Vi arbetar för folk- och djurhälsan

Utebliven eller otillräcklig effekt

  • Publicerad: 18 november 2019
  • Senast uppdaterad: 7 maj 2020

Utebliven eller otillräcklig effekt av läkemedel kan ha olika orsaker och beror ibland på en kombination av flera, samverkande orsaker. För att hitta en lösning är det viktigt att ta reda på anledningen till att effekten är utebliven eller otillräcklig.

Möjliga orsaker och förslag till åtgärder vid utebliven eller otillräcklig effekt

Möjlig orsak

Möjlig åtgärd

Läkemedlet ges inte enligt given ordination.

  • Förtydliga ordinationen till vårdteam, barnet och vårdnadshavaren.

Problem med fysikalkemisk stabilitet av läkemedlet utifrån iordningställandet eller administreringen.

  • Omvärdera val av beredningsform och/eller administreringsväg.
  • Administrera iordningställt läkemedel omgående.

Interaktioner eller kompatibilitetsproblem med andra läkemedel eller föda.

  • Byt ut läkemedlet.
  • Ta bort föda som interagerar eller medför kompatibilitetsproblem.
  • Anpassa tidpunkt när läkemedel respektive föda ges.
  • Justera läkemedelsdosen.

Läkemedelshanteringsfel

  • Förtydliga lokala riktlinjer eller välj läkemedel med mindre risk för läkemedelshanteringsfel.

Misstanke om dålig följsamhet.

  • Genomför koncentrationsbestämning när det är möjligt.
  • Informera barnet och vårdnadshavaren om vikten av behandlingen.
  • Ta stöd av andra discipliner när så behövs, till exempel kognitiv behandling vid spruträdsla.

Misstanke om för låg dos.

  • Kontrollera om dosering är korrekt viktanpassad.
  • Gör koncentrationsbestämning i blod och justering av dos.

Vid koncentrationsbestämning av läkemedel i blod är det viktigt att följa instruktionerna för provtagning, till exempel att provet tas vid rätt tidpunkt i förhållande till läkemedelsintaget.

Om barnet har en CVK är det viktigt att dokumentera om provet tagits från den, och om resultatet kan påverkas av att barnet tidigare fått läkemedel via den.

Det kan vara en god regel att alltid kontrollera ordinationsföljsamheten vid låga uppmätta läkemedelskoncentrationer, framför allt när tonåringar själva ansvarar för administrering av läkemedel.

Samråd med kliniskt farmakologiskt laboratorium kan göras vid behov.