Via blodkärl eller muskel - parenteralt
- Publicerad: 18 november 2019
- Senast uppdaterad: 18 november 2019
Vid akuta situationer, eller om barnet inte kan svälja, medverka eller är svårt sjukt, eller om läkemedlet bryts ner i mag-tarmkanalen, används ofta parenterala beredningsformer.
Via blodkärl
Om läkemedel behöver administreras intravenöst används olika former av katetrar (infarter); perifer venkateter (PVK), subkutan venport (SVP), central venkateter (CVK), perifert inlagd central venkateter (PICC-line/pCVK) eller subkutant inlagd centralvenös port (Port-a-cath). Valet mellan central eller perifer venkateter avgörs av om läkemedlet är kärlretande, det medicinska behovet och behandlingslängden.
Via muskel
Hos barn upp till skolåldern ska man undvika att ge intramuskulär injektion i glutealmuskulaturen på grund av risk för retning av närliggande nerv. Hos spädbarn ses även en variation i läkemedelsupptag intramuskulärt beroende på muskelns blodförsörjning. Valet av vävnad för administrering motiveras utifrån avsedd klinisk effekt, egenskaper hos aktiv substans och barnets acceptans. Normalt bör subkutana och intramuskulära injektionsvolymer till barn inte överstiga 1 ml och mindre volymer bör användas till underburna och nyfödda.
Barn, framför allt de yngsta barnen, är mer känsliga än vuxna för stickrelaterad smärta till exempel vid injektioner. Om det finns en intravenös infart är den därför att föredra.
Läkemedel kan behöva räknas in i den totala vätsketillförseln om de utgör en signifikant del av barnets totala vätskevolym. Detta är särskilt viktigt för underburna och nyfödda barn.