XELJANZ (tofacitinib)

XELJANZ är indicerat för behandling av måttlig till svår aktiv reumatoid artrit (RA) i kombination med metotrexat (MTX) hos vuxna patienter med otillräcklig respons på eller biverkan av ett eller flera sjukdomsmodifierande antireumatika (DMARD).

Läkemedelsmonografier för Olumiant och Xeljanz – två läkemedel för behandling av reumatoid artrit.

Olumiant och Xeljanz är godkända under 2017 för behandling av måttlig till svår aktiv reumatoid artrit hos vuxna med otillräcklig respons på eller intolerans mot ett eller flera sjukdomsmodifierande läkemedel (syntetiska eller biologiska DMARDs).

Olumiant (baricitinib) och Xeljanz (tofacitinib) är de första läkemedlen med en ny verkningsmekanism, selektiv hämning av januskinaser. Baricitinib hämmar JAK1 och JAK2, och tofacitinib hämmar JAK1, JAK2 och JAK3 samt i mindre utsträckning tyrosinkinas (TyK2).

De två läkemedlen har utvecklats parallellt och direkta jämförelser saknas. Tillgängliga effekt- och säkerhetsdata tyder inte på några uttalade skillnader mellan produkterna.

Läs monografin för Xeljanz nedan. Monografin för Olumiant kan du nå via länken under Relaterad information i högermarginalen.

Indikation, dosering

XELJANZ är indicerat för behandling av måttlig till svår aktiv reumatoid artrit (RA) i kombination med metotrexat (MTX) hos vuxna patienter med otillräcklig respons på eller biverkan av ett eller flera sjukdomsmodifierande antireumatika (DMARD).

XELJANZ kan ges som monoterapi vid intolerans mot metotrexat eller om fortsatt behandling med metotrexat är olämplig (se Produktresumén, avsnitt 4.4 och 4.5).

Rekommenderad dos är 5 mg administrerat oralt två gånger dagligen. Behandling ska sättas in av läkare med erfarenhet av diagnostik och behandling av reumatoid artrit.

XELJANZ-dosen ska sänkas till 5 mg en gång dagligen till patienter med grav njurfunktionsnedsättning (kreatininclearance < 30 ml/min). Patienter med grav njurfunktionsnedsättning ska stå kvar på den reducerade dosen på 5 mg en gång dagligen även efter hemodialys. Dosen ska sänkas till 5 mg en gång dagligen till patienter med måttligt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh B). För patienter som behandlas med cytokromhämmare (t.ex. ketokonazol eller flukonazol) kan dosen behöva justeras (se Produktresumén).

Bakgrund

XELJANZ (tofacitinib) är en hämmare av alla fyra medlemmar i januskinas (JAK)- familjen (JAK1, JAK2, JAK3 och i mindre utsträckning Tyk2). Januskinaser är enzymer som omvandlar intracellulära signaler från receptorer på cellytan hos ett antal cytokiner och tillväxtfaktorer som medverkar vid hematopoes, inflammation och immunfunktion.

Effekt

Klinisk effekt för XELJANZ har studerats i 6 randomiserade, dubbelblinda, kontrollerade multicenterstudier hos patienter över 18 års ålder med diagnostiserad aktiv RA enligt kriterierna från American College of Rheumatology (ACR). I tabell I redovisas studiedesign och populationskarakteristika. I studie I-V hade patienterna tidigare behandlats med och haft otillräcklig effekt av DMARDs. XELJANZ har studerats i monoterapi och i kombination med MTX eller andra icke biologiska DMARDs. I studie I-V jämfördes XELJANZ mot placebo hos patienter med bakgrundsbehandling med kortison eller icke-biologiska DMARDs och i studie VI mot MTX. I studie III fanns även en arm med adalimumab (Humira) men studien var inte designad för en direkt jämförelse mellan preparaten. Två av studierna inkluderade röntgendata. Den första av dessa omfattade patienter som inte svarat på MTX och som gavs kombinationsbehandling (studie IV) och den andra var en studie där tofacitinib gavs i monoterapi (studie VI).

 Tabell I.

Resultat

ACR-respons: De ingående komponenterna i ACR-respons är antalet ömma och svullna leder, patientens och läkarens globala bedömning; HAQ, patientens smärtbedömning och CRP. Minst 4 av de ingående parametrarna ska uppvisa 20/50/70 % förbättring. Procentandelen av de tofacitinibbehandlade patienterna som uppnådde det primära ACR-utfallsmåttet, definierat som ACR20- eller ACR70-respons, visas i tabell II. I samtliga studier uppnådde en högre andel patienter i tofacitinibgruppen utfallsmåttet jämfört med kontrollgruppen. Se tabell II.

Behandlingseffekten var densamma hos alla patienter oberoende av reumafaktor, ålder, kön, ras och sjukdomsstatus. Effekt sågs snabbt (vecka 2 i studierna ORAL Solo, ORAL Sync och ORAL Step) med en fortsatt förbättring över tid. Alla ingående komponenter i ACR-responsen förbättrades från baslinjen hos patienter som fick tofacitinib jämfört med patienter som fick placebo plus MTX eller andra DMARDs, i samtliga studier.

DAS28-4(ESR)-respons: De ingående komponenterna i DAS28-4(ESR) är antal svullna/ömma leder i 28-ledsindex, patientens skattning av sitt hälsotillstånd på en VAS-skala samt inflammationsgraden mätt som SR. Andel patienter som uppnådde remission, definierat som DAS28-4(ESR) < 2,6 vid 3 respektive 6 månader, framgår av tabell II.

Radiologisk respons: I ORAL Scan och ORAL Start studerades strukturella ledskador radiologiskt och uttrycktes som genomsnittlig förändring från baslinjen av modifierad Total Sharp Score (mTSS) månad 6 och 12. I ORAL Scan sågs numerärt mindre progression hos patienter behandlade med tofacitinib jämfört med patienter som behandlades med placebo, men resultaten var inte statistiskt signifikanta. I ORAL Start sågs signifikant mindre progression hos patienter som behandlades med tofacitinib jämfört med placebo vid 6 och 12 månader. Se tabell II. 

 Tabell II.

Säkerhet

De osäkerheter som fanns i en tidigare ansökan för tofacitinib har genom ett utvidgat utvecklingsprogram klargjorts. En ytterligare säkerhetsstudie med fokus på malignitet och kardiovaskulära händelser pågår. Totalt har 6194 patienter exponerats för minst en dos tofacitinib vilket ger en total exponering på 19406 patientår. Totalt förekom 71 dödsfall, varav 39 fall på den nu godkända dosen 5 mg x 2. Infektioner, malignitetet och kardiovaskulära händelser var de vanligaste dödsorsakerna. Mortaliten hos tofacitinibbehandlade patienter tycks inte vara högre än vad som tidigare observerats i registerstudier för RA patienter generellt. Frekvensen biverkningar var jämförbar hos tofacitinibbehandlade patienter och placebo (51,4 % respektive 51,8 %). Allvarliga biverkningar förekom hos 2,7 % i både tofacitinib- och placebogruppen. De vanligaste allvarliga biverkningarna var svåra infektioner såsom pneumoni, cellulit, herpes zoster, urinvägsinfektion, divertikulit och appendicit. Det totala antalet infektioner hos patienter som behandlades med tofacitinib i monoterapi i fas 3-studierna var 16,2 % jämfört med 18,9 % i placebo. Vid kombinationsbehandling med andra DMARDs var motsvarande siffra 21,3 % för tofacitinib respektive 18,4 % för placebo. Fall av tuberkulos och andra opportunistiska infektioner förekom också. Totalt sågs 36 fall av tuberkulos (0,19 fall per 100 patientår), framför allt vid kombinationsbehandling med andra DMARDs och i geografiska riskområden. De vanligaste biverkningarna i övrigt var huvudvärk (4,5 %), övre luftvägsinfektioner (3,8 %), nasofaryngit (3,5 %), diarré (3,5 %), illamående (2,8 %) och hypertoni (1,8 %). Under de första tre månaderna avbröt 3,8 % av patienterna behandlingen p.g.a. biverkningar.

I den studie där tofacitinib jämfördes med MTX var frekvensen biverkningar likvärdiga (79,6 % för tofacitinib och 79 % för MTX). Vid jämförelse med adalimumab var frekvensen biverkningar 73 % i båda grupperna, men en högre frekvens allvarliga biverkningar sågs i tofacitinibgruppen.

Vid behandling av patienter med terapisvikt på TNFα-hämmare sågs en ökad incidens herpes zoster-infektioner, vilket är en generell biverkan för JAK-hämmare. Risken ökade när man provat flera biologiska läkemedel.

Tofacitinib är kontraindicerat hos patienter med aktiv tuberkulos, allvarlig infektion, grav leverfunktionsnedsättning samt vid graviditet och amning. Latent tuberkulos måste uteslutas innan behandling inleds.

Läkemedelsverkets värdering

XELJANZ, godkänt för behandling av reumatoid artrit (RA), är ett per oralt läkemedel med en ny verkningsmekanism. XELJANZ har både som monoterapi och i kombination med metotrexat visat kliniskt relevant effekt på symtom och fysisk funktion vid behandling av RA. Klinisk effekt visades även hos patienter som inte svarat på behandling med TNFα-hämmare. Den kliniska effekten var likvärdig vid behandling i monoterapi eller i kombination med metotrexat. XELJANZ förefaller ha en acceptabel biverkningsprofil. Det sågs ett något högre antal biverkningar vid kombinationsbehandling. Studier där man jämför XELJANZ i monoterapi med kombinationsbehandling pågår, men tills vidare är rekommendationen att ge XELJANZ i kombination med metotrexat om patienten tolererar detta.

XELJANZ bedöms som ett värdefullt tillskott i behandlingsarsenalen till patienter med RA som inte svarat tillfredställande på behandling med metotrexat. Det kan också övervägas till patienter med terapisvikt på ett eller flera biologiska läkemedel.

Underlag för godkännandet

Resultaten och värderingen i denna monografi baseras på fullständiga studierapporter som legat till grund för godkännandet och finns summerat i European Public Assessment Report (EPAR).  

 
 

XELJANZ (tofacitinib)

ATC-kod:
L04AA29
Läkemedelsform, styrka:
Tabletter, 5 mg
Innehavare av godkännande för försäljning:
Pfizer Limited
Datum för godkännande:
22 mars 2017
Godkännandeprocedur:
Central procedur
Monografins publiceringsdatum:
26 september 2017
Tryckt version:
Information från Läkemedelsverket 2017;28(5). ISSN 1101-7104.

 

Relaterad information

 
Om innehållet
Läkemedelsverkets bedömning av effekt och säkerhet samt värderingen gäller vid publiceringsdatumet och uppdateras inte.
 

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@lakemedelsverket.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies