Läkemedelsverkets arbete för säker kosmetika

Som behörig myndighet deltar Läkemedelsverket i EU:s regelutveckling och har befogenhet att inspektera företag som tillverkar kosmetika och vi har också rätt att få detaljerad information om produkters innehåll.

I sin verksamhet arbetar Läkemedelsverket med:

• att kontrollera att tillverkning av kosmetiska produkter i Sverige följer god tillverkningssed (GMP)
• att delta i EU:s utveckling av kosmetikaregler tillsammans med övriga medlemsländer
• kontroll (tillsyn) av svenska företag som har rollen som ansvarig person, oftast tillverkar och importörer. Det gäller exempelvis:
  • att anmälan till kosmetikaregister finns
  • att säkerhetsrapport för produkter finns
  • att produkters märkning är rätt
  • att påståenden om produkters effekter följer regler
• att utreda oönskade effekter (tidigare kallade biverkningar) från kosmetiska produkter
• projekt med kemiska och mikrobiologiska laboratorieundersökningar av produkter innehåll (Läkemedelsverket åtar sig inte att göra sådana undersökningar på uppdrag av företag eller konsumenter)
• att svara på frågor från företag, kommuner, konsumenter och konsulter
• att ge tillsynsvägledning åt kommuner. Sådan vägledning gäller oftast märkningsregler och ger stöd för kommunernas kontroll av produktens märkningar i butiker och hos yrkesmässiga verksamheter (frisörer, hudvårdssalonger et cetera.)
• att ordna nationella tillsynsprojekt där många kommuner samverkar under ledning av Läkemedelsverket
• att utbilda företag om kommuner om kosmetikareglerna, i egen eller andras regi.

Myndigheters rättsliga åtgärder och straff

Beslut om åtgärder och saluförbud

Tillsynsmyndigheterna, alltså såväl Läkemedelsverket som kommunerna, kan med stöd av miljöbalken fatta beslut om att kräva korrigerande åtgärder av en kosmetikaverksamhet som inte följt reglerna. Kravet kan till exempel vara att ett märkningsfel på en produkt ska rättas till inom en viss tid. När det rör sig om allvarliga fel, till exempel att en produkt innehåller förbjuden ingrediens kan myndigheten besluta att en produkt inte får fortsätta att säljas, det kallas för saluförbud. Myndighetens beslut kan vara förenat med vite, vilket innebär att företaget måste betala böter om man inte följer beslutet.

26 kap. 9, 14 26 §§ Miljöbalk (1998:808)

Åtalsanmälan och straff

Vid misstänkt brott mot miljöbalken ska tillsynsmyndigheten göra en åtalsanmälan till polis/ åklagare. För några särskilt allvarliga avvikelser från kosmetikareglerna finns det straffregler i miljöbalkens straffkapitel. Om åklagaren beslutar om att gå vidare med en anmälan och startar förundersökning kan det leda till att den som gjort fel får ett strafföreläggande att betala böter. Det kan också innebära ett åtal följt av prövning i domstol där en fällande dom ger bötesstraff.

26 kap. 2 §, 2 kap. 3 §, 5 § och 9 § Miljöbalk (1998:808)

Miljösanktionsavgift

Vissa delar av märkningen på en kosmetisk produkt ska vara på svenska i Sverige. Om svensk översättning inte finns kan Läkemedelsverket och kommuner besluta att den som sålt produkten till konsumenter ska betala en miljösanktionsavgift.

7 kap. 15, 16 §§ förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter

Tillbakadragande och återkallelse

Vid en situation med en felaktig kosmetisk produkt som bedöms utgöra allvarlig hälsorisk för konsumenterna ger kosmetikaförordningen 1223/2009 Läkemedelverket befogenhet att besluta om att dra tillbaka eller återkalla produkter. Tillbakadragande innebär att produkter tas tillbaka från distributörer i leveranskedjan. Återkallelse innebär att konsumenter uppmanas att återlämna produkter de köpt.

Tipsa Läkemedelsverket