Flera faktorer påverkar i vilken utsträckning ett läkemedel passerar över till bröstmjölken, till exempel molekylstorlek, fett- och vattenlöslighet, pH samt joniserings- och proteinbindningsgrad.

Hur barnet reagerar på exponering för läkemedlet är också beroende av flera faktorer såsom barnets mognad, ålder och mängden bröstmjölk som barnet får. Läkemedlets orala biotillgänglighet, koncentration i relation till amningstillfället och bröstmjölkens fettsammansättning påverkar också.

Risk/nytta-värdering vid bedömning av eventuellt amningsavbrott

De flesta antibiotika är, vid kortare behandlingar, säkra att använda under amning. Om barnet får någon biverkning är det påverkan på tarmfloran med diarré eller svampinfektion som är vanligast.

Vid korta antibiotikakurer (upp till två veckor) bedöms fördelarna med amning oftast överväga riskerna, och amning kan som regel fortsätta.

Vissa läkemedel kräver dock att man särskilt överväger om amning möjligen bör avbrytas, till exempel antibiotika av lipoglykopeptid‍-‍typ, oxazolidinoner samt fusidinsyra. Vid beslut om att avbryta amningen behöver flera faktorer vägas in, till exempel risken att amningen inte kan återupptas efter avbrottet, hur länge barnet har ammats samt allvarlighetsgraden av de möjliga biverkningarna.

Att addera tillägg av mjölkersättning under samtidig amning kan minska exponeringen för läkemedlet via bröstmjölken.

Erfarenheter från behandling av prematura och fullgångna nyfödda barn med det aktuella läkemedlet kan utgöra en kunskapskälla vad gäller risk för biverkningar även hos barn som ammas.