Det saknas effektiv läkemedelsbehandling av etablerad sjukdom, varför understödjande behandling vid allvarlig sjukdom behövs. Rekommendationer om understödjande behandling baseras på viss evidens men främst på samlad beprövad erfarenhet.

Behandling spädbarn 0‍–‍1 år

Målet med den symtomatiska behandlingen är att optimera förutsättningarna för en adekvat nutrition då nästäppa, feber och smärta gör att barnen får svårare att äta. Behandling av RSV‍-‍infektion hos spädbarn kan delas in i fyra steg.

Figur. Behandling av RSV‍-‍infektion hos barn 0‍–‍1 år

* Saturation över 92 % gäller för barn yngre än 6 veckor, eller spädbarn med underliggande sjukdom. Kortare perioder av saturation under 90 % är vanligt sent i sjukdomsförloppet och kan accepteras vid samtidig klinisk förbättring.

Steg 1 – Vård i hemmet

För de flesta barn med RSV‍-‍infektion är det tillräckligt med egenvård i hemmet.

Att upptäcka allvarlig sjukdom hos spädbarn är svårt och därför är tidig kontakt med sjukvården viktig vid tecken på infektion. Kontakt med sjukvården ska tas om läkemedelsbehandling med paracetamol och avsvällande näsdroppar övervägs för barn under tre månader, då det saknas indikation för de minsta barnen.

Om barnet ammar är det bästa att fortsätta om det är möjligt. För barn där amningen inte fungerar eller barnet inte orkar amma kan matning ske via kopp eller flaska.

Symtomatisk behandling med koksaltsköljning av näsan samt smärtlindring med receptfritt paracetamol rekommenderas vid matningssvårigheter. Avsvällande näsdroppar kan testas kortvarigt vid uttalad nästäppa och samtidiga matningssvårigheter.

Mer information finns på 1177.se (för allmänheten) och på Rikshandboken.se (för hälso- och sjukvårdspersonal).

Steg 2 – Inneliggande vård – minimal handling

De flesta patienter som kräver sjukhusvård för RSV är spädbarn 0‍–‍3 månader eller individer med underliggande, komplicerande sjukdomar. Barnet bör inte utsättas för åtgärder utan påvisad effekt och inte störas i onödan, så kallad minimal handling.

God omvårdnad med adekvat närings- och vätsketillförsel samt syrgas är grundstenar i behandlingen.

Nutrition och syrgas

Små barn blir ofta allmänpåverkade och får problem att äta. Näring och vätska kan därför behöva tillföras via nasogastrisk sond, i första hand på sjukhus eller, om detta inte är lämpligt, intravenöst.

Hypoxi med persisterande saturation under 90 % ska undvikas. För barn med medfödda hjärtfel eller pulmonell hypertension behövs individuell bedömning av lämplig saturationsnivå. Syrgasbehandling kan bli aktuell även vid måttligt sänkt saturation för att minska andningsarbetet.

Kortare perioder av desaturation, såsom under sömn, är vanligt förekommande vid RSV‍-‍bronkiolit. Även om välgjorda studier av betydelse saknas finns en omfattande konsensus, uttryckt i flertalet internationella riktlinjer, om att detta kan accepteras sent i förloppet vid samtidig klinisk förbättring. Kortvarig låg syresättning förekommer även hos friska barn och man har ej sett några negativa långtidseffekter av detta vid andra sjukdomstillstånd som exempelvis astma.

Rengöring av luftvägar

Försiktig och upprepad rengöring av näskaviteten rekommenderas vid matningssvårigheter och avsvällande näsdroppar bör testas vid uttalad nästäppa. Djupare sugning av luftvägarna har visats vara associerat med längre vårdtid och kan därför inte rekommenderas rutinmässigt.

Inhalation med fysiologiskt koksalt

Upprepade inhalationer av isoton natriumkloridlösning för sekretmobilisering är en etablerad behandling sedan många år. Inhalationstid och frekvens varierar och bästa praxis är inte fastställd. Användning av hyperton (3‍–‍5 %) natriumkloridlösning avråds från, då randomiserade studier rapporterat varierande resultat och en stor fransk randomiserad studie visat på fler biverkningar jämfört med isoton natriumkloridlösning.

Steg 3 – Avancerad sjukhusvård

Vid hotande respiratorisk svikt (stigande pCO₂, ökande syrgasbehov, stigande puls, mycket uttalat andningsarbete eller apnéer) trots adekvata åtgärder bör mer intensivt andningsunderstöd med uppvärmd och befuktad gasblandning via högflödesgrimma påbörjas.

Vid respiratorisk svikt trots behandling med högflödesgrimma bör behandling med Continuous Positive Airway Pressure (CPAP) initieras.

Vid tecken på sekundär bakterieinfektion rekommenderas antibiotikabehandling med bensylpenicillin eller amoxicillin för täckning av pneumokocker och Haemophilus influenzae.

Adrenalininhalationer rekommenderas inte rutinmässigt men kan övervägas som vid behovsordination, särskilt vid obstruktivitet, tilltagande slöhet eller respiratorisk svikt trots adekvat andningsunderstöd. Barn som vårdas i CPAP bör ha vid behovsordination adrenalininhalation i läkemedelslistan. Effekten ska utvärderas kontinuerligt och läkemedlet sättas ut om barnet inte uppvisar tydlig klinisk förbättring.

Hos barn som har svårt att tolerera CPAP kan klonidin övervägas. Användningen är off label och andningsövervakning central då klonidin riskerar att påverka andningen negativt.

Barn som kräver CPAP bör ha en perifer venös infart och tillföras intravenös vätska som understöd till enteral nutrition. Vid kräkningar eller uttalat andningsarbete kan den enterala matmängden minskas men bör inte helt sättas ut.

För dosering av enskilda läkemedel se läkemedelsinstruktion i eped.se.

Steg 4 – IVA-vård

Vid fortsatt hotande respiratorisk svikt (stigande pCO₂, ökande syrgasbehov, stigande puls, mycket uttalat andningsarbete eller apnéer) och där högflödesgrimma och CPAP inte ger tillräckligt resultat, är nästa steg att vårda barnet på intensivvårdsavdelning (IVA). IVA‍-‍vård omfattas inte i denna behandlingsrekommendation.

Åtgärder som saknar evidens

Det saknas tillräcklig evidens för att sekretmobiliserande fysioterapeutiska tekniker såsom vibration, perkussion eller passiva utandningstekniker har effekt vid RSV‍-‍sjukdom och rekommenderas därför inte.

Behandling barn över ett år

Barn över ett år med uttalade symtom behandlas som vid förkylningsastma med sedvanliga inhalationer med bronkodilaterare samt steroider. Vid stark misstanke om astma kan denna behandling övervägas redan från sex månaders ålder.

Behandling vuxna

Vuxna yngre än 60 år utan kroniska sjukdomar bedöms inte löpa en ökad risk för allvarlig RSV‍-‍infektion. För behandling av etablerad sjukdom hos patienter utan sådan risk rekommenderas främst egenvård i hemmet med avsvällande näsdroppar och febernedsättande läkemedel vid behov.

För vuxna med RSV‍-‍infektion som kräver sjukhusvård används främst symtomatisk eller stödjande behandling med syrgas och optimering av bakomliggande sjukdom. Vid behov av höga doser syrgas kan högflödessyrgasbehandling med High Flow Nasal Oxygenation (HFNO) provas för att förbättra syresättning och undvika uttorkning av nässlemhinnan.

Nutritionsstöd, främst via nasogastrisk sond, kan vara av värde vid dåligt näringsintag och bör övervägas tidigt i förloppet hos de äldsta och sköraste. Inhalationer av koksalt och luftrörsvidgande läkemedel kan bli aktuellt liksom optimering av hjärtsviktsbehandling, beroende på symtom.

Ta ställning till eventuell antibiotikabehandling vid högt CRP, allvarligt eller långdraget förlopp eller annan misstanke om bakteriell superinfektion, vilket är en relativt vanlig komplikation till RSV‍-‍infektion hos äldre och kroniskt sjuka.

För äldre är andningsgymnastik med PEP‍-‍andning viktigt för att förebygga bakteriell pålagring. Tidig mobilisering bör eftersträvas.

Mer information finns på vardhandboken.se.

Behandling av immunsupprimerade barn och vuxna

Allvarlighetsgraden av RSV‍-‍infektion hos immundefekta personer varierar med graden av immunsuppression. Risken för svår, nedre luftvägsinfektion är störst hos patienter som nyligen genomgått allogen stamcellstransplantation, och främst hos dem med lågt antal lymfocyter.

Behandling med ribavirin till barn och vuxna kan dock övervägas i utvalda fall av RSV‍-‍infektion tidigt efter allogen stamcellstransplantation, om risken för svår infektion bedöms vara särskilt hög. Se vetenskapligt underlag om Behandling av RSV‍-‍infektion.

Ribavirin är inte längre godkänt i Sverige men kan rekvireras via licensförskrivning.

Evidens för behandling med immunglobulin respektive monoklonala antikroppar (palivizumab eller nirsevimab) vid RSV‍-‍infektion saknas.

Erfarenheten av, och vetenskapligt stöd för, behandling av andra immunsupprimerade grupper än allogent stamcellstransplanterade är mycket begränsad och behandling av RSV‍-‍infektion rekommenderas därför inte.