Samlade kliniska data talar för att många av våra mest välanvända antibiotika tillhörande betalaktamgruppen inte medför ökad risk för fosterskada.

Erfarenheten är störst för penicilliner och cefalosporiner, som ofta utgör förstahandsval vid antibiotikabehandling under graviditet.

Karbapenemer bedöms också vara godtagbara alternativ. Erfarenheten av monobaktamer är mer begränsad varför de endast bör användas vid allvarlig sjukdom då behandlingsalternativ saknas.

Kort kur (5–7 dagar) med pivmecillinam kan ges under hela graviditeten. Däremot ska pivmecillinam för långtidsprofylax inte ges på grund av en potentiell risk för pivalinsyrautlöst karnitinbrist hos det nyfödda barnet.

Bland nyare betalaktamer som cefepim, ceftobiprole, ceftarolin och cefiderokol har djurstudier inte visat några fosterskadande effekter. Erfarenhet av behandling av gravida saknas dock varför dessa antibiotika endast bör användas vid allvarlig sjukdom då behandlingsalternativ saknas.

Erfarenheten är begränsad när det gäller användning av betalaktamer med betalaktamashämmare under graviditet, med undantag för amoxicillin-klavulansyra och i viss utsträckning piperacillin-tazobaktam.

Inga signaler om fosterskadande effekter har noterats i djurstudier.

Frånsett amoxicillin-klavulansyra används dessa läkemedel dock i huvudsak vid svåra infektioner eller besvärlig resistens där få behandlingsalternativ finns.

Inga kända fall av allvarliga fosterskador har beskrivits för amikacin, tobramycin och gentamicin. I Sverige används enstaka doser aminoglykosider huvudsakligen vid septisk chock, och graviditet bedöms inte vara ett hinder för behandling vid denna indikation.

I djurstudier har fluorokinoloner visat sig påverka ledbrosk hos växande djur varför produktinformationen avråder från användning under graviditet.

Hittills har dock den ökande kliniska erfarenheten av ciprofloxacin under graviditet inte visat på ökad risk för allvarliga fosterskador, vilket styrks av epidemiologiska studier. Om alternativa behandlingar saknas kan ciprofloxacin ges som en kortare kur (upp till två veckor), oavsett trimester.

Mer begränsad erfarenhet av moxifloxacin respektive levofloxacin motiverar att de endast bör användas vid allvarlig sjukdom då behandlingsalternativ saknas.

Peroral behandling med vankomycin bedöms säker utifrån lågt upptag från tarmen.

Systemisk behandling med vankomycin och teikoplanin har inte gett upphov till fosterskador i djurförsök eller registerstudier. Den kliniska erfarenheten är begränsad varför glykopeptider endast ska användas vid allvarlig sjukdom då behandlingsalternativ saknas.

Lipoglykopeptiderna oritavancin och dalbavancin bör tills vidare undvikas under graviditet då erfarenhet av användning under graviditet helt saknas.

Inga fosterskadande effekter av metronidazol har påvisats och läkemedlet har använts under lång tid.

Den kliniska erfarenheten av användning under graviditet är måttlig, men riskerna med behandling bedöms vara låga och metronidazol kan användas under graviditet.

Inga fosterskadande effekter på människa har hittills kunnat beläggas.

Erfarenheten är måttlig i Sverige men omfattande internationellt, varför klindamycin kan användas när behandlingsalternativ saknas.

Makrolidanvändning under tidig graviditet kan medföra en viss ökad risk för medfödda hjärtfel och missfall, men studier har gett motstridiga resultat.

Makrolider (azitromycin, erytromycin, klaritromycin) bedöms vara acceptabla alternativ under graviditet när behandlingsalternativ saknas.

Den klinisk erfarenheten är mycket begränsad. Användning under graviditet bör endast ske vid allvarlig sjukdom då behandlingsalternativ saknas.

Det saknas kliniska belägg för att doxycyklin, lymecyklin och tetracyklin har negativa effekter på fostret vid användning under första trimestern.

Vid användning från graviditetsvecka 14 finns risk för missfärgning av barnets kommande mjölktänder och inlagring i det växande skelettet.

Tigecyklin och eravacyklin bör inte användas under graviditet annat än vid allvarlig sjukdom då behandlingsalternativ saknas.

Daptomycin

Djurstudier har inte visat några skadliga effekter, men data från användning under graviditet saknas och erfarenheten är mycket begränsad, varför läkemedlet endast bör användas vid allvarlig sjukdom då behandlingsalternativ saknas.

Fidaxomicin

Upptaget av fidaxomicin från tarmen är lågt. Djurstudier visar inte på fosterskadliga effekter, men erfarenhet av behandling under graviditet saknas varför läkemedlet endast bör användas vid allvarlig sjukdom då behandlingsalternativ saknas.

Fosfomycin och fosfomycin-trometamol

Inga fosterskadande effekter har visats i djurstudier eller rapporterats efter exponering under graviditet, men data är begränsade. Fosfomycin och fosfomycin-trometamol bör endast användas då behandlingsalternativ saknas.

Fusidinsyra

Fusidinsyra bör av försiktighetsskäl inte användas för systemisk behandling under sista trimestern. Risk finns eventuellt för kärnikterus hos det nyfödda barnet på grund av bortträngning av bilirubin från plasmaproteiner. Under första och andra trimestern bör systemisk användning endast komma i fråga vid allvarlig sjukdom och då behandlingsalternativ saknas. Topikalt administrerad fusidinsyra kan användas under hela graviditeten.

Kolistin

Data från användning under graviditet är mycket begränsade för inhalationsbehandling och saknas för systemisk behandling. Djurstudier är otillräckliga. Kolistin bör endast användas vid allvarlig sjukdom då behandlingsalternativ saknas.

Lefamulin

Data från användning under graviditet saknas helt och läkemedlet rekommenderas inte under graviditet.

Nitrofurantoin

Omfattande klinisk erfarenhet finns av nitrofurantoin under graviditet utan att negativa effekter har kunnat påvisas. Det bedöms säkert att använda läkemedlet för behandling och profylax.

Nitrofurantoin ska inte användas vid känd G6PD-brist (glukos-6-fosfatdehydrogenasbrist) på grund av risken för hemolytisk anemi.

Trimetoprim

Trimetoprim bör undvikas under första trimestern eftersom det kan interagera med folsyrametabolismen. Om behandling med trimetoprim under första trimestern trots detta bedöms nödvändig ska kvinnan samtidigt ges 5 mg folsyra dagligen.

Trimetoprim-sulfametoxazol

Trimetoprim-sulfametoxazol bör undvikas under första trimestern eftersom trimetoprim kan interagera med folsyrametabolismen. Om behandling med trimetoprim-sulfametoxazol bedöms nödvändig ska kvinnan samtidigt ges 5 mg folsyra dagligen.

Trimetoprim-sulfametoxazol bör även undvikas under sista graviditetsmånaden då sulfametoxazol befaras kunna medföra risk för kärnikterus.