Spädningar
- Publicerad: 18 november 2019
- Senast uppdaterad: 18 november 2019
Om ett läkemedel är i koncentrerad form eller har för hög styrka behöver det spädas så att avsedd dos kan administreras till barnet. Läkemedel späds även för att få en lämplig volym att hantera, då doseringsnoggrannheten minskar vid små volymer.
Tillvägagångssättet ska finnas tydligt beskrivet i lokala instruktioner på vårdenheten. Många kliniker har tagit fram egna spädningsrutiner för att underlätta läkemedelshanteringen. Inventering och nationell konsensus över bästa tillvägagångssätt vid spädning håller på att tas fram genom ePed.
Vid spädning av läkemedel bör en spädningsvätska som ger en bra löslighet och hållbarhet för ändamålet användas. I produktresumén (avsnitt 4 eller 6) kan det stå vilka spädningsvätskor läkemedlet kan spädas med. Vilken spädningsvätska som ska användas ska framgå av ordinationen eller i lokal spädningsinstruktion.
Generellt späds injektionsläkemedel i sterilt vatten, infusioner i natriumklorid 9 mg/ml eller glukos 50 mg/ml och orala beredningar (till exempel vissa pulver för oral beredning eller brustabletter) i dricksvatten.
Flerstegsspädning av parenterala läkemedel är ett känt riskområde för läkemedelshanteringsfel och bör om möjligt undvikas. Det gäller till exempel spädning av vankomycin och ertapenem. Experter inom barnsjukvård anser att extemporeläkemedel bör användas i dessa situationer istället. Nationellt överenskomna viktbrytpunkter för olika åldersgrupper vid spädningar av parenterala läkemedel kan minska risken för fel vid överföring mellan kliniker/avdelningar.