Spädbarn, äldre och vissa riskgrupper löper störst risk att drabbas av allvarlig sjukdom vid RSV‍-‍infektion. Nästan alla barn infekteras under de två första levnadsåren, majoriteten före ett års ålder. RSV överförs genom direkt eller indirekt kontaktsmitta och genom droppsmitta, medan luftburen smitta (aerosol) inte anses vara av betydelse.

Förekomst

RSV uppträder varje år som epidemier, främst under vintersäsongen. I Sverige startar epidemin vanligen under tidig vinter och pågår under flera månader. Epidemin startar inte samtidigt i hela landet. Varje enskild region bör följa sin lokala epidemiutveckling. Epidemiologisk övervakning av infektionsläget är viktig för såväl planering av vårdplatsbehov och som profylaktiska åtgärder.

Tidigt på säsongen är generös provtagning angelägen för att identifiera när epidemin startar. Sjukdomen är inte anmälningspliktig men laboratorier som identifierar RSV kan frivilligt rapportera till Folkhälsomyndigheten. Veckorapporter om infektionsläget för RSV publiceras på Folkhälsomyndighetens webbplats.

Smittspridning

Närkontakt med infekterad individ, i synnerhet ett sjukt syskon i förskoleåldern, innebär mycket hög smittorisk. RSV kan överleva och förbli infektiöst i upp till sex timmar på hårda ytor. Basal vårdhygien är den viktigaste åtgärden för att förhindra smittspridning på sjukhus. God handhygien är nödvändig för att begränsa smittspridning även i samhället.

Inkubationstiden är 3‍–‍5 dygn. Utsöndringstiden av RSV är vanligen begränsad till en vecka men kan vara väsentligt längre, till exempel hos immunsupprimerade patienter. Genomgången infektion ger inte bestående skydd. Smitta från asymtomatisk vårdpersonal eller anhörig kan innebära en risk för immunsupprimerade patienter. Tidig diagnostik är viktigt för att minska fortsatt smittspridning.

Diagnostik

Förekomsten av RSV hos individer som inte tillhör riskgrupp och inte är allvarligt sjuka är oklar då testning sällan sker. RSV har tidigare varit underdiagnostiserat hos vissa grupper, såsom äldre och kroniskt sjuka, men med utveckling av mer utbredd testning för flera luftvägsvirus identifieras nu fler RSV‍-‍infektioner.

Numera finns testpaneler riktade mot flera luftvägsvirus för syndromisk testning av patienter med luftvägssymtom, ofta med snabbt svar. Tillgången till diagnostik kan vara en utmaning inom vissa vårdverksamheter såsom särskilt boende (SÄBO). Adekvat diagnostik är en förutsättning för korrekt handläggning, behandling och smittsamhetsbedömning.

Prov för RSV tas från luftvägarna, vanligen genom nasofarynxprov (aspirat eller pinnprov). Diagnosen fastställs genom att RSV påvisas i provet med molekylära metoder som exempelvis realtids‍-‍PCR (polymerase chain reaction).

I många fall är det relevant att samtidigt testa för andra vanliga luftvägsvirus såsom influensa A/B och SARS‍-‍CoV‍-‍2 (severe acute respiratory syndrome coronavirus 2). Infektion med metapneumovirus är en annan relevant differentialdiagnos, framför allt hos spädbarn, och ingår oftast i bredare luftvägspaneler.

Patientnära snabbtester för RSV finns, men har generellt lägre känslighet än molekylära metoder och bör inte användas för att utesluta infektion. Snabbtester kan dock underlätta tidig diagnos och därmed insättning av vårdhygieniska insatser på exempelvis SÄBO.

Klinisk bild

Sjukdomsbilden varierar från förkylning till obstruktiva andningsbesvär (bronkiolit) och pneumonit. Förstagångsinsjuknande hos spädbarn kan ge en allvarlig och långdragen nedre luftvägsinfektion, med hög morbiditet men låg mortalitet i höginkomstländer. Äldre barn och vuxna får i regel lindrigare symtom, medan sköra äldre riskerar mer allvarlig sjukdom.

Spädbarn 0–1 år

Hos spädbarn debuterar sjukdomen i regel med subfebrilitet och snuva. Efter cirka 4‍–‍6 dagar progredierar infektionen hos vissa barn och orsakar symtom från de nedre luftvägarna (bronkiolitfasen) med varierande grad av andningsbesvär följt av besvärande hosta.

Andningsbesvären bidrar till svårigheter för barnet att få i sig tillräckligt med näring. En till två procent av RSV‍-‍infekterade spädbarn behöver sjukhusvård på grund av andningsproblem. Hos 10‍–‍15 procent av dessa kan intensivvård behövas.

Hos svårt sjuka barn som kräver intensivvård förekommer sekundär bakteriell pneumoni hos 20‍–‍30 procent. I enstaka fall, framför allt hos underburna barn, kan apnéer vara ett tidigt och allvarligt symtom.

Genomgången RSV‍-‍infektion under graviditeten resulterar i att antikroppar bildas, vilka överförs till fostret. Antikropparna skyddar dock inte det nyfödda barnet mot insjuknande i RSV‍-‍infektion, men de kan möjligen mildra barnets sjukdomsförlopp.

Ökad risk för allvarligt sjukdomsförlopp vid förstagångsinsjuknande föreligger främst vid låg ålder (yngre än tre månader), underburenhet, vissa hjärt- och lungsjukdomar och vid neuromuskulära sjukdomar som ger symtom under spädbarnsperioden.

Barn över 1 år och vuxna

Alla barn och vuxna får återkommande infektioner med RSV, oftast av lindrig karaktär. RSV‍-‍infektion kan orsaka exacerbationer hos barn med förkylningsastma.

Hos äldre, särskilt sköra personer med samsjuklighet som till exempel KOL eller hjärtsjukdom, ökar risken för nedre luftvägsinfektion där sjukdomsbilden kan likna den vid bakteriell pneumoni. Dessutom förekommer sekundär bakteriell pneumoni hos cirka 10 procent av RSV‍-‍infekterade sjukhusvårdade äldre personer.

Gravt immunsupprimerade individer, i synnerhet allogent stamcellstransplanterade, löper en ökad risk för komplikationer såsom pneumoni och livshotande förlopp vid RSV‍-‍infektion.