Farmaceutens roll vid utbyte

Läkemedelsverket avgör vilka läkemedel som ska vara utbytbara mot varandra. I bedömningarna om utbytbarhet försöker Läkemedelsverket så långt det är möjligt att identifiera de problem som skulle kunna uppstå för patientgruppen som helhet till följd av utbyte.

Jämförelse görs vid expediering

Det finns situationer när förskrivaren inte sett några medicinska skäl till att motsätta sig utbyte, och det sen på apoteket visar sig att utbyte är olämpligt. Anledningen är att det är först vid expedieringstillfället som det går att jämföra specifika egenskaper hos det förskrivna läkemedlet med det som är periodens vara, till exempel blister eller burk, kalenderförpackning eller inte.

Farmaceuten kan därför motsätta sig utbyte om utformning eller hantering av läkemedlet, eller utbytet i sig, kan antas leda till en betydande olägenhet i form av försämrad läkemedelsanvändning eller någon annan risk för patientens hälsa.

Dialog med kund

Generellt sett är en fungerande dialog mellan farmaceuten och kunden om utbytet en viktig del i en lyckad läkemedelsbehandling. För de allra flesta fungerar det generiska utbytet bra med hjälp av den information som förskrivare och farmaceuter ger.

Den expedierande farmaceuten är skyldig att upplysa om att ett utbyte är aktuellt och erbjuda kunden periodens vara. I samband med expedition ska farmaceuten också så långt som möjligt säkerställa att kunden vet hur han eller hon ska använda sina läkemedel.

Den information farmaceuten ger om utbytet är viktig eftersom den kan påverka både kundens följsamhet till ordinationen och förebygga oro, missförstånd eller osäkerhet.

Kunden kan tacka nej

Apoteken är skyldiga att erbjuda utbyte, men kunderna har rätt att tacka nej. Med stöd av individuellt anpassad information kan kunden själv bedöma om han eller hon accepterar utbytet.

En viktig uppgift för farmaceuten är att identifiera de kunder som behöver ytterligare kontakt med sin förskrivare, till exempel när utbyte är olämpligt på grund av allergi mot något hjälpämne. Ett annat exempel är att farmaceuten har motsatt sig utbyte vid ett tillfälle och det finns skäl att tro att kunden även i fortsättningen inte bör få det förskrivna läkemedlet utbytt. Då bör förskrivaren informeras om situationen så att patienten får ett nytt recept där förskrivaren motsätter sig utbyte.

Högkostnadsskydd gäller

När farmaceuten motsätter sig utbyte ska det förskrivna läkemedlet lämnas ut och hela kostnaden ingår i läkemedelsförmånen.

Exempel på situationer där farmaceuten ska motsätta sig utbyte:

• Förskrivaren har angivit dosering med delade tabletter men det läkemedel som är periodens vara inte går att dela i lika doser. Information om delbarhet finns i produktresumén, avsnitt 3.
• Utbytet i sig komplicerar användningen så mycket att det kan innebära en risk att kunden förväxlar sina läkemedel, till exempel på grund av många förskrivna läkemedel.
• Kunden är trots information från farmaceuten orolig över skillnader i informationen i bipacksedlarna, vilket kan leda till att han/hon inte tar sina läkemedel som tänkt.
• Förpackningen tas inte med i Läkemedelsverkets bedömning av utbytbarhet. Det innebär till exempel att kompletta förpackningar och refillförpackningar är utbytbara, vilket medför att farmaceuten behöver ta reda på vad kunden behöver. Likaså är blister och burkar utbytbara men beroende på styrka och rörlighet i händerna kan vissa individer ha så svårt att öppna endera förpackningen att det är ett skäl att inte byta dem.

När farmaceuten har motsatt sig utbyte ska skälet till det dokumenteras i expeditionsstödet.

Regelverk