Olika sätt att ta läkemedel

Läkemedel som tas via munnen och ska sväljas är ofta i form av tabletter eller kapslar. För mindre barn och barn som har svårt att svälja finns det ibland flytande läkemedel, granulat, pulver eller munsönderfallande tabletter (löser upp sig i saliven i munnen) som är lättare att svälja. Storlek, mängd, form, konsistens, lukt och smak kan ha betydelse för om barnet kan eller vill ta läkemedlet eller inte.

Tabletter och kapslar sväljs vanligen hela med ett glas vatten när man sitter eller står. För att underlätta nedsväljningen kan vissa tabletter delas eller krossas, lösas upp i vätska eller blandas med mat. Hårda gelatinkapslar kan i vissa fall öppnas och innehållet blandas med dryck eller mat.

Men en del tabletter bör inte delas eller krossas alls, exempelvis om de ska lösas upp långsamt i magen för att ge effekt under lång tid, eller om de har ett hölje som ska skydda mot magens sura magsaft för att läkemedlet ska kunna tas upp först i tarmen.

Information om en tablett eller kapsel inte bör delas, krossas eller öppnas, eller om läkemedlet inte ska blandas med en viss typ av dryck eller mat finns i det informationsblad som följer med läkemedlet (bipacksedeln).

Om ditt barn har svårt att svälja läkemedel ska du kontakta vården eller apoteket för hjälp.

Ibland kan läkemedel behöva ges direkt in i blodet. Det kan till exempel vara vid akuta situationer när man önskar en snabb effekt, eller om läkemedlet inte kan tas upp i kroppen på annat sätt.

Läkemedlet kan ges direkt i blodet genom att vårdpersonal sätter in en plastslang (kateter) i ett av kroppens blodkärl. En del slangar sätts på handen eller i armvecket och används för kortare behandlingar. Andra slangar sätts i större blodkärl och används för längre behandlingar.

För läkemedel som ska ges via luftvägarna – alltså andas in – finns olika hjälpmedel, inhalatorer, för att barnet ska få i sig läkemedlet. Vilken inhalator som passar bäst för ditt barn beror bland annat på vilket läkemedel som ska ges, barnets ålder och vad ni känner er bekväma med.

Vårdpersonal lär barnet att andas in läkemedlet på rätt sätt och kontrollerar med jämna mellanrum att barnet får i sig läkemedlet på rätt sätt för att det ska ge rätt effekt. Det är bra om du och ditt barn får tillfälle att öva under perioder när ditt barn inte känner av besvär från till exempel astma.

Mer information om olika inhalatorer för att ge läkemedel genom luftvägarna:

De flesta läkemedel som tas via näsan är till för att lindra symptom lokalt i näsan. Slemhinnan i näsan har dock många blodkärl. Det gör att vissa läkemedel kan ges genom näsan för att ge effekt även i andra delar av kroppen.

Att ge läkemedel på huden är ofta lätt. Läkemedel som ska användas på huden kan finnas i gel, salvor, lösningar, krämer eller plåster. De flesta läkemedel som ges på huden ger effekt på det ställe där man sätter läkemedlet, men det finns även läkemedel som ges på huden men som ger effekt i hela kroppen.

Vissa läkemedel ges som en injektion i olika vävnader genom huden. Det kan vara insulin för diabetes som ges i fettet under huden, eller vaccin som ges i musklerna genom injektion via huden. Barn är känsligare för smärta än vuxna, till exempel när de ska få sprutor. Därför kan barnet få någon form av smärtlindring innan det får sprutan.

Mer information om läkemedel som ges med sprutor

Att få droppar eller salva i ögat eller örat kan vara obehagligt och barnet kan ha svårt att vara stilla. För att göra det lättare att droppa ögondroppar eller salva i ögat kan du låta barnet ligga ner. Sedan drar du försiktigt ner det nedre ögonlocket och droppar i ögat.

När du ska droppa örondroppar i örat kan du använda dig av en liten tuss fetvadd (inte bomull eftersom bomull suger upp läkemedlet). Fetvadden stoppar du i örat efter att du har droppat i läkemedlet för att förhindra att läkemedlet rinner ut igen.

Ögon- och örondroppar/salva har ofta kort hållbarhet efter att förpackningen har öppnats. Därför kan det vara bra att skriva upp datumet då förpackningen öppnades.

Läkemedel som ges via ändtarmen finns som salva, stolpiller och flytande vätska.

Dessa läkemedel kan vara ett alternativ när det inte är möjligt att ta läkemedel på annat sätt, till exempel om ditt barn mår illa eller kräks. Läkemedel som tas via ändtarmen är dock ett mindre bra alternativ om barnet bajsar ofta, som till exempel nyfödda gör. Då kan mycket av läkemedlet försvinna och det ger för liten effekt.

Stolpiller bör inte delas eftersom det verksamma ämnet inte alltid är jämnt fördelat i stolpillret. Barnet kan då få i sig fel dos.

Äldre barn kan uppleva behandling med till exempel stolpiller som kränkande och därför brukar man försöka att undvika det från förskoleåldern och uppåt.