Radiologin är ett område som utvecklas snabbt. Från enkla röntgenundersökningar, med eller utan kontrastmedel, har olika mer tekniskt avancerade metoder tillkommit. Med de möjligheter som finns idag är radiologiska kontrastmedel en essentiell del av diagnostik och terapi inom barnsjukvård.

Barn genomgår radiologiska undersökningar med kontrastmedel både vid specialiserade avdelningar för barn och vid allmänradiologiska avdelningar, utan lika stor erfarenhet av undersökningar av barn, vilket kan leda till osäkerhet, särskilt vad gäller de minsta barnen. Användning av radiologiska kontrastmedel till barn har lyfts som ett område där det finns behov av att samla kunskap. Läkemedelsverket har därför tagit fram nya behandlingsrekommendationer som är avsedda som stöd vid val av undersökning och kontrastmedel till barn, men också för hantering av eventuella negativa läkemedelseffekter.

Behandlingsrekommendationen vänder sig främst till radiologer, röntgensjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal som arbetar med radiologiska undersökningar av barn utanför de specialiserade barnradiologiska avdelningarna, men även till personal på remitterande klinik.

Eftersom ungdomar med vikt motsvarande vuxna i praktiken kan få kontrastmedel på samma sätt som vuxna, där stor vana finns även på allmänradiologiska avdelningar, ligger tyngdpunkten för dessa rekommendationer hos de mindre barnen.

Huvudbudskap

• Kontrastmedel är en essentiell del av diagnostik och terapi inom barnsjukvård.
• När kontrastmedel har betydelse för diagnostiken bör de ges i optimerad dos för att minimera biverkningar men bibehålla god diagnostik.
• Majoriteten av barn tolererar kontrastmedel väl. Screeningfrågor i remissen används med fördel för att fånga upp de barn som har en ökad risk för negativa effekter av kontrastmedel.
• Som vid all medicinsk behandling bör man, före varje undersökning med kontrastmedel, överväga om förväntad nytta överväger möjliga risker för det enskilda barnet.
• För barn med riskfaktorer bör dialog föras mellan remitterande och radiologisk enhet kring indikation, lämpligast typ av undersökning och hur man optimerar barnet inför undersökning samt även planering för uppföljning efter undersökning.
• De yngsta barnens fysiologi skiljer sig från äldre barns och vuxnas fysiologi:
  • Barn under två år har omogen njurfunktion och formler för beräkning av glomerulär filtrationshastighet (GFR) saknas.
  • För intravaskulär administration av kontrastmedel behöver man ta hänsyn till den omogna njurfunktionen.
  • Nyfödda, framförallt prematura, är särskilt beroende av adekvat tyreoideafunktion för hjärnans utveckling
  • Hos dem bör tyreoideafunktionen följas efter användning av jodkontrastmedel, på grund av risken för hypotyreos.
• Risken för överkänslighetsreaktioner för kontrastmedel hos barn är låg, men beredskap för att hantera eventuella överkänslighetsreaktionen måste finnas
• Radiologiska kontrastmedel, främst jodbaserade, är vid intravaskulär administration potentiellt njurtoxiska och kan orsaka akut njurskada i alla åldrar, framförallt hos personer med riskfaktorer.
• Studier och klinisk erfarenhet talar för att barn från två års ålder kan undersökas med intravaskulära jodkontrastmedel på liknande sätt som vuxna.
• För barn och ungdomar med ökad risk för njurpåverkan ska blodprov tas för att bedöma njurfunktion utifrån p‍-‍kreatinin eller pcystatin C. Vid förhöjda värden hos barn över två år bör GFR beräknas med formler baserade på p‍-‍kreatinin eller p‍-‍cystatin C som stöd för att beräkna optimal dos kontrastmedel.
• Man bör eftersträva att ge isoosmolära jodkontrastmedel vid intravaskulär administration till spädbarn.
• Högosmolära jodkontrastmedel bör inte användas för radiologisk diagnostik av barn.
• Linjära gadoliniumkontrastmedel för magnetisk resonanstomografi har visats sig ge inlagring av gadolinium i kroppens organ, inklusive hjärnan, och bör enbart användas vid specifika frågeställningar vid specialistklinik.
• Makrocykliska gadoliniumkontrastmedel är mer stabila och har lägre risk för inlagring. De kan användas när det är avgörande för diagnostik och behandling och då i lägsta möjliga dos för adekvat diagnostik.
• Ultraljudskontrastmedel baserade på svavelhexafluorid är väl beprövade på vuxna och används numera i ökad utsträckning även till barn.

Relaterad information

Behandlingsrekommendation

Citeras som: Behandlingsrekommendation: Användning av radiologiska kontrastmedel till barn. Uppsala, Läkemedelsverket, juli 2020

Kortlänk till sidan: www.lakemedelsverket.se/radiologi

Bakgrundsdokumentation

Presentation

Barn och läkemedel

Hantering av jäv