Läkemedel vid osteoporos för att förhindra benskörhetsfrakturer – behandlingsrekommendation
- Publicerad: 28 april 2020
- Senast uppdaterad: 28 april 2020
- Kategori: Läkemedel för människa, Vuxna
- Status: Aktuell
Denna rekommendation handlar om hur benskörhetsfrakturer ska undvikas hos postmenopausala kvinnor och män över 50 år. Ett centralt budskap i rekommendationen är att de som drabbas av en benskörhetsfraktur ska utredas för osteoporos samt att insättning av benspecifik läkemedelsbehandling alltid ska övervägas. Bisfosfonater är förstahandsval när behandling sätts in.
Behandlingsrekommendationen riktar sig främst till personal inom hälso- och sjukvården som tar hand om patienter med benskörhetsfrakturer, framförallt inom primärvård eller akutsjukvård.
Primär osteoporos drabbar framförallt postmenopausala kvinnor men även män kan drabbas. Osteoporos kan också vara sekundär till andra sjukdomar och läkemedel. Den vanligaste formen av sekundär osteoporos är glukokortikoidinducerad osteoporos.
Samlad klinisk bedömning
Osteoporos är en WHO-definition av bentäthet utifrån ett mätvärde av bentätheten i ländrygg och höft som utförs med DXA. Många patienter med benskörhetsfraktur har inte osteoporos enligt WHO-definitionen.
Beslut om benspecifik behandling ska därför grundas på en samlad klinisk värdering, inte enbart på bentäthetsvärden eller ett fast gränsvärde på en så kallad riskkalkylator. Särskilt stark behandlingsindikation föreligger vid fraktur i kota eller höft.
Genomgång av riskfaktorer och icke-farmakologisk behandling ska erbjudas till alla med en benskörhetsfraktur.
Behandling med antiresorptiva läkemedel
Bisfosfonater i form av infusion zoledronsyra eller veckotablett alendronat/risedronat är förstahandsval vid behandling av osteoporos. Zoledronsyra ges en gång årligen, vilket innebär bättre följsamhet. Denosumab rekommenderas vid intolerans eller kontraindikationer mot bisfosfonat, till exempel vid svår njursvikt.
Långtidsbehandling med antiresorptiva läkemedel (bisfosfonater och denosumab) kan bidra till ökad risk för sällsynta biverkningar som käkbensnekros och atypiska lårbensfrakturer.
Fortsatt behandling bör utvärderas baserat på en individuell nytta-riskbedömning, senast efter fem års sammanlagd kontinuerlig behandlingstid.
Teriparatid vid mycket hög frakturrisk
Till dem med mycket hög frakturrisk som vid multipla kotfrakturer och uttalat låg bentäthet kan behandling med teriparatid under två års tid övervägas.
Behandlingen bör följas av antiresorptiv behandling.
Sekundär osteoporos
Frakturer är en vanlig och allvarlig biverkan vid systemisk glukokortikoidbehandling. Vid behandling motsvarande prednisolon ≥ 5 mg/dag under en sammanlagd period av tre månader är benspecifik behandling motiverad vid förhöjd risk för fraktur.
Hormoner, kalcium och D-vitamin
Kvinnor som får menopausal hormonbehandling på grund av vasomotoriska symtom och/eller hypogonadism kan anses ha godtagbart frakturskydd och tillägg med benspecifik behandling kan ofta undvaras så länge hormonbehandlingen pågår.
Kalcium och D-vitamin rekommenderas inte som enda behandling vid primär osteoporos men ges som tillägg till antiresorptiva läkemedel och teriparatid vid konstaterad brist på kalcium och D-vitamin eller om tillräckligt intag inte kan säkerställas vid kostanamnes.
Vid förskrivningstillfället bör informationen i aktuella produktresuméer konsulteras, eftersom ny effekt- och/eller säkerhetsinformation kan ha tillkommit.
Snabblänk till denna sida: lakemedelsverket.se/osteoporos
Relaterad information
Behandlingsrekommendation
Citeras som: Behandlingsrekommendation: Läkemedelsbehandling vid osteoporos. Uppsala, Läkemedelsverket, april 2020.
Bakgrundsdokumentation
Citeras som: Bakgrundsdokument: Läkemedelsbehandling vid osteoporos. Uppsala, Läkemedelsverket, april 2020.
Presentation
Länkar
Läkemedel vid osteoporos för att förhindra benskörhetsfrakturer – behandlingsrekommendation
- Publicerad: 28 april 2020
- Senast uppdaterad: 28 april 2020
- Kategori: Läkemedel för människa, Vuxna
- Status: Aktuell
Denna rekommendation handlar om hur benskörhetsfrakturer ska undvikas hos postmenopausala kvinnor och män över 50 år. Ett centralt budskap i rekommendationen är att de som drabbas av en benskörhetsfraktur ska utredas för osteoporos samt att insättning av benspecifik läkemedelsbehandling alltid ska övervägas. Bisfosfonater är förstahandsval när behandling sätts in.
Behandlingsrekommendationen riktar sig främst till personal inom hälso- och sjukvården som tar hand om patienter med benskörhetsfrakturer, framförallt inom primärvård eller akutsjukvård.
Primär osteoporos drabbar framförallt postmenopausala kvinnor men även män kan drabbas. Osteoporos kan också vara sekundär till andra sjukdomar och läkemedel. Den vanligaste formen av sekundär osteoporos är glukokortikoidinducerad osteoporos.
Samlad klinisk bedömning
Osteoporos är en WHO-definition av bentäthet utifrån ett mätvärde av bentätheten i ländrygg och höft som utförs med DXA. Många patienter med benskörhetsfraktur har inte osteoporos enligt WHO-definitionen.
Beslut om benspecifik behandling ska därför grundas på en samlad klinisk värdering, inte enbart på bentäthetsvärden eller ett fast gränsvärde på en så kallad riskkalkylator. Särskilt stark behandlingsindikation föreligger vid fraktur i kota eller höft.
Genomgång av riskfaktorer och icke-farmakologisk behandling ska erbjudas till alla med en benskörhetsfraktur.
Behandling med antiresorptiva läkemedel
Bisfosfonater i form av infusion zoledronsyra eller veckotablett alendronat/risedronat är förstahandsval vid behandling av osteoporos. Zoledronsyra ges en gång årligen, vilket innebär bättre följsamhet. Denosumab rekommenderas vid intolerans eller kontraindikationer mot bisfosfonat, till exempel vid svår njursvikt.
Långtidsbehandling med antiresorptiva läkemedel (bisfosfonater och denosumab) kan bidra till ökad risk för sällsynta biverkningar som käkbensnekros och atypiska lårbensfrakturer.
Fortsatt behandling bör utvärderas baserat på en individuell nytta-riskbedömning, senast efter fem års sammanlagd kontinuerlig behandlingstid.
Teriparatid vid mycket hög frakturrisk
Till dem med mycket hög frakturrisk som vid multipla kotfrakturer och uttalat låg bentäthet kan behandling med teriparatid under två års tid övervägas.
Behandlingen bör följas av antiresorptiv behandling.
Sekundär osteoporos
Frakturer är en vanlig och allvarlig biverkan vid systemisk glukokortikoidbehandling. Vid behandling motsvarande prednisolon ≥ 5 mg/dag under en sammanlagd period av tre månader är benspecifik behandling motiverad vid förhöjd risk för fraktur.
Hormoner, kalcium och D-vitamin
Kvinnor som får menopausal hormonbehandling på grund av vasomotoriska symtom och/eller hypogonadism kan anses ha godtagbart frakturskydd och tillägg med benspecifik behandling kan ofta undvaras så länge hormonbehandlingen pågår.
Kalcium och D-vitamin rekommenderas inte som enda behandling vid primär osteoporos men ges som tillägg till antiresorptiva läkemedel och teriparatid vid konstaterad brist på kalcium och D-vitamin eller om tillräckligt intag inte kan säkerställas vid kostanamnes.
Vid förskrivningstillfället bör informationen i aktuella produktresuméer konsulteras, eftersom ny effekt- och/eller säkerhetsinformation kan ha tillkommit.
Snabblänk till denna sida: lakemedelsverket.se/osteoporos
Relaterad information
Behandlingsrekommendation
Citeras som: Behandlingsrekommendation: Läkemedelsbehandling vid osteoporos. Uppsala, Läkemedelsverket, april 2020.
Bakgrundsdokumentation
Citeras som: Bakgrundsdokument: Läkemedelsbehandling vid osteoporos. Uppsala, Läkemedelsverket, april 2020.