Saxenda (liraglutid)

Obs, arkiverad monografi. Saxenda är indicerat som ett komplement till minskat kaloriintag och ökad fysisk aktivitet för viktkontroll hos vuxna patienter med ett initialt Body Mass Index (BMI) på ≥ 30 kg/m² (fetma), eller ≥ 27 kg/m² till < 30 kg/m² (övervikt) vid förekomst av minst en viktrelaterad komorbiditet såsom dysglykemi (prediabetes eller diabetes mellitus typ 2), hypertoni, dyslipidemi eller obstruktiv sömnapné. Tryckt version: Information från Läkemedelsverket 2016;27(2).

Obs, arkiverad monografi

Indikation, dosering

Saxenda är indicerat som ett komplement till minskat kaloriintag och ökad fysisk aktivitet för viktkontroll hos vuxna patienter med ett initialt Body Mass Index (BMI) på

  • ≥ 30 kg/m² (fetma), eller
  • ≥ 27 kg/m² till < 30 kg/m² (övervikt) vid förekomst av minst en viktrelaterad komorbiditet såsom dysglykemi (prediabetes eller diabetes mellitus typ 2), hypertoni, dyslipidemi eller obstruktiv sömnapné.

Behandling med 3,0 mg Saxenda dagligen ska avbrytas efter 12 veckor om patienten inte har förlorat minst 5 % av sin initiala kroppsvikt.

Startdosen är 0,6 mg dagligen. Dosen bör ökas till 3,0 mg dagligen i steg om 0,6 mg med minst en veckas intervall för att förbättra den gastrointestinala toleransen. Om upptrappningen till nästa dosnivå inte tolereras två veckor i följd ska avbrytande av behandlingen övervägas. Dagliga doser över 3,0 mg rekommenderas inte.

Inledning/verkningsmekanism

Vid behandling av övervikt/fetma är icke-farmakologisk behandling det första behandlingsalternativet för majoriteten av patienterna. Behandling med läkemedel ska ses som ett tillägg till kalorireducerad kost och fysisk aktivitet när dessa åtgärder inte visat sig vara tillräckliga. Under de senaste åren har det enda tillgängliga farmakologiska alternativet utgjorts av orlistat, vilket har en perifer verkan genom att påverka nedbrytningen av dietärt fett i mag-tarmkanalen och därmed minska upptaget av fria fettsyror och glycerol. I mars 2015 godkändes två nya läkemedel för behandling av övervikt/fetma – Mysimba och Saxenda (se separat monografi för Mysimba).

Saxenda (liraglutid) är en acylerad, human glukagonliknande peptid-1-analog (GLP-1-analog) som reglerar aptiten genom att öka känslan av mättnad och samtidigt minska känslan av hunger vilket leder till minskat matintag. Liraglutid stimulerar insulinutsöndringen och minskar utsöndring av glukagon på ett glukosberoende sätt vilket leder till en sänkning av fasteglukos och postprandiellt glukos, och substansen är sedan tidigare godkänd för behandling av typ 2-diabetes (Victoza, maxdos 1,8 mg/dag).

Farmakokinetik

Liraglutid absorberas långsamt efter subkutan administrering. Maximal koncentration uppnås cirka 11 timmar efter administrering.

Liraglutid metaboliseras i kroppen på liknande sätt som stora proteiner, utan något specifikt organ som huvudsaklig elimineringsväg. Endast en liten del av en liraglutiddos utsöndrades som liraglutidrelaterade metaboliter i urin och feces (6 % respektive 5 %).

Genomsnittlig clearance efter subkutan administrering av liraglutid är cirka 0,9–1,4 liter/timme med en halveringstid för elimineringen på cirka 13 timmar.

 

Obs, arkiverad monografi

Effekt

Design av studier/studiepopulation

Effekt och säkerhet för liraglutid vid behandling av övervikt och fetma i kombination med minskat kaloriintag och ökad fysisk aktivitet studerades i en fas 2-prövning samt fyra randomiserade, dubbelblindade, placebokontrollerade fas 3-prövningar som omfattade totalt 5 813 patienter. Av dessa hade 39 % hypertension, 34 % dyslipidemi och 14 % hade typ 2-diabetes vid studiestart. Medelåldern för deltagarna var 47 år, medelvärdet för BMI 38 kg/m2 och 71 % var kvinnor.

Två av studierna (SCALE Obesitas & Prediabetes, SCALE Diabetes) utvärderade effekten efter 56 veckors behandling med avseende på minskning av kroppsvikt. En studie (SCALE Bevarande) utvärderade bevarande av kroppsvikt under 56 veckor efter föregående viktminskning med lågkaloridiet medan den fjärde studien (SCALE Sömnapné) utvärderade svårighetsgrad av sömnapné samt minskning av kroppsvikt efter 32 veckor.

Resultat

Den viktreducerande effekten registrerades dels som medelvärdet för procentuell reduktion av kroppsvikt från studiestart (Tabell I), dels som andel individer som minskade sin kroppsvikt med 5 % respektive 10 % (Tabell II). Effekten på andra metabola parametrar registrerades, varav de viktigaste presenteras i Tabell III.

 Tabell I

 Tabell II

I en mer konservativ analys (poolat dataset) i vilken tidiga bortfall räknades som icke-responders, uppnådde 28,6 % i aktiv grupp respektive 8,52 % i placebogruppen > 10 % viktnedgång.

 Tabell III

Maximal effekt med avseende på reduktion av kroppsvikt uppnåddes efter cirka 40 veckors behandling.

I studien SCALE Obesitas & Prediabetes omrandomiserades en del av de aktivt behandlade patienterna (de utan prediabetes) till att antingen fortsätta med liraglutid (n = 351) eller till att byta till placebo (n = 350). Den grupp som bytte till placebo ökade 2,9 % i vikt jämfört med gruppen som fortsatte med liraglutid vilken ökade 0,7 % i vikt under de följande tre månaderna.

Av de patienter som uppnår ≥ 5 % viktminskning efter 12 veckors behandling beräknas 86,2 % och 51 % uppnå en viktminskning på ≥ 5 % respektive ≥ 10 % efter ett års behandling. För patienter som däremot inte uppnår en viktminskning på ≥ 5 % efter 12 veckors behandling med liraglutid beräknas andelen patienter som inte når en viktminskning på ≥ 10 % efter ett år vara 93,4 %.

Som väntat sågs en kliniskt och statistiskt signifikant reduktion av HbA1c i SCALE Diabetes-studien. Vad gäller patienter med prediabetes inkluderade i studien SCALE Obesitas & Prediabetes pågår en uppföljningsstudie som avser att utvärdera risk för progression från prediabetes till diabetes.

Behandling med liraglutid minskade signifikant svårighetsgraden av obstruktiv sömnapné enligt utvärdering av förändring i apné-hypopné-index från baseline jämfört med placebo (p < 0,05). Den kliniska relevansen av denna skillnad är dock ej helt säkerställd.

Frekvensen av bortfall var 30 % i en poolad analys av de pivotala studierna.

Säkerhet

Säkerhetsdatabasen består av 3 872 individer som behandlats med liraglutid för den nu aktuella indikationen. Av dessa har 2 341 behandlats i ett år. De vanligaste biverkningarna var illamående, diarré, förstoppning och nasofaryngit (Tabell IV).

Gastrointestinala biverkningar

De gastrointestinala biverkningarna rapporterades framför allt under doseskaleringsfasen. De flesta fallen var lätta till måttliga och övergående, och de flesta av dem ledde inte till att behandlingen avbröts.

 Tabell IV

Hypoglykemi

Liraglutid är sedan tidigare godkänt för behandling av patienter med typ 2-diabetes. Bland patienter utan typ 2-diabetes rapporterade 1,6 % hypoglykemier (dock inget fall av allvarlig hypoglykemi) jämfört med 1,1 % för placebobehandlade patienter. Allvarlig hypoglykemi rapporterades av 0,7 % av patienterna med typ 2-diabetes. Alla dessa patienter behandlades samtidigt med sulfonylurea. Om behandling med Saxenda övervägs till patienter med typ 2-diabetes kan minskning av dosen av samtidigt administrerat insulin eller insulinsekretagoger (som sulfonureider) övervägas för att minska risken för hypoglykemi.

Kardiovaskulär säkerhet

En genomsnittlig ökning av hjärtfrekvensen från studiestart med 2,5 hjärtslag/minut (med en variation mellan prövningarna från 1,6 till 3,6 hjärtslag/minut) har observerats i kliniska fas 3-prövningar med liraglutid. Hjärtfrekvensen hade sitt högsta värde efter cirka sex veckor.

Större negativa hjärt-kärlhändelser (major adverse cardiovascular events, MACE) bedömdes av en extern oberoende expertgrupp och definierades som icke-fatal hjärtinfarkt, icke-fatal stroke och kardiovaskulär död. I de kliniska långtidsprövningarna med Saxenda inträffade sex MACE hos patienter som behandlades med liraglutid och tio MACE hos patienter som behandlades med placebo. Riskkvoten och 95 % KI är 0,33 [0,12; 0,90] för liraglutid jämfört med placebo, men fallen var få vilket försvårar bedömningen. En kardiovaskulär utfallstudie (LEADER) pågår hos patienter med typ 2-diabetes behandlade med liraglutid och förväntas slutföras 2016.

 

Obs, arkiverad monografi

Pankreatit/gallsten

Användning av GLP-1-receptoragonister har förknippats med en risk för akut pankreatit. I de genomförda studierna rapporterades fler fall (0,2 fall/100 patientår) bland patienter behandlade med liraglutid jämfört med placebo (< 0,1 fall/100 patientår).

En högre andel av gallsten och gallblåseinflammation har observerats hos patienter som behandlades med liraglutid (2,3 %) jämfört med patienter som fick placebo (0,9 %) i den nu studerade populationen. Det faktum att kraftig viktminskning kan öka risken för gallsten och därigenom gallblåseinflammation förklarade endast delvis den högre andelen för liraglutid.

Injektionsreaktioner

Reaktioner vid injektionsstället har rapporterats hos patienter som behandlats med Saxenda (13,9 %, placebo 10,5 %). Dessa reaktioner var vanligtvis lindriga och övergående och de flesta av dem försvann under fortsatt behandling.

Patientgrupper som ej studerats

Säkerhet och effekt för liraglutid för viktkontroll har inte fastställts för patienter

  • i åldern 75 år och äldre
  • som behandlas med andra preparat för viktkontroll
  • med obesitas sekundär till endokrinologiska sjukdomar eller ätstörningar eller som behandlas med medicinska preparat som kan orsaka viktökning
  • med gravt nedsatt njurfunktion
  • med gravt nedsatt leverfunktion.

Användning till dessa patienter rekommenderas ej.

 

Obs, arkiverad monografi

Läkemedelsverkets värdering

Den viktreducerande effekten av Saxenda är måttlig och i paritet med tidigare tillgängligt farmakologiskt behandlingsalternativ, men då mekanismen är annorlunda ses det som ett värdefullt tillskott till behandling av patienter med övervikt/fetma för vilka behandling med kost och motion inte resulterat i tillfredsställande viktnedgång. Viktnedgången leder till gynnsamma effekter med avseende på flertalet andra kardiovaskulära riskfaktorer, men behandlingen bör avbrytas efter 12 veckor om patienten inte har förlorat minst 5 % av sin initiala kroppsvikt då detta indikerar låg sannolikhet att uppnå relevant viktnedgång vid fortsatt behandling. Behandlingen ges som en daglig subkutan injektion vilket kan vara en nackdel jämfört med orala alternativ.

Underlag för godkännandet

Resultat och värdering i denna monografi baseras på de fullständiga studierapporter som legat till grund för godkännandet. Godkännande kan baseras på såväl publicerade som opublicerade data. Avseende studier med publicerade resultat har de utredande myndigheterna vanligen tillgång till en mer omfattande dokumentation än den publikt tillgängliga.

Litteratur

1. En utförlig beskrivning av de data som ligger till grund för godkännandet finns i European Public Assessment Report (EPAR)på www.ema.europa.eu.

 
 

Saxenda (liraglutid)

ATC-kod:
A10BX07
Läkemedelsform, styrka:
Injektionsvätska 6 mg/ml, lösning i förfylld injektionspenna. En förfylld injektionspenna innehåller 18 mg liraglutid i 3 ml.
Innehavare av godkännande för försäljning:
Novo Nordisk
Ombud:
Novo Nordisk Scandinavia AB
Datum för godkännande:
23 mars 2015
Godkännandeprocedur:
Central procedur
Monografins publiceringsdatum:
26 maj 2016
Tryckt version:
Information från Läkemedelsverket 2016:27(2). ISSN 1101-7104

Läkemedlet marknadsförs inte vid publiceringstillfället.

 
Om innehållet
Läkemedelsverkets bedömning av effekt och säkerhet samt värderingen gäller vid publiceringsdatumet och uppdateras inte.
 

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@lakemedelsverket.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies