Narkotika­prekursorer

Det finns gemensamma regler inom EU med vissa krav vid hantering av narkotikaprekursorer, till exempel krav på tillstånd och årlig redovisning. I Sverige är Läkemedelsverket tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Regler

Ett sätt att minska tillgången på olaglig narkotika är att hindra tillgången till de kemikalier som behövs vid tillverkningen. Hur detta bör genomföras preciseras i artikel 12 i FN:s narkotikabrottskonvention från 1988. För att uppnå syftet med FN-konventionen kontrolleras hanteringen av dessa ämnen inom EU samt vid import från och export till tredjeland. Syftet med kontrollen är att förhindra att kemikalier från den lagliga hanteringen överförs till olaglig narkotikatillverkning och att höja vaksamheten på den lagliga marknaden.

Narkotikaprekursorer delas inom EU in i följande kategorier: 1, 2 (A och B), 3 och 4. Notera att även följande omfattas:

• salter av ämnena (salter av saltsyra och svavelsyra är undantagna) och stereoisomerer av kategori 1 (inte katin)
• blandningar eller naturprodukter som innehåller ämnena, såvida de inte är beredda på ett sätt som medför att ämnena inte lätt kan användas eller utvinnas med metoder som är lättillämpliga eller ekonomiskt fördelaktiga.

Läkemedel, utom de som finns i kategori 4, omfattas inte. Det gäller läkemedel både för människa och för djur. För en detaljerad lista över de ämnen som regleras som narkotikaprekursorer hänvisar Läkemedelsverket till nedan EU‍-‍förordningar där även KN-nummer och CAS-nummer för respektive ämne listas.

EU-förordningar

Bestämmelser för narkotikaprekursorer finns i fyra EU‍-‍förordningar.

Svensk lagstiftning

Av den svenska lagstiftningen framgår bland annat att Läkemedelsverket är tillstånds- och tillsynsmyndighet samt vilka avgifter som tas ut för tillståndsansökningar och registreringar.