Många antibiotika anses säkra att använda under graviditet (till exempel penicilliner och flertalet cefalosporiner) eftersom det finns god klinisk erfarenhet av läkemedlen i detta sammanhang. För nyare antibiotika kan osäkerheten vara större då det saknas tillräcklig dokumenterad klinisk användning under graviditet.

Vid behandling av gravida rekommenderas därför i första hand användning av väl beprövade läkemedel där det finns lång klinisk erfarenhet av användning under graviditet.

Det finns exempel på antibiotika som bör undvikas under vissa delar av graviditeten (till exempel tetracyklin efter första trimestern) då riskerna för fostret gör att behandling inte kan motiveras.

Perorala behandlingsalternativ vid febril UVI hos gravida är begränsade.

Provtagning/odling

Att ta odlingar innan antibiotikabehandlingen påbörjas är viktigt vid graviditet. Odlingsremissen bör innehålla information om att patienten är gravid samt misstänkt diagnos, provtagningslokal och pågående eller planerad antibiotikabehandling.

Dosering

För många av våra vanligaste antibiotika inom betalaktamgruppen kan högre dygnsdoser krävas för att uppnå nödvändig exponering och önskad effekt.

Det vetenskapliga stödet är otillräckligt för specifika dosregimer, men tätare dosering eller förlängd infusionstid bör i regel prioriteras framför ökade enskilda doser, med hänsyn till att betalaktamernas antimikrobiella effekter huvudsakligen är tidsberoende.

Orsaken är de farmakokinetiska, graviditetsrelaterade förändringar som beskrivs närmare i det vetenskapliga underlaget. Förändringarna bedöms i regel vara av störst betydelse i andra och tredje trimestern, men påverkan kan ske redan från ett tidigt stadium av graviditeten.

Dosjustering utifrån tillstånd

Peroral behandling av febril UVI med cefalosporiner är exempel på en situation där tätare dosering rekommenderas.

Dosökning av betalaktamer bör övervägas även vid andra tillstånd som medför risk för svår sjukdom såsom pneumoni och erysipelas, samt vid sepsis.

Vid behandling av cystit (och ABU) förväntas normaldosering vara tillräcklig eftersom renalt (via njurarna) utsöndrade antibiotika vanligen når höga koncentrationer i urinblåsan.

För antibiotikaklasser utöver betalaktamer saknas för närvarande stöd för dosjustering under graviditet.

Behandlings­monitorering

I fråga om uppnådda antibiotikakoncentrationer vid en given dosregim väntas variationen mellan individer vara ännu större hos gravida än hos icke-gravida. Därför kan behandlingsmonitorering genom plasmakoncentrationsbestämning övervägas för att vägleda doseringen i det enskilda fallet, i synnerhet vid allvarliga infektioner eller vid långa behandlingstider.