiotensin Aldosteron Systemet (RAASi), är vanliga orsaker till kronisk hyperkalemi. Svår hyperkalemi är ett allvarligt, potentiellt livshotande tillstånd. Till de äldre perorala läkemedlen mot hyperkalemi hör natriumpolystyrensulfonat (Resonium) som godkändes i Sverige 1964.

Verkningsmekanism

Veltassa (patiromer sorbitex calcium) är en ny katjonbytare som primärt verkar i gastrointestinal kanalen och tas inte upp systemiskt. Substansen binder kalium i kolon, vilket minskar koncentrationen av resorberbart kalium i mag-tarmkanalen. Detta leder till att den fekala kaliumutsöndringen ökar och S-kalium sjunker. Den maximala effekten på S-kalium ses ca 7 timmar efter intag och viss effekt kvarstår upp till 24 timmar. Vid behandling med Veltassa byts kalium mot Kalcium, till skillnad mot Resonium, där natrium fungerar som motjon.

Effekt

Godkännandet av Veltassa baserar sig huvudsakligen på två studier (OPAL-HF och AMETHYST-DN) där hyperkalemipatienter med kronisk predialytisk njursjukdom (CKD)och hypertoni inkluderades. Alla behandlades med stabila doser RAASi. Ingen av effektstudierna har jämfört patiromer med annan farmakologiskt aktiv substans.

I de pivotala studierna doserades Veltassa två gånger dagligen. Den aktuella dosrekommendationen, med startdos 8,4 g patiromer en gång dagligen som singeldos, valdes dock vid godkännandet framför allt för att underlätta följsamhet till behandlingen och för att minska risken för interaktioner.

OPAL-HF studien (RLY506-301)

Del A

I del A av studien utvärderades effekten på S-kalium och säkerheten av patiromer i två dosgrupper. Totalt 243 patienter behandlades med patiromer under fyra veckor. Medelåldern var 65 år, 57 % hade typ 2 diabetes och 42 % hade hjärtsvikt (NYHA I-III). Cirka hälften hade eGFR <30 mL/min, och hälften eGFR 30-60 mL/min.

Patienter med lätt hyperkalemi (5,1 - 5,4 mmol/l) fick en startdos på 8,4 g patiromer per dygn (fördelat på två doseringstillfällen) och patienter med måttlig hyperkalemi (5,5 –6,4 mmol/l)fick en startdos på 16,8 g per dygn (fördelat på två doseringstillfällen). Behandlingsmålet vara att behålla S-kalium inom intervallet 3,8–5,1 mmol/l. Medeldoserna efter upptitreringen var 13 g och 21 g per dag i respektive grupp.

Totalt hade 237 (97 %) patienter värden på S-kalium efter dag 3 och 219 (90 %) patienter fullföljde den fyra veckor långa behandlingsperioden.

Sänkning i S-kalium sågs i båda dosgrupperna (Tabell I) och förändringen var statistiskt signifikant i den totala populationen (p< 0,001). Totalt hade 76 % av patienterna S-kalium inom målintervallet efter fyra veckors behandling.

 

 Tabell I

 

Del B

I del B utvärderades kaliumvärden vid fortsatt behandling med patiromer med jämfört med utsättande av patiromer.

De inkluderade patienterna hade S-kalium inom målintervallet vid slutet av del A och behandlades fortfarande med RAASi (N=107). Patienterna randomiserades till att fortsätta antingen med patiromer i oförändrad dos eller med placebo under åtta veckor. Dosjustering skedde utifrån S-kalium. Det primära effektmåttet i del B var förändringen i S-kalium från baslinjen (del B) till det tidigaste besök då patientens S-kalium låg utanför intervallet 3,8–5,4 mmol/l eller till vecka 4 (studiens avslut) om patientens S-kalium låg kvar inom intervallet.

En statistiskt signifikant ökning av S-kalium sågs under de fyra första behandlingsveckorna i placebogruppen jämfört patiromer-gruppen, p < 0,0001 (Tabell II). Andelen patienter med S-kalium ≥ 5,5 mmol/l vid något tillfälle under studiens åtta veckor var 60 % i placebo-gruppen och 15 % i patiromer-gruppen. Femtiotvå procent (52 %) av personerna som fick placebo upphörde med RAAS-hämmande behandling på grund av recidiverande hyperkalemi jämfört med 5 % av de som behandlades med Veltassa.

Eftersom studiens design inte tillät fortsatt behandling vid S-kalium ≥ 5,5 mmol/l kunde inte magnituden av ökning i S-kalium till fullo utvärderas.

 

 Tabell II

 

Studie AMETHYST-DN (RLY506-205)

Totalt 304 patienter behandlades med patiromer i denna öppna studie upp till 52 veckor. Alla inkluderade patienter hade hyperkalemi, CKD och typ 2 diabetes mellitus samt stabila doser av RAASi. Patienter med lätt hyperkalemi (> 5,0–5,5 mmol/L, grupp 1) randomiserades till en startdos av Patiromer på antingen 8,4 g, 16,8 g eller 25,2 g per dag medan patienterna med måttlig hyperkalemi (> 5,5–5,9 mmol/L, grupp 2) fick en startdos på antingen 16,8 g, 25,2 g eller 33,6 g per dag, delat på två doseringstillfällen.

Oavsett initialt värde på S-kalium och startdos så var kaliumvärdet lägre jämfört med baslinjen vid varje mättillfälle. Vid vecka 28 hade 89 % i grupp 1 och 95 % i grupp 2 S-kalium inom normalinternvallet. Efter 52 veckors behandling hade 85 % i grupp 1 och 90 % i grupp 2 S-kalium inom normalintervallet (Figur 1). Totalt cirka en tredjedel avbröt studien innan 52 veckor hade gått, ca 15 % pga. säkerhetsrelaterade orsaker inklusive 2,3 % hypokalemi och 2,3 % hyperkalemi.

Säkerhet

Totalt 666 patienter som behandlades med aktiv substans (patiromer) och 49 patienter som fick placebo i fas II och III studier utgör det huvudsakliga underlaget för säkerhetsbedömningen för den godkända indikationen. Av dessa 666 patienter hade totalt 584 exponerats i mer än fyra veckor, 219 i ≥ 6 månader och 149 mer än ett år.

Biverkningar rapporterades hos 61 % av de 666 patienterna och de vanligaste var gastrointestinala besvär. De biverkningar som rapporterades mest frekvent (> 5 %) var konstipation (7,2 %), hypomagnesemi (5,3 %) och kronisk njursvikt (5,4 %). Allvarliga biverkningar rapporterades hos 8 % där de vanligaste var hjärtsjukdomar (2,4 %), vilket inte är oväntat i denna patientpopulation med kronisk njursvikt. Frekvensen av framför allt gastrointestinala biverkningar kan vara högre än det som rapporterats i kliniska studier, när den dagliga dosen ges som singeldos.

Gastrointestinala biverkningar

Gastrointestinal stenos och ischemi samt komplikationer av detta (nekros och perforation) har i sällsynta fall rapporterats hos patienter som behandlas med andra katjon bindare såsom tex Resonium. I de kliniska studier som låg till grund för godkännandet av Veltassa noterades inte några sådana allvarliga fall. En förklaring till detta kan vara att patienter med en anamnes på allvarliga gastrointestinala sjukdomar eller tidigare större GI -kirurgi inte inkluderades i dessa studier och att antal patienter som har behandlats med Veltassa är fortfarande begränsad. Nyttan satt i relation till riskerna med behandlingen bör utvärderas noga före insättandet och kontinuerligt under behandling av patienter med risk för obstruktiv tarmsjukdom.

Hypokalemi

Hypokalemi (S-kalium < 3,5 mmol/l) rapporterades hos 4,7 % av alla patienter som behandlades med Veltassa. Ingen patient hade S-kalium < 3,0 mmol/l.

Hypomagnesemi

Hypomagnesemi (S-magnesium < 0,58 mmol/l) rapporterades hos 9 % av de patienter som behandlades med Veltassa. Magnesium i serum bör följas under den första behandlingsmånaden och magnesiumkomplettering övervägas vid behov.

Hyperkalcemi

Veltassa innehåller kalcium som en del av motjonens komplex. Medelvärdet av S-kalcium vid baslinjen var 2,32 mmol/l och 2,37 mmol/l efter 12 veckors behandling. Totalt hade 3 % av patientera ett S-kalcium > 2,75 mmol/l vid någon tidpunkt. Även om förändringarna av Kalciumvärdena var små i de kliniska studierna bör nyttan och riskerna med användning av Veltassa noga utvärderas hos patienter med risk för hyperkalcemi.

Interaktioner

Veltassa kan binda oralt samadministrerade läkemedel så att absorptionen av dem påverkas. Som förebyggande åtgärd rekommenderas därför ett intervall på minst 3 timmar före och efter administrering av Veltassa och andra orala läkemedel.

För fullständig information om interaktioner, se produktresumén.

Läkemedelsverkets värdering

Veltassa har visat en god kaliumsänkande effekt i de kliniska studierna som inkluderade nästan enbart patienter med hyperkalemi vid kronisk predialytisk njursvikt och RAASi-behandling. Med tanke på att verkningsmekanismen inte är specifik för denna etiologi kan man förvänta sig en likvärdig effekt även vid kronisk hyperkalemi i samband med andra tillstånd. Veltassa ska inte användas vid akut behandling av hyperkalemi. Risken för svåra gastrointestinala biverkningar måste beaktas speciellt hos patienter med risk för obstruktiv tarmsjukdom. Veltassa ska administreras minst 3 timmar före eller efter andra orala läkemedel för att minska risken för interaktioner, vilket kan begränsa användningen.

Veltassa är ett nytt behandlingsalternativ för patienter med kronisk hyperkalemi. Effekten och säkerheten jämfört med andra kaliumsänkande läkemedel har inte studerats i några av de kliniska studierna inför godkännandet.

Underlag för godkännandet

Resultat och värdering i denna monografi baseras på de fullständiga studierapporter som legat till grund för godkännandet. Godkännande kan baseras på såväl publicerade som opublicerade data. Avseende studier med publicerade resultat har de utredande myndigheterna vanligen tillgång till en mer omfattande dokumentation än den publikt tillgängliga.

Litteratur

En utförlig beskrivning av de data som ligger till grund för godkännandet finns i European Public Assessment Report (EPAR)

Nedanstående publicerade referenser har inte granskats av Läkemedelsverket:

  1. Pitt B, et al. Effect of patiromer on reducing serum potassium and preventing recurrent hyperkalaemia in patients with heart failure and chronic kidney disease on RAAS inhibitors. Eur J Heart Fail. 2015 Oct;17(10):1057-65.
  2. Weir MR, et al. Patiromer in patients with kidney disease and hyperkalemia receiving RAAS inhibitors. N Engl J Med. 2015;372(3):211-21.
  3. Bakris GL, et al. Effect of patiromer on serum potassium levels in patients with hyperkalemia and diabetic kidney disease: the AMETHYST-DN randomized clinical trial. JAMA. 2015;314(2):151-61.
 
 

Veltassa (patiromer)

ATC-kod:
V03AE09
Läkemedelsform, styrka:
pulver till oral suspension 8,4 g, 16,8 g och 25,2 g
Innehavare av godkännande för försäljning:
Vifor Fresenius Medical Care Renal Pharma France
Ombud:
Vifor Pharma Nordiska AB 
Datum för [villkorat] godkännande:
19 juli 2017
Godkännandeprocedur:
Central procedur
Monografins publiceringsdatum:
2018-02-15
Tryckt version:
Information från Läkemedelsverket 2018; 29 (2) ISSN 1101-7104

 
Om innehållet
Läkemedelsverkets bedömning av effekt och säkerhet samt värderingen gäller vid publiceringsdatumet och uppdateras inte.
 

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@lakemedelsverket.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies