Administreringsvägar och beredningsform

Barnets egen inställning blir allt viktigare ju äldre det blir. Barn, även jämnåriga barn, har olika acceptansnivå och förmåga att hantera olika beredningsformer och administreringsvägar. Acceptansen kan förändras och påverkas av hur barnet reagerar som individ, av sjukdomen, vårdnadshavaren, kulturella och/eller regionala vanor.

Involvera barn och vårdnadshavare

Avsätt tid för dialog med barn, vårdnadshavare och vårdteam och ta hänsyn till tidigare erfarenhet av beredningsformer och administreringsvägar. Informera barnet och vårdnadshavaren om varför deras önskemål inte går att tillgodose. Det är bra om barnet kan prova läkemedlet i den tänkta beredningsformen innan vården överförs till egenvård.

Många faktorer att ta hänsyn till

Avsedd klinisk effekt, egenskaper hos den aktiva substansen, barnets acceptans samt risker, behov och förutsättningar för iordningställande avgör vilken typ av beredningsform och administreringsväg som är lämplig för det enskilda barnet. Vissa beredningar kan upplevas integritetskränkande för barnet.

Konsultera farmaceutisk expertis

Konsultera farmaceutisk expertis vid tveksamheter om iordningställandet kan påverka läkemedlets fysikalkemiska stabilitet, eller om det finns kända risker med läkemedelshanteringen som kan inverka negativt på den kliniska effekten.

Anpassad beredningsform eller styrka

Om lämplig beredningsform eller styrka saknas kan licens- eller extemporeläkemedel användas, såsom färdigspädda styrkor för intravenöst bruk, hårdgelatinkapslar, suppositorier och orala flytande beredningar i lämpliga styrkor. I vissa fall kan ytterligare hanteringssteg övervägas, så att läkemedlet kan administreras till patienten.

Ordinationen behöver vara tydlig avseende vilken administreringsväg som ska användas då detta inte alltid är självklart utifrån beredningsformen.